Förbundskapten Erik Hamrén charmade rätt många när han dansade in och tog över landslaget hösten 2009 och gasade på med snack om ”shining”, attityd, inställning ihop med ett livligt kroppsspråk och kryddat med en hel del skämt.
Efter 13 år med en Leonid Brezjnev-lik Lasse Lagerbäck var det en veritabel revolution som drog in över landslaget och fick alla i gruppen och runt om kring att förhålla sig till något helt nytt. Vilket i grunden är nyttigt.
Knappa tre år med Erik Hamrén som landslagsbas har lärt mig att kommunikation är rätt svårhanterat i det jobbet, och då även för den sittande förbundskaptenen, och att företrädaren Lagerbäck på det sättet valde en smartare väg med färre dikeskörningar.
För det är uppenbart att medierna och förbundskaptenen inte förstår varandra alltid och sett till att Hamrén har informationsövertaget från start så är det en aning lättare för honom att påverka sin situation.
Naturligtvis kommer invändningen att komma från Hamrén o Co. Ni ville ju ha en mer öppen förbundskapten. Ni vill ha en ärlig förbundskapten som kan säga vad han tycker och känner. Ni ville få svar på era frågor.
Jo, så är det, men problemet är att det blir blandade signaler som är svårtydda och alltmer uteblir svaren när det är svårare frågor, eller frågor om Zlatan, och är det något som blir fel så är det vi i presspacket som inte förstått att han skämtat eller att han givetvis inte kan säga något om spelaren.
För tio dagar sedan stod vi med Erik Hamrén i Råsundas inre och då han bland annat inte ville tala alls om Zlatan. Jag frågade honom om turbulensen som blivit kring Mathias Ranégie, och förbundskaptenen högg direkt med att det hade han inga kommentarer till. Föga förvånande.
För att sedan ändå börja tala om händelsen: ”Jag tycker att jag hade en väldigt fin förklaring varför han inte var med. Spelare får göra som de vill om de tycker att de är bra nog att vara med och de blir besvikna. Alla som inte är med blir besvikna, det hade jag också blivit.”
På samma sätt var det kring att vara realist häromdagen på en presskonferens där Hamrén ena sekunden själv talade om att vara realist för att en stund senare gå loss med att man inte ”behöver vara så jävla realistisk alla gånger”. Det går undan i svängarna.
När det gäller den senaste turbulensen kring Anders Svensson så är det inte svårare att det givetvis är känsligt om Hamrén sitter och uttalar sig om mittfältaren som han gjorde – och sedan får Svensson det återgett i mixed zone efter ett inhopp på två minuter.
Vad sade då Hamrén som är så farligt att det ger ett sådant eko? Jo, följande sade förbundskaptenen på frågan från Sportbladet om att Anders Svensson borde vara given sett till vad han gjorde i EM.
”Två månader kan vara lång tid i fotboll. Du har spelat själv, två månader kan gå fort. Man får ha respekt för tidens tand. Anders tillför mycket till det här laget. Han coachar de här yngre spelarna, precis som han gjort under alla januariturnéer.
Han tar ett stort ansvar och accepterar sin roll. Om jag inte tycker att han ska spela från start så accepterar han det. Vi har ett par som kan bli riktigt, riktigt bra och ska ta över så småningom. Jag är jätteglad att Anders vill köra på ett tag till även om han just nu inte har en säker, ordinarie plats.”
Det är korrekt att Hamrén inte direkt sade att Svensson blivit sämre, men det var knappast Svenssons egenskaper som spelare som förbundskaptenen lyfter fram. Utan snarare handlar det om att han accepterar sin roll och att två månader kan vara lång tid och man ska ha respekt för tidens tand.
Om det inte hade varit en känslig fråga så hade det inte heller blivit en grej, och det är här Hamrén går snett. Antingen skulle han stå för att Svensson har en annan roll som knappast är som en tongivande spelare eller så borde han bara säga att han kollar på andra.
Som det är nu så skapar Hamrén på egen hand en grej, för han vet naturligtvis hur landet ligger med Anders Svensson. Annars hade inte heller Hamrén och Svensson behövt ta ett möte på morgonen för att reda ut hur det låg till – då hade de redan vetat vad som gällde.
Inte är det heller särskilt svårkollat när det gäller att uttalandet knappast gick hem hos en av huvudpersonerna. Det är ju givet att en spelare reagerar på det sättet. Det är inte lätt om man ska skifta ut spelare, och om det är vad man tycker är rätt så kan man inte smyga kring det.
Ta bara när Stefan Schwarz inte fick plats i startelvan hemma mot Slovakien våren 2001 och han lämnade truppen direkt och bytte rum på hotellet och gick på Spy Bar. Reaktionen kom antagligen för att landslagsledningen inte hanterade kommunikationen rätt.
Det är inte svårt att fatta Pontus Wernbloom som tar den enklaste vägen ut och skyller på oss i medierna, och att vi bara letar skit. Fast i det här fallet så kanske han borde kolla lite längre och faktiskt inse att även förbundskaptenen är med.
Ledsamt nog får Anders Svensson mycket skit av en del som tycker att han gnäller, men det är väl inte så konstigt efter vad han fick höra i mixed zone? Självklart kan han reagera – och han har givetvis en plats i en svensk startelva på tisdag.