Han har dragit båda hälsenorna, tvingats göra extraoperationer på grund av komplikationer och gått med fixerad fot i ett halvår. Lägg till två knäoperationer, varav den senaste resulterade i sjukhusbakterier som gjorde att det tog två år innan hans ben ens fungerade som det ska igen.
Under över fyra års tid spelade han inte en enda match.
Nej, det är inte en tragikomisk tv-serie. Det är bara en snabb sammanfattning av den tidigare supertalangen Joe Sises tid efter flytten från Halmstad 2011.
Men trots allt det vägrar han ge upp.
- Jag var född för att spela fotboll, säger den nu 27 år gamle Sise till Fotbollskanalen.
Har du aldrig tänkt ”nej, nu orkar jag inte mer”?
- Jo, det har funnits stunder då jag varit väldigt besviken på fotbollen. Jag har alltid älskat sporten, lagt mitt liv på att kämpa, jag gick fotbollsgymnasium, jag har offrat väldigt mycket och det här är vad fotbollen har gett mig tillbaka? Sådana negativa tankar har jag haft. Men i slutändan har jag alltid kommit fram till att jag inte kan ge upp. Jag vet vad jag har inom mig och jag vill lyckas.
Den tyngsta tiden för Sise var efter att hans tre år med danska Nordsjälland gick ut. Tre år som bara bestod av motgångar av många slag, men ingen fotboll. Under hela kontraktet spelade han inte ens en träningsmatch.
Vintern blev mörk.
- Det var tufft när tiden i Nordsjälland var över. Alla förhoppningar innan, den goda känslan som fanns när jag först kom dit.. Det var väldigt tråkigt att jag inte fick chansen att spela med laget som då var otroligt bra.
Hur hanterade du det?
- Helt ärligt var jag ordentligt under isen mentalt. Jag hade också gjort två operationer, knä och fot, men inget kändes bra. Jag hade fortfarande ont, svårt att gå och kunde knappt ta mig nedför trappor. Allting var bara skit. Då åkte jag till min familj i Afrika till i tre månader. Och det var det som räddade motivationen, att vara där och också se hur folk hade det. De som bodde på gatan, handikappade som inte fick mycket hjälp. Trots mycket hemskt var nästan alla positiva, det fick mig att hitta styrkan. Då visste jag att det är bara att kämpa tills jag dör.
Och förra säsongen var det dags för Sise att knyta på sig fotbollsskorna igen.
Han anslöt till IS Halmia som huserar i division två – och blev snabbt en viktig spelare i laget.
På 18 seriematcher gjorde han tolv mål och formen blev bättre och bättre.
Men i augusti var det dags för ännu ett bakslag.
- Jag fastnade i gräset samtidigt som en motståndare sparkade mot foten, så det blev en vridning och jag drog av hälsenan i min andra fot. Jag blev tvungen att opereras, men ungefär fem veckor efter den gjorde det väldigt ont och det ville inte ge med sig. När jag väl fick komma in och kolla vad det var upptäckte de en infektion som hade förstört hälsenan helt.
Det innebar ännu en lång rehabilitering. Sise fick en helt ny hälsena och först nu har han kunnat börja jogga.
Och han ser ljuset i slutet av en väldigt mörk och lång tunnel.
- Jag känner mig fysiskt sätt starkare än någonsin. Jag har fått otroligt bra hjälp av min sjukgymnast som fokuserar på att hela kroppen ska fungera och inte bara på att jag ska träna vaderna för att hjälpa foten liksom. Jag tränar med honom varje dag och det går väldigt bra.
När kan du vara tillbaka?
- Det är en ganska ovanlig operation, så det var svårt för läkarna att ge någon prognos. Det kan gå snabbt, det kan ta väldigt lång tid. Man får gå lite på känslan och just nu ligger jag något före tidsplanen vi gjort upp så det känns bra. Det kan dröja ända tills nästa år men målet är att kunna börja med boll i augusti och om allt går som det ska försöka att spela match i september.
Vad har du för fortsatta mål med fotbollen?
- Min drivkraft är att jag har en stor potential inom mig som aldrig fått blomma ut, som jag verkligen vill visa. Så jag vill få spela kontinuerligt, får jag två säsonger utan skador vet jag att det inte finns något stopp för mig.