Mikael Stahre lägger det gulsvarta AIK-emblemet åt sidan och drar på sig en blåvit tränarmundering i vinter.
Vilken utmaning för den unge tränaren och för spelare, fans och alla andra i och kring IFK Göteborg.
Precis som att det inte var någon hemlighet att Jonas Olsson och Stefan Rehn skulle få packa ihop sina trunkar och lämna Kamratgården så är det nu även offentligt att Stahre tar över deras tränarjobb.
Onekligen en spännande rekrytering.
AIK:s senaste mästartränare från 2LAX9 jagade desperat efter ett nytt jobb under våren och sommaren efter att ha fått sparken i Grekland – han lyftes fram i samband med FCK, Malmö FF, Sönderjyske men var inte aktuell - och man kan lugnt säga att han till slut fick en grym chans.
Tänk att få ta över Sveriges mest framgångsrika klubb genom tiderna och det efter en svacka och där man återigen vill tillbaka till toppen.
Ett stukat och trött manskap bara väntar och längtar efter nya instruktioner och direktiv för att kunna börja dra hem titlar igen.
Rätt eller fel? Ja, det är resultaten som styr det och känslan är att Stahre inte kommer att ha mycket till smekmånad i sin nya klubb.
För naturligtvis kommer det att finnas en hel del som inte velat se en så trogen AIK:are som ledare för en av de största rivalerna. Så det gäller att flyga ur startblocken för att få med sig tvivlarna.
Och det är naturligtvis rätt av IFK att gå på Stahre om man känner att han är den som kan vända IFK Göteborgs nedåtgående trend. Varför skulle man inte kunna byta klubb? Oavsett om det är mellan AIK och IFK Göteborg.
Har aldrig förstått det där – är
AIK:s dubbel från 2009 mindre värd nu? Eller vill inte
Blåvitt-fansen ha framgångar?
Mikael Stahre är en inspiratör som kan motivera och få spelare att växa. Han står även för en spelmodell som är besläktad med det klassiska Blåvitt-liret med 4-4-2 och stenhårt, kollektivt arbete.
AIK 2009 påminde till viss del om tidigare upplagor av IFK Göteborg där man levde och dog för L A G E T.
IFK Göteborg har ett spelarmaterial som räcker till allsvensk toppstrid men det är något som inte stämt. Efter SM-guldet 2007 blev det cupguld 2008, dubbeltvåa 2009 och sedan svaga och titellösa säsonger 2010 och 2011.
I efterhand framstår det inte som Håkan Mild o Co kunnat förnya det manskap som han ärvde när han klev av som spelare och blev sportchef.
Tränarbytet blev klockrent från start men spelarvärvningarna har inte varit lysande, se bara på Pär Ericsson och Karl Svensson.
En förklaring till IFK Göteborgs svaga utveckling är att det blivit för fyrkantigt, tråkigt och stelt. Över Kamratgården har Roger Gustafsson svävat och sedan har lärjungar som Håkan Mild och Jonas Olsson sett till att man ska leva och dö efter modellen.
Stefan Rehn vek av en aning och trycktes åt sidan.
Det har bara funnits en modell för IFK Göteborg och de som inte passat in i den har fått kliva vidare till andra jaktmarker.
En stelbenhet och en fasthet har mer och mer präglat spelarna och de som inte är Håkan Mild-spelare har man försökt så till Håkan Mild-spelare.
Stahre kan bli en kraft som bryter med det gamla, och som slår upp en del igenspikade dörrar och kommer in med nya tankar, ny energi och modeller utan att man för den skull raserar allt det gamla som ändå finns kvar.
Förhoppningsvis blir det en dragkamp mellan de olika sidorna som genererar en vass IFK-modell för 2012.
Allt hänger på att Håkan Mild verkligen tror på Stahre och inte bara har gett med sig när IFK-folket i ledningen velat byta ut Olsson/Rehn. För utan att den starke Mild står bakom den här satsningen så kommer det inte att gå.
Om det inte är så att sportchefen funderar på att retirera?
Redan värvningen av Daniel Sobralense aviserar att det är nya tider för IFK Göteborg. Mikael Stahre är nästa kliv mot en ny tid.
Nervöst och pirrigt men det kan bli riktigt spännande – och jag är redan är spänd på hur Blåvitt ser ut när Stahre kliver in och det är jag inte ensam om, och bara det är ett plus, om än litet.
***
Djurgården jagar inte bara BP:s Kristoffer Nordfeldt som ersättare för Pa Dembo Touray. Dif studerar även Assyriskas inlånade HIF-keeper Oscar Berglund och Ängelholms jänke Matthew Pyzdrowski.
***
Talas om att Mikael Stahre också vill ha en ny målvakt och Bosman-fallet John Alvbåge är ett alternativ. Den tidigare göteborgaren har ju varit en sväng i IFK Göteborg men utan lycka. Nya tag nu?