Kraft, elegans, balans, teknik - allt sammantaget i några moment och så nära perfektion det går att komma i allra svåraste läge med en försvarare tätt intill sig.
Det är volleyn EM kommer att snacka om när facit skrivs och historien om mästerskapet i Polen och Ukraina tecknas.
Efter matchen gick han raka vägen bort till kurva, den i nordost, till ett gult hav av glädje, stolthet och återvunnen tro.
Zlatan slet av sig tröjan, blottade sina muskulösa överkropp där tatuerare härjat friskt. Han gick hela vägen bort till de nedersta läktarsektionerna där svenskar flockades. För att få tacka, för att få en bild med mobiltelefonen, för att ta på honom och komma hem och berättat att de vidrört Den Store. Och någon fick tröjan.
Äckligt svettig efter 90 minuters hårt arbete för laget. Zlatan var bra mot Ukraina, periodvis stark mot England.
Nu var han den jätte han ska vara, måste vara, kan vara.
Den där volleyn till kanonkula som svischade förbi Hugo Lloris var ett av de där ögonblicken som bara en världsspelare bjuder på.
Och samtidigt som han stod där i sina halvnakenhet kom hans ansikte upp på storbildsskärmen och det självklara beskedet att han var matchens spelare.
Erik Hamrén applåderade. Landslagschefen Lars Richt, Ibrahimovics personlige vakthund i landslaget, kom med kramen.
Övriga spelare höll sig kvar på planet, nere i hörnet nära fansen.
Bara en gick av fort. Olof Mellberg, en jätte han också, i sin sista mästerskapsmatch och troligen också i sin sista landskamp.
Det borde bli en till, sen sista snygg avtackning. Om han säger nej till VM-kvalet, bjud då in honom till någon av vänskapsmatcherna mot Brasilien eller England och ge honom den hyllning mittbacken så innerligt förtjänar.