Vad lärde vi oss av gårdagens derby?

Vad lärde vi oss egentligen av mötet?

* Att allt är som vanligt

Det fanns en del som talade för att Häcken (efter tre derbyförluster i fjol) skulle kunna straffa storebror nu. Men icke. På Gamla Ullevis gräs visade IFK Göteborg att de fortfarande är nummer ett i staden. Det blåvita lagbygget är tyngre, effektivare och mer komplett.
Häcken? De fick äta upp sina kaxiga uttalanden (“Jag är säker på att vi vinner”) och åka hem till Hisingen för att slicka såren. Peter Gerhardsson har fortfarande ett par bitar att lägga innan det gulsvarta pusslet är komplett.

* Att Paulinho kan springa sig osynlig

Den mest uppsnackade spelaren inför derbyt (logiskt med tanke på hans dunderform). När domaren väl blåste i sin pipa försvann dock Paulinho helt. Blåvitt ska givetvis ha credd för det. De försvarade sig utmärkt mot den frejdige brassen, men samtidigt förstörde han mycket för sig själv genom att ständigt lämna vänsterkanten (som han har ägt i så många matcher) för att istället springa rakt in i den centrala gröten. Där fick han varken tid eller utrymme att briljera.
Dessutom: Sliten och utbytt efter en dryg timme med känningar i baksida lår. Inget gott tecken för Häcken.

* Att Blåvitts försvarsspel fortfarande är starkt som betong

Det var fascinerande att se Blåvitts matchinledning. De lade i den högsta växeln och gasade ur startblocken (Sören Rieks hade ett finfint läge efter bara 45 sekunder och placerade in ledningsmålet efter bara sju minuter). Sedan föll de tillbaka, började snickra på sin försvarsmur och höll ställningarna matchen ut. Nu erkände tränaren Jörgen Lennartsson att det inte var tänkt att Häcken skulle ha så mycket boll som de hade. Och visst skapade gästerna tillräckligt med chanser för att sno med sig en poäng. Men oj så starkt IFK Göteborgs försvar ser ut att vara. De inledde fjolåret med att släppa in blott fem mål på de tio första matcherna. Det känns som de kan slå den siffran i år. Då ska man komma ihåg att både Thomas Rogne och hans ersättare Hjörtur Hermannsson är skadade.

* Att John Owoeri inte är Alexander Jeremejeff

En skadad Alexander Jeremejeff ersattes av en formstark John Owoeri (fyra mål i genrepet och ett piggt inhopp mot Elfsborg). Det borde väl inte vara en jätteförsvagning? Jodå. Owoeri hade en tung kväll på Gamla Ullevi. Bollen studsade inte bara ifrån hans fötter. Han vägde dessutom lätt i närkamperna med IFK:s försvar och brände flera fina lägen inne i straffområdet. Häcken-supportrarna borde hoppas att Jeremejeffs ljumske läker i lagom tid till lördagens möte med IFK Norrköping.

****

En bonus också:

* Att Mauricio Albornoz kan vinna två allsvenska matcher i rad

Inlånade Mauricio Albornoz fick hoppa in slutet av matchen mot Falkenberg och så även mot Häcken. Därmed kan han ju sägas ha bidragit i alla fall lite till de sex poängen. Hur som helst är det här första gången på två allsvenska säsonger (Brommapojkarna 2014 och Åtvidaberg 2015) som Mauricio Albornoz vinner två matcher i rad. Dessutom: Totalt sett under de två senaste säsongerna har mittfältaren bara lämnat planen med tre poäng vid fyra tillfällen. “Jag har varit lite nere i källaren”, som han själv sa häromdagen. Han har dock tagit sig upp därifrån nu.

****

I kväll rullar min allsvenska säsong vidare i Borås. Elfsborg tar emot Hammarby.

Man kan ha det sämre.

****

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com