För en tid sedan gav tränarlegendaren Sven-Göran Eriksson det mycket tråkiga beskedet att han drabbats av cancer och att han hade begränsat med tid kvar att leva.
Sedan dess har hyllningarna till ”Svennis” strömmat in från världen över – och det hela kulminerade då han av Liverpool fick möjligheten att sitta på tränarbänken under en legendarmatch. Detta då LFC snappat upp att Eriksson alltid haft en dröm att få coacha storklubben.
Det blev ett känslosamt och tårfyllt besök på Anfield Road. Ett besök han är evigt tacksam för att få ha genomfört.
TV4/Fotbollskanalen träffade Eriksson i samband med presentationen av SVT-dokumentären ”Fotbollens historia” och han underströk då sin tacksamhet.
- Det var otroligt, det är ju enorma minnen för livet, säger Svennis och fortsätter:
- Jag sög in varje sekund av det. Fantastiskt. Och Liverpool hade inte behövt göra det. Jag har aldrig haft med dem att göra annat än att jag varit motståndare. Men de snappade upp i någon radiokanal i Sverige att mitt lag alltid varit Liverpool. Då brann det till och några gamla spelare undrade varför de inte bara bjöd in mig till legendarmatchen. Då ringde de och frågade.
Generellt förklarar Eriksson att stödet han fått sedan han gav beskedet om sjukdomsbeskedet värmt otroligt.
- Det har varit fantastiskt – jag får ju enorma hyllningar från höger och vänster. Det är otroligt, det brukar man inte få när man lever. Man brukar behöva dö först… Det ger glädje, värme, energi – vad du än vill. Det är otroligt vackert.
I just England blev Eriksson stundtals hårt åtgången av den inhemska pressen. Men kände det inte som någon form av revansch att nu få motta engelsmännens hyllningskör.
- Jag vet inte om det jag ser det på det sättet. Men när jag jobbade där så blev det några artiklar som inte skulle blivit. Men det är svårt att göra något åt det. Jag begrep inte hur de fick tag i all information, men det kom ju fram sen att de avlyssnat mobilen. Ska man gå omkring och tycka synd om sig själv för det? Nej. Jag sa till mig själv att jag skiter i det och låter dem skriva det de vill.
Den nu 76-årige Eriksson förklarar att han inte har några ytterligare drömmar att få uppleva. Och när han ska svara på den frågan berättar han om ett möte med Nils Liedholm, på hans vingård i Italien, för många år sedan.
- Vi satt och pratade och så sa han: ”Sven, skulle du inte kunna ordna mig ett juniorlag någonstans?” Jag tänkte att: ”Nils Liedholm, gudabenådad spelare och avgudad tränare i Italien. Och så sitter han och längtar efter att i alla fall få ett juniorlag.” Jag sa till min före detta fru att se till så att jag aldrig blir sådan när jag blir gammal. För då tyckte jag synd om honom. Så: Nej, jag har inga förväntningar eller att sitta på Brasiliens bänk eller vad det nu är. Dels är jag inte frisk nog, dels är åldern emot mig. Men det är helt okej. Jag accepterar det. Jag är glad och stolt över det jag har gjort.
Eriksson säger också att han under omståndigheterna mår bra.
- Efter förutsättningarna mår jag väldigt bra. Så det är okej.
I spelaren ses en intervju med Sven-Göran Eriksson.
Mattias Tjernström