Det är Sveriges mest mytomspunna mästerskap i modern tid och det landslag som drog på sig de blågula dräkterna brukar beskrivas som extremt harmoniskt och sammansvetsat. Men när den dåvarande tränaren Tommy Svensson gästar podcasten "Lundh" berättar han om vissa situationer som föll utanför den vanligtvis så hemtrevliga ramen, där vissa i truppen inte drog jämnt och det blev slitningar och bråk.
Själv tappade han bara humöret en enda gång. Det var i samband med semifinalen mot Brasilien, som Sverige sedermera förlorade med 1-0 efter mål av Romario. Fram till den matchen hade anfallsstjärnan Martin Dahlin varit magnifik och bildat en sylvass duo ihop med Kennet Andersson, men i kvarten mot Rumänien drabbades han av en enklare vadskada.
- Jag valde att starta med honom ändå, det ville vi båda två. Martin hade varit suverän under hela VM och varit avgörande även i kvartsfinalen mot Rumänien. Vi lät läkarna testa honom, och när de sade att det inte fanns någon risk att han skulle gå sönder valde vi att ta ut honom, trots att han inte kunnat träna de senaste dagarna. Jag ville använda honom till varje pris, även om det var en chansning, säger Tommy Svensson.
Men efter en mycket tung första halvlek mot Brasilien, där Blågult i stort sett enbart legat på försvar var Svensson rasande. Han tyckte inte att Dahlin verkade anstränga sig överhuvudtaget, och istället för sitt vanliga peptalk höjde förbundskaptenen rösten mot spelarna i paus.
- Det blev hett i omklädningsrummet. Martin hade inte presterat någonting, vi var utspelade av Brasilien och det var Thomas Ravelli som fick hålla oss kvar i matchen. Martin tog inte de löpningarna han skulle göra och det här var enda gången under VM jag var förbannad. Jag sade inför allihop att "här sitter tio spelare som kämpar – och du gör ingenting. Jag har gett dig mycket beröm tidigare, nu får du ta kritik också. Ska du fortsätta spela vill jag fan se ändring i andra halvlek". Jag såg ju att många av de andra killarna halvt sprungit ihjäl sig, de var också förbannade, och det förstår jag mycket väl, säger Svensson.
Hur hanterade du händelsen efteråt, ville du tona ner den eller bara låta den vara?
- Vad jag minns var det lite tryckt stämning, för ingen hade hört mig säga något liknande tidigare. De hajade nog till allesammans.