Thomas Ravelli minns sin första landskamp utomhus mot Danmark 1981.
Sverige förlorade, men för den debuterande målvakten själv gick det bra. Hade det gått dåligt hade minnet kanske varit svagare.
– Det tråkiga som hänt i livet, det förtränger jag. Det är så jag
jobbar. Klart man lär sig av sina misstag, men jag kommer inte ihåg
tråkigheterna.
I paritet till det är det enkelt att förstå varför Thomas Ravellis största minne givetvis är straffsparksräddningarna mot Rumänien i VM 1994. Det var ett skeende i svensk historia, så starkt att varje fotbollsintresserad svensk minns precis exakt var de var just där, just då. Ravelli beskriver det föga förvånande som en fantastisk känsla.
”Fotboll ingen dans på rosor”
Tio år senare var det dags igen. Kvartsfinal 2004 i Portugal, Sverige höll på att spela ut Holland ur EM, och Andreas Isaksson stod mellan stolparna under den avgörande straffsparksläggningen. Sverige
förlorade, men inget mörker föll över den skånske målvakten. I stället var det två skyttar, Zlatan Ibrahimovic och Olof Mellberg, som fick bära hundhuvudena i ett antiklimax som förlamade Sverige.
Men annars, när det inte är straffsparkar, är Thomas Ravelli övertygad om att målvakten befinner sig under större press än utespelarna.
– Som utespelare kan du missa åtta chanser men sätta en, och bli matchhjälte. Som målvakt kan du göra åtta kanonräddningar, men gör du ett misstag kan du bli syndabock. Fotboll är ingen dans på rosor – särskilt inte för en målvakt.
Just detta, att en målvakts succé vilar på en så skör tråd, var något Thomas Ravelli såg som en stor press. En press som gjorde att han aldrig kunde slappna av, inte ens i hemmet.
– Jag har det bättre nu än när jag spelade fotboll. Nu, när man inte
har de där mentala påfrestningarna som en match innebär två gånger i veckan,
så är hjärnan hemma i huset när man är hemma. Som aktiv kunde den vara på planen. Det var därför jag slutade – på grund av den mentala pressen att
alltid prestera max.
Spexade för andras skull
Säga vad man vill, men han höll ut länge den gode Ravelli. Först när han var 40 år avslutade han sin karriär i Tampa Bay i USA. I dag föreläser han om kommunikation, om sina egna erfarenheter av olika ledartyper och situationer han hamnat i som spelare och människa. Han gillar det där, att dela med sig av sig själv. Och att bjuda på sig själv. Spexaren Tomas Ravelli är utan tvivel ett kapitel för sig själv. Men han säger att det inte handlade om att stå i rampljuset.
– Det var för att glädja andra och få folk runt omkring att må bra.
Det var ju inte bara jag. Hysén och de där gubbarna, de var ju roliga gubbar allihop, på sitt sätt.
I dagens landslag lyser den sortens öppenhet och spex med sin frånvaro. Men Ravelli uppfattar inte dagens landslag som tråkigare än 94-gänget.
– Nej, det finns nog individer som är bra för stämningen men som inte vill visa det på det sättet som vi gjorde. Vi tänkte inte mycket på vår image, vi körde bara. Kanske därför de som inte tittade på fotboll i vanliga fall uppfattade mig som en blådåre.
”Isak” Ravellis val
I dagens svenska fotbollslandslag, som gör sig redo för EM, är kampen om vem som ska stå mellan stolparna fortfarande en stor fråga för alla tyckare. För Ravelli är valet Andreas Isaksson.
- Även om ”Isak” inte spelat så mycket i år så är han redan en målvakt i världsklass. Reflexerna och spelet på linjen och frilägen är han duktig på. Han behöver jobba mer med spelet i straffområdet och läsa spelet, att kunna gå ut och sparka ut bollen som en extra libero. Sedan har han haft en del otur och det är klart att det påverkar.
När Thomas Ravelli får chansen att plocka ut spelare som han själv saknar i den svenska EM-truppen överraskar målvakten som gjorde 430 matcher i IFK Göteborg.
– Jag saknar två elfsborgare faktiskt. Jag fattar inte varför Stefan Ishizaki inte kom med. Och jag tycker det är synd att Teddy Lucic tackade nej.
”Sverige kan vinna alltihop”
Men trots det tror Thomas Ravelli att den svenska truppen kan vinna hela EM.
– Då handlar det om att spelarna spelar på absolut toppnivå. Allt är realistiskt, se bara på danskarna -92 och Grekland senast. Problemet som jag kan se det ibland är att man går in med fel tanke, att man känner att det här blir nog svårt, och att man nöjer sig när man gjort det som förväntats.
Ravelli drar själv parallellen till EM 1992. Sverige gjorde en fantastisk tredje gruppspelsmatch och slog ut England. Men i semifinalen var det ett ganska håglöst landslag som försökte stå upp mot tyskarna.
Sverige hade gjort vad som förväntades. Och Sverige var nöjda.
Fem snabba EM-frågor:
Vilket lag vinner EM?
Tyskland
Vilket lag förlorar finalen?
Spanien
Hur långt kommer Sverige i turneringen?
Kvartsfinal
Vem vinner EM:s skytteliga?
Miroslav Klose
Vem gör flest mål för Sverige?
”Henke” Larsson – om han får spela
Jesper Larsson, Fotbollsverige