- Vi har saknat dig!
Sebastian Eriksson möts av varma leenden och stamkundsfrågor när han kliver in på fiket i Gårda.
- Fast det var länge sedan jag var här nu, konstaterar 28-åringen själv när han har fått en latte i handen.
Vad hände?
- Jag köpte en kaffemaskin.
Sebastian Eriksson ler och drar av den svarta skinnjacka som har skyddat honom mot den fortfarande kalla vårvinden. Han slår sig ner på en barstol vid fönstret och blickar ut över det som är hans område i Göteborg.
- Det är nära in till stan, motorvägen, träningen... Samtidigt är det väldigt lugnt på kvällarna, säger han.
Om bara några dagar skruvas dock volymen upp till max. Klockan 13.00 på lördag samlas över 30 000 åskådare på Ullevi för allsvensk premiär mellan IFK Göteborg och Malmö FF.
Arenan ligger bara en halvlång snedspark ifrån där vi sitter.
- Det börjar kännas nu. Att det drar ihop sig på riktigt, säger Sebastian Eriksson.
- Det är bara hoppas att man får spela. Att man får vara med där ute.
IFK Göteborg kliver in till mötet, och den nya säsongen, med i stort sett alla förhandstips emot sig. De negativa rubrikerna har fallit som snöflingor över Kamratgården under vintern. Har det inte handlat om ekonomi och agentarvoden, så har det varit kontraktsdiskussioner och svaga resultat. Det är väldigt få som tror att 2017 blir IFK Göteborgs år.
Vad talar för er egentligen?
Sebastian Erikssons svar kommer snabbt.
- Ingenting.
Känns det så?
- Nej, det gör det inte. Men på ett sätt kanske det är bra för oss att inte ha den där pressen på oss som vi brukar ha. Nu är det andra lag som är mer topptippade än vad vi är. Det är väl det som kommer driva oss den här säsongen. Att vi kan smyga lite i bakgrunden.
Hur mycket har ni spelare påverkats av allt negativt runt klubben?
- Inte så mycket. Vi har en tajt grupp som har jobbat tillsammans i snart två och ett halvt års tid. Motgångar har vi haft på vägen och det kommer vi fortsätta ha. Men jag tycker att vi har en bra grupp som lämnar sånt utanför.
***
Matchminut 77. Ett inkastat knallskott från Blåvitt-klacken mot gästernas Tobias Sana.
När IFK Göteborg och Malmö FF drabbade samman i fjol slutade fotbollsfesten på Gamla Ullevi i skandalscener. Sebastian Eriksson hamnade mitt i stormen när han, i ett inlägg på Instagram, riktade kritik mot de egna fansen.
”Jag trodde aldrig jag skulle behöva skämmas övar att spela i IFK Göteborg. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva ifrågasätta mitt yrke och det jag har lagt hela mitt liv på och strävat efter.”
Inlägget, som innehöll fler ord än så, resulterade i positiv respons från många håll, men i högen av kommentarer fanns också hård kritik. I takt med en sjunkande formkurva mynnade det tillslut ut i burop från de egna fansen.
Allt eskalerade i mötet med Östersund den 26 september när en skadad och utbytt Sebastian Eriksson vandrade igenom den mixade zonen med en enda mening på läpparna: "Nu får alla som de vill".
- Det är klart att det inte är roligt att få kritik.
Vi är tillbaka på caféet i Gårda. Sebastian Eriksson rör runt med skeden i den numera svala latten.
- Speciellt inte när man känner så mycket för föreningen och när man vill mer än vad man får ut.
- Vad mer kan man säga om det?
När vi snackades vid en vecka efter Östersundsmatchen pratade du om att knyta näven. Känner du att du har gjort det?
- Det tycker jag. Nu känns det mycket bättre. Och det känns som att supportrarna har förlåtit mig för det som hände.
- Jag fick ta skiten ett tag. Det är så det funkar. Jag kan gärna vara hackkyckling om de vill.
Du ångrar inte det du gjorde efter Malmö-matchen?
- Inte en sekund.
Du hade gjort det igen?
- Ja. Jag tycker att det var rätt att göra det. Det var droppen. Jag brukar hålla mig ifrån sånt där för jag vet att det blir mycket liv, men den gången kunde jag inte hålla mig.
Hur stort Blåvitt-hjärta har du?
- Det är här jag formades. Jag kom hit som 16-åring från ingenstans. Jag växte upp i föreningen och blev den jag är i dag. Det är klart att jag känner mer för Blåvitt än för någon annan förening.
Som om buropen och kritiken inte var nog avslöjade GT i början av januari att Blåvitts sportchef Mats Gren försökte göra sig av med honom. Allt utan Erikssons vetskap. Enligt tidningen hade sportchefen lagt ut krokar i engelska The Championship.
- Jag vet inte om det var något. Jag hörde inget, säger Eriksson själv.
Pratade du med Mats om det?
- Nej, ingenting. Men det har kommit in några innermittfältare under tiden...
Hur känner du kring det?
- Det är väl en halv signal i alla fall. Nej, det är inget konstigt med det. Man drivs av konkurrens.
Hur ser du på din framtid då? Du har kontrakt till sommaren 2018.
- Först och främst vill jag göra en bra säsong här. Det är så jag känner. Och det är viktigt för mig att tänka så, att vara här och nu. Så kommer resten sen.
Du är bara 28 år. Känner du att du har ett utlandsäventyr till i kroppen?
- Det hoppas jag. Har jag tur är jag bara halvvägs i min karriär. Då har jag tio år till. Även om jag inte är en talang längre så är jag inte gammal. Det där har jag ingen panik över. Och när tanken slår mig brukar jag kolla på andra innermittfältare som är några år äldre och som fortfarande är bra.
När åldersnojan smyger sig på?
- Ja, precis. När 30-årskrisen kommer. Man får påminna sig om att det fortfarande går.
Vad ska du göra efter karriären?
- Jag tänker mer och mer på det. Men det är svårt att komma till ett beslut när man inte står där och måste välja. Jag skulle vilja testa att göra något helt annat. Driva något. En restaurang eller något. Testa på att få vara boss!
Det är du väl på planen?
- Nej, jag är en kyckling.
***
2-1 på bortaplan den 27 september 2012. Hannes Stiller och Tobias Hysén gjorde målen.
Sedan dess har IFK Göteborg inte lyckats besegra Malmö FF i allsvenskan.
- Det har gått alldeles för länge ju. Jag har inte varit med och slagit Malmö sedan jag kom hem. Det är dags nu, säger Sebastian Eriksson och svävar in i framtiden. Till Ullevi, till lördag, till 13.00. Det tänds en glöd i hans ögon.
- Nu ska alla cylindrar på, nu ska alla närkamper vinnas. Jag var i Scandinavium och såg Frölundas första slutspelsmatch. Ja, vi träffades ju utanför.
Mm.
- Så mycket tacklingar har jag inte sett på hela säsongen. Man ska inte jämföra med en annan sport, men...
Det kommer smälla?
- Jag hoppas det.
Är det inte svårt att hålla känslorna i styr?
- Det ska gå hoppas jag.
Även för dig som är en extrem känslomänniska?
- Samtidigt som jag visar med kroppsspråk och sådär hade jag bara typ fem gula kort i fjol.
Inte fler?
- Det där är en klassiker! Folk tror bara att jag är en buse. Minns du när jag fick rött kort senast?
Nej.
- Det var typ tre år sedan.
- Det var faktiskt en domare som kom fram till mig i höstas. Vem var det? Strömbergsson den yngre kanske. Mitt under matchen sa han: "Fan, Sebban. Du har inte fått ett enda rött kort i år!" Han var förvånad. "Men du, jag får inga röda kort", sa jag. Det är bara folk som tror det. Jag har hamnat i ett sånt fack.
Är det frustrerande?
- Ibland. När det blir sådana grejer tycker man det är konstigt, men för det mesta rycker jag bara på axlarna.
Finns det spelare som försöker psyka dig lite extra?
- Nej, det var mer så förr. Rydström (Henrik) är inte kvar. Jag har ingen att bråka med. Jag saknar honom. Fan.
För att ni kunde gnabba?
- Ja. Det är för lite sånt nuförtiden.
Du får hitta en ny Rydström.
- Jag försökte med Rasmus (Elm) i matchen senast. Han blev bara sur.
Vad gjorde du?
- Jag sparkade bort bollen och han blev sur som fan.
Finns det någon chans att det kan bli en ny gnabbrelation ändå?
- Nej.
Det finns bara en Henrik Rydström?
- Ja, tyvärr.
---
Det är en ny vår nu. 2016 glöms bort samtidigt som 2017 växer sig allt större och starkare.
För Sebastian Eriksson har året börjat bra. Han har lyft sitt spel och förvandlat burop till lovord.
- Det har känts bättre och bättre. Jag har fått komma med lite mer framåt, driva mer med boll och komma närmare straffområdet. Det är så jag vill spela. Det har blivit ett snäpp roligare att spela igen, säger han.
Du har fått en annan roll på planen?
- Lite så. Hela förra säsongen hade jag en balansroll. Om vi tappade boll var det jag som i första hand hade rollen att ligga rätt och inte sväva iväg. Då blir mitt spel därefter. Nu har jag fått lite mer fria tyglar att gå när jag vill. Det tycker jag om. Och det har synts.
Mot Malmö verkar du få spela vänstermittfältare.
- Mm. Jag tror det.
- Med min rutin hoppas jag att jag får vara med. Jag har varit med förr.
Sebastian Eriksson sätter punkt där. Latten är uppdrucken. Samtalet är över.
Mittfältaren slänger på sig den svarta skinnjackan, reser sig från barstolen och leder vägen ut i den kalla vårvinden.
Jag går åt vänster. Sebastian Eriksson åt höger.
På lördag går vi åt samma håll. Mot Ullevi. Mot allsvensk premiär.