Magnus Pehrssons år som skulle ha gått till förkovran (ett finare ord för utveckling och att studera andra klubbar) är över i förtid. Ålborgssparkade tränare kliver in i Djurgården med omedelbar verkan och är numera manager för klubben. Han får ansvar för allt från värvningar till träningar och matchningen av laget. Lennart Wass får sparken och Carlos Banda blir degraderad till konbärare.
Tufft för Wass som inte ens fick beskedet om sparken innan pressmedelandet gick ut (riktigt dåligt!) och tufft för Banda och där handlar det säkert och cyniskt om att klubben inte har råd att sparka honom med 18-19 månader kvar på kontraktet. Istället hoppas man säkert att Dif-tränaren självmant ska kliva av efter att ha blivit nertryckt i organisationsträdet, och på så sätt spara in någon miljon kronor.
Sedan är det ingen konstig utveckling sett till att klubben fullkomligt kraschat i inledningen av allsvenskan. Bara en poäng på sex matcher och dessutom verkar man inte vara överens i ledningen om vilken riktning man ska ta. När tidigare managern, numera sportchefen Stefan Alvén talat om att man valt att satsa ungt och ska fortsätta göra det, då går styrelseledamoten Ingvar "Putte" Carlsson ut och talar om att truppen inte räcker och att man behöver nyförvärv.
Ja, ni fattar. Inte utan att jag undrar hur länge Alvén blir kvar? Han uppges ha kontrakt 2012 ut och därför tror jag inte klubben gör något nu, men det lär knappast gå att han är kvar samtidigt som Pehrsson kommer in. Dessutom kan man inte säga att Alvén varit en succé, varken när det gäller rekryteringar eller försäljningar, och jag fattar inte dessa ständiga utköp av spelare och turerna kring Prince Ikpe Ekong är också svåra att greppa.
Det är en klar förbättring för Djurgården att en person, om än kallad manager, får ansvaret för matchning och träning och det kan göra det lättare för spelarna. För truppen är bättre än vad tabellen visar, fast det är klart att det måste spelarna visa på plan nu, och det måste ganska snabbt bli slut på gnället.
Sedan tror jag att Pehrsson som person går hem bättre i omklädningsrummet än Stefan Alvén som är aningen fyrkantigare och mer av en "Bror Duktig". För även om Banda coachat så har Alvén svävat över honom. Och bara den förändringen kan lätta trycket på spelarna vilket är ett måste.
Utgår från att Magnus Pehrsson ställt krav på att få värva i sommar, men med tanke på att transferfönstret öppnar först 1 augusti och det återstår 13 omgångar till dess så inser man att bara en tredjedel av allsvenskan återstår när kavalleriet kan rida till undsättning. Sedan handlar det naturligtvis hur mycket pengar Dif-basen Tommy Jacobson kan plocka fram från HM:s Karl-Johan Persson och af Jochnicks(Oriflame) och en del andra rikingar.
Bara att konstatera, det inte är ett drömläge att leda Djurgården just nu. För stämningen i truppen är inte särskilt bra, enligt vad jag hör, och i motgång är det alltid tufft om man inte har de rätta karaktärerna och dessutom har haft en så splittrad organisation som skapat en massa oklarhet och oro. Där får Dif-ledningen underkänt och det har varit rörigt länge.
Djurgårdens problem började inte våren 2011 utan de ligger många år tillbaka och är spridda på många olika personer. Det är såren efter den gamla maktkampen där många var missnöjda med dåvarande Dif-basen Bosse Lundquist som ännu inte läkt. Efter det har det varit tvära kast och många olika skiften på positioner vilket skapat många besvikna och arga på vägen.
Enda som kan hela klubben är framgångar och de hänger nu på Magnus Pehrsson. Och stålar förstås. Pehrsson gjorde ett okej jobb i Åtvidberg, ett bra jobb i Gais och lyckades inte i danska Ålborg. Han känner Djurgården väl och framför allt Carlsson och Jacobson som han jobbat med i flera olika projekt, även om de skiljdes som ovänner när Pehrsson hoppade av Svenska Fotbollsakademien.
Ska onekligen bli intressant att följa Magnus Pehrsson och se om han kan leva upp till den tro man har på honom i Djurgården. Han är ju mångt och mycket skolad av "Putte" Carlsson men i det här fallet måste han vara sin egen person om han ska ha en möjlighet att lyckas på allvar i klubben, för annars riskerar han att bli indragen i den kamp som fortfarande plågar klubben.
Om Magnus Pehrssons återkomst var väntad så är det mer förvånande för mig att Stuart Baxter kontaktats av Malmö FF. Inte så att han är en dålig tränare, snarare att hans fotboll är den gamla MFF-skolan med rötterna i Bob Houghtons skapelse på 1970-talet. Det är långt från dagens Malmö där Roland Nilsson med hjälp av Pep Clotet Ruiz fick till en fin possession-fotboll.
Sportchefen Per Ågren har ju varit tydlig med att Malmös nya tränare ska bygga vidare på det, och då klingar inte Stuart Baxter rätt för mig. Det har surrats om hans namn ett bra tag, men alla har nekat och kontakten skedde först för en vecka sedan. Skälet är att MFF-ledningen inte fattat allvaret och sonderat mer i lugn och ro och först efter förlusten mot Elfsborg så vaknade man på riktigt. Dessutom har man upptäckt att det finns för få lediga alternativ och då hamnad man på Baxter.
Det stora felet här är att MFF-ledningen inte direkt köpte läget och släppte Rolle Nilsson samt såg till att man fick lite stålar tillbaka. Trots allt hade man valt att inte förlänga med Nilsson och då hade man i princip signalerat att det var fritt för honom att röra sig. För det var tydligt från dag ett att Malmö gjorde fel som stretade emot och talade om att han är vår tränare året ut, och sedan krävde 15 miljoner kronor. Då gjorde man bara FCK och Rolle Nilsson förbannade och i dagens fotboll är MFF längre ner i näringskedjan.
Att Baxter är sugen är inte så konstigt, han får ju ta över ett mästarlag som ska ut i Europa och det kan bli en bra grej på CV:et. Visst, det hackar lite i spelet just nu men det finns stor potential i truppen och kanske kan den förre AIK- och HIF-tränaren göra spelet rakare och enklare och därmed uppnå framgångar i kvalspelet till Europa. För inget kan släta över eventuella problem som några rejäla framgångar.