Att motivation slår klass stämmer nästan alltid. Om man har båda sakerna är det förstås ännu bättre, och en oerhörd hjälp för att nå framgång inom fotboll. Málaga rider tillexempel fortfarande på sin enastående säsong. Laget har klass. Man har vunnit samtliga möten i Champions League utan att ha släppt in ett enda mål. Därtill har laget öppnat mycket starkt i ligan där man fortfarande håller tredjeplatsen.
Förra helgen, efter vinsten i Europa, ställde den chilenske tränaren Manuel Pellegrini upp med ett mindre slagkraftigt lag mot Espanyol. Katalanerna visade i sin tur att man inte hade motivation, eller kunskap, att ta tillvara på tillfället. Málaga gick i princip ut för att försvara sig på Cornellà El Prat och var ändå på vippen att vinna. Det är ett praktexempel på kvalitén som Malaga har. Lagets säsong är också ett bevis på vad motivation innebär för framgång.
Shejk Al-Thani, det vill säga mannen som äger klubben, är sedan förra säsongen skyldig spelarna knappt 80 miljoner kronor. I somras kom man överens om att klubben skulle betala skulderna senast den 1:a november. I utbyte skulle ingen spelare anmäla Málaga till förbundet för uteblivna löner, vilket hade inneburit tvångsdegradering till den spanska tredjedivisionen.
I mitten på förra veckan, efter den fantastiska segern mot Milan med 1-0, sa tränaren Manuel Pellegrini att “vi har skött vår del av avtalet, nu är det klubbens tur”. Det var förstås en känga till klubben och inte minst en påminnelse om lönen. I veckan har däremot beskedet kommit att shejk Al-Thani inte kan betala. Istället ber ägaren truppen om ytterligare en månads frist.
Truppen har funderat på ett antal alternativ. Men strejk är inget av dem. Det vore förstås förödande, både för klubben och för laget.
Under tiden håller Uefa inne med knappt 180 miljoner kronor i premier, eftersom klubben inte är ekonomiskt sanerad. Även Fernando Sanz, den tidigare ägaren, gör anspråk på 30 miljoner av desamma. Med enkel matematik är det svårt att förstå var problemet ligger. Är kreditlinan fullständigt strypt, och tillgångarna borta med vinden? Om klubben betalade sina skulder skulle man få tillbaka ännu mer av den europeiska organisationen.
Men det jag framförallt frågar mig är hur länge spelarna, och tränaren, kan behålla motivationen. Inte bara på topp utan tillräckligt uppe för att framgångsvågen inte ska få ett snöpligt slut.
På lördag möter andalusierna Rayo från Madrid. Det är en annan klubb som genom åren ständigt har dragits med bedrövlig ekonomi. I veckan har man i alla fall fått konkursförvaltningens tillåtelse att installera kameror på arenan, för att incidenter som de avklippta ljuskablarna som fick mötet mot Real Madrid att skjutas upp, inte ska upprepas.
Det är förstås bra, fast det är ännu bättre att laget också har fått tillåtelse att värva i vinter. Och att spelarna tidsenligt får sina löner enligt överenskommelse med klubben, varpå det faktiskt ser betydligt ljusare ut för besökarna. Kanske kan till och med Rayo, även om det på pappret ska vara omöjligt, ge andalusierna en tuff kamp på La Rosaleda?
Men oavsett hur det går löper det ständigt besvikna och svikna Malaga en stor risk att sjunka snabbt och djupt i tabellen. Motivation slår ju, som det sägs, i regel och nästan alltid klass.