Flera hundra människor i alla åldrar stod på söndagen runt om den nersänkta minnesplatta som bara väntade på att Zlatan Ibrahimovic själv skulle lyfta på locket. Malmö stad passade på att hylla stadens store son när han var på besök för VM-kval, och det var märkbart att huvudpersonen uppskattade det: ”Nu är jag en levande legend”, kluckade han nöjt på presskonferensen efteråt.
Det är inte brukligt att man brukar uppmärksamma fortfarande aktiva spelare på det sättet men det är svårt att invända mot valet. För oavsett vad som sker resten av karriären så har den snart 31-årige Zlatan gjort så många avtryck och symboliserat så mycket, och då inte bara i Malmö, utan i hela fotbollsvärlden.
Det är rörande att se hur barn, pensionärer, ungdomar, vuxna och med alla typer av bakgrunder göra allt för att komma nära honom. Zlatanisterna är oerhört många och kraften kring honom är stor - och det är tydligt att han gör allt för att dela med sig och att han med rätta är stolt över vad han åstadkommit under sitt liv.
På tisdag inleder Zlatan ännu en resa med ett VM-kval mot Kazakstan och där slutmålet är VM i Brasilien 2014. Något som kan vara hans avsked till landslagsfotbollen. Därför vore det oerhört trist om Erik Hamrén inte lyckas att styra landslaget via en medioker grupp till åtminstone playoff och där lotten kan styra det svenska ödet och förhoppningsvis en god chans att nå VM.
För hur man än tittar på Tyskland, Österrike, Irland, Kazakstan och Färöarna så ligger det en andraplats och väntar på Sverige. Om man inte hanterar EM:s sämsta lag som även tappat Damien Duff och Shay Given samt ett synnerligen svagt österrikiskt landslag (inget mästerskap sedan 1998, då på Sveriges bekostnad, för jag räknar bort hemma-EM 2008) så är kanske inte Brasilien det man bör fundera på.
En helt avgörande del är hur Erik Hamrén ser till att få ut maximalt av Zlatan Ibrahimovic. För det är uppenbart att det alldeles för sällan varit så att Sverige dragit den största nyttan av en av världens bästa spelare. Inte bara under Hamrén utan även under den tidigare regimen med Lars Lagerbäck i spetsen.
Statistiken i landslaget är talande: där tävlingsmatcher med Zlatan i landslaget bara gett 1,72 poäng i snitt och utan honom har de gett 2,33 poäng per match. Under hans tid i landslaget har man spelat 67 tävlingsmatcher med 1,91 i poängsnitt och han har varit med i 46 och missat 21 matcher, och det är ett rätt rejält minus.
Naturligtvis är det ingen exakt vetenskap för det är ju fotboll, och där det emellanåt är både små marginaler och tillfälligheter som styr. Ändå är det ett rätt stort antal matcher sedan Zlatan på allvar började spela tävlingsmatcher för Sverige 2002 och och den stora skillnaden i poängsnitt går inte att bortse ifrån.
Särskilt inte om man jämför med andra spelare som Anders Svensson, Olof Mellberg och Fredrik Ljungberg som alla spelat fler tävlingsmatcher och där alla har bättre poängsnitt och där både Mellberg och Ljungberg har haft positiv effekt på landslaget, och där Svensson ligger med ett betydligt mindre minus än Zlatan.
Lars Lagerbäck förvarade ofta Zlatan med att man lägger för stort ansvar på honom. Samtidigt är det så att det är ett ansvar han axlat i en rad av de klubbar han verkat i. Där man ofta talat om honom som en vinnare, och att det är därför man värvat honom. Som i fallet med Paris SG, där klubben vill ha någon som bryter barriärer.
I dag på presskonferensen talade Zlatan länge om hur han gör allt för att vinna och att det var något han lärde sig i Juventus, och sedan tagit med sig, och då inte minst till Inter och även Milan. Visst, det är andra spelare i landslaget men ansvaret och viljan att vinna måste finnas där hos Zlatan, för annars är han ingen tillgång i landslaget.
Under Hamrén har landslaget öppnat för en mer offensiv lagd fotboll och där det handlar om att öka riskerna för att förhoppningsvis på så sätt ta större segrar. Sett till att Sverige nådde EM var det ett bra drag, men väl i mästerskapet blev det ingen utväxling förrän det var för sent och frågan är vilken väg som är rätt?
Tror att det är riktigt att Zlatan spelar längre bak i banan för att både kunna utnyttja hans framspelningar, hans spelskicklighet och ända få ta del av hans avslut. Sedan Hamrén flyttade bak honom så har han gjort fem mål under sju landskamper och dessutom bjudit på en rad assists och det gör Sverige farligare framåt.
Frågan är vad Sverige tappar på det? Ja, kanske saknas en del defensivt arbete eftersom han ligger längre ner i planen och inte krigar tillräckligt där, och vi såg ju hur Andrej Sjevtjenko kunde nicka in ett mål när just Zlatan skulle ha koll på honom eller hur en ohotad Steven Gerrard fick måtta inlägg till Andy Carroll när den svenske lagkaptenen borde pressat.
Det är ingen tvekan om att den fotboll som Sverige i dag står för är den som Zlatan Ibrahimovic vill spela. Det var tydligt på presskonferensen i Kiev i somras där lagkaptenen drog en lans för både Hamrén och för fotbollen. Naturligtvis är det rätt att lyssna på den stora stjärnan, men frågan är om Sverige har råd att spela sådan fotboll?
Sebastian Larsson var inne på att det är roligare att spela offensivt men att det oavsett det är roligast att vinna och att då räcker 1-0 ganska långt. Länge hette det att Lagerbäcks landslag tog sig till mästerskap men inte längre, och tyvärr visade det sig att Hamréns offensivare landslag inte heller tog sig längre i mästerskap.
Förbundskaptenen vädjade om mer tid under EM och det får han nu men i ett mästerskapskval så finns det knappt tid att utveckla något, utan i första hand handlar det om att göra resultat – annars utvecklar man något som missar den stora festen. Därför gäller det för Hamrén och Ibrahimovic att hitta en mellanväg så att Zlatan blir en vinnare även i landslaget.
Sverige behöver inte bara hans assists och mål utan även en lagkapten som sliter och krigar och visar de andra att han är där för att vinna. Av olika skäl har det inte alltid varit så i landslaget, men ska Zlatan få kröna landslagskarriären med ännu ett mästerskap så vill det till att han hittar rätt och hjälper till att bättra på procenten.
*****
Sverige avslutar med två stängda träningar söndag och måndag. Hoppas spelet på fasta situationer sitter på tisdag kväll då.
*****
Undrar hur Erik Hamrén ska hantera Anders Svensson? Blir en spännande startelva på tisdag. Om Svensson ska spela? Ja, det ska han, och ihop med antingen Pontus Wernbloom eller Rasmus Elm.
Den här elvan tror jag Hamrén kör: Isaksson – Lustig, Granqvist, Olsson, Safari – Svensson, Wernbloom – Larsson, Ibrahimovic, Toivonen – Elmander.
*****
U21-landslaget har ödesmatch måndag kväll mot Ukraina. Om man inte tar playoffplatsen via minst en poäng är det dags för ett skifte på den posten.
*****
Vet inte om det är Malmö som stad som tar fram det eller om det är ett annat skäl men säkerheten kring landslaget är i klass med säkerheten i Johannesburg.
*****
Albin Ekdal var onekligen cool i den mixade zonen. Är kanske en hjälp att ha en farsa i media?