Taktiksnack med Magnus Pehrsson: "Inte i närheten av så konsekventa som vi vill vara"

– Om vi pratar offensivt har vi spelat med trebackslinje, eller vi har byggt upp med tre spelare oftast. Den enda defensiva matchen vi har spelat med trebackslinje var mot Sundsvall.

ROLLFÖRDELNING
På tal om att Pehrsson använt laget som han sa från början: högerback mycket högre upp än vänsterback, högermittfältare tar sig in, vänstermittfältare är bredd.

– Vi har försökt vara väldigt konsekventa i det som efterfrågades. När jag kom hit, och det man läste i spelarintervjuer, var det att ha en trygghet i ett grundspel. Sedan tycker jag då att grundspel inte innebär att man måste ha samma formation, men man behöver ha ett antal principer och ungefär en positionering som är samma.

– Det är det vi har försökt jobba för, och igen. Vi har haft en genomgång idag där vi har kollat på Djurgårdsmatchen ihopkopplat med att vi ska möta Kalmar. Det är fortfarande att vi inte är i närheten av så konsekventa som vi vill vara. Vi är onekligen redan rätt bra, men för att bli den nivån vi skulle vilja vara är det en bra bit kvar.

SVÅRIGHETEN SÅHÄR LÅNGT

– För mig handlar fotboll mycket om positionering och rörelse utifrån positionering. Vi är ju inte helt automatiska i när ”jag tar den rörelsen så rör jag mig så”. Om vi ska ta ett konkret exempel:

– Vi har fem-sex anfall mot Djurgården, framför allt i andra halvlek, där vi tycker Djurgården har kontroll på oss. Det är faktiskt inte mer än fem-sex anfallssekvenser, resten tycker vi är rätt bra. Vad som händer då är att vi hamnar med fem man uppe i deras backlinje, och fyra eller fem man som försöker bygga upp spelet. Sedan ett hav där emellan. Då har vi missat vår positionering och rörelse, då blir det lätt att spela försvarsspel. När Djurgården då vinner bollen så får vi inte den direkta återerövringen och potentiella omställningar mot oss. Där är vi inte konsekventa.

– Det blir att vi spelar fem där och fem där, istället för fyra eller fem linjer och nivåer för att spela långt och kort och brett.

– Det var det som hände mot Göteborg sista 25.

– Där vi då forcerar spelet. Det är inte konstigt att vi gör det om vi inte har någon att passa. Det enda alternativet är ett väldigt kort eller ett väldigt långt. Där har vi lite fortfarande att jobba med.

BORTGLÖMT BERÖM

– Jag är oerhört imponerad av hur spelarna spelade våra sista sju minuter mot Djurgården. Där kan man snacka om att döda en match. Det har vi faktiskt inte jobbat med under den perioden jag har varit här, men det kunde de.

– I min värld gör (spelarna) det nästan perfekt. Djurgården har väl inte bollen på vår planhalva under de sista sju minuterna med kontroll.

ROTATION

– Den här gången har spelarna inte fått startelvan, det blir ikväll eller imorgon. Det här var första träningen med alla, så vi ville se hur folk såg ut helt enkelt.

– Om det är någon som inte är redo för tre gånger 90 minuter, plus att vi kanske vill ge några möjligheter, så är väl fortfarande tanken… Är det mellan de här (matcherna) som man gör ett antal, två-tre-fyra skillnader i startelvan, eller gör man det till sista (mellan KFF och ÖSK)?

– Vi kommer definitivt inte ha tre startelvor som ser likadana ut.

– För det har vi för bra trupp för. Vi är väl precis i det läget när vi behöver träna lite på att spela tre matcher på en vecka, och det verkar dumt att inte ta den möjligheten att träna på det.

– Vi vet ungefär vilka vi inte vill ha 90 minuter på i den här matchen för att kunna spela eventuellt 90 i sista. Sedan är valet om de ska starta.

YOSHIMAR YOTÚN
Bänkad på försäsongen

– Man vill gärna ha honom (Yotún) som han spelar nu. Han ligger ju väldigt bra till att spela. Han har gjort fantastiska insatser tycker jag.

– Även om det kan vara väldigt bra att dra ner tempot och man behöver de spelarna också, så för lagets utveckling var det helt fel att ge honom mycket speltid för han gjorde motsatt vad jag bad om. Det har han förändrat.

Läs mer här, och också om hur Pehrsson tänker kring laguttagningar av kontraktsutgående spelare.

@jonas_hansson

Vad gäller Göteborgslagen så var både Häcken och IFK Göteborg uppe i ringen under söndagen och de återvänder båda dit under onsdagskvällen.

Häcken åker till Örebro, IFK Göteborg tar emot Hammarby.

Gemensamt för de båda lagen är att de kliver in till matcherna med förhoppningen att få fart på offensiven.

Efter svaga defensiva fjolår har både Jörgen Lennartsson och Mikael Stahre inlett allsvenskan 2017 med ett extra fokus på försvarsspelet. Det har gett resultat.

Det har dock fått konsekvenser i offensiven.

Häckens snåla målproduktion är den mest noterbara. Under fjolåret var det bara Malmö FF (60) och IFK Norrköping (59) som gjorde fler mål än Häcken (58).

Precis som Tobias Hysén poängterar HÄR! är det dock lättare att bygga en stark offensiv på en stark defensiv, snarare än tvärtom. Det brukar alla vara rörande överens om. Därmed känns det som att både Häcken och IFK Göteborg har valt rätt väg.

De behöver dock nå en god fart offensivt ganska snart om avståndet upp till Malmö FF inte ska bli alltför stort. Häcken är redan fem poäng efter, IFK Göteborg fyra.

Hur ser då den där offensiva nyckeln ut? Hur ska de få fart på anfallsspelet och målproduktionen?

Häcken:

1. Hitta in i straffområdet

Enligt whoscored.com snittar Häcken flest skott per match (14,8) efter Hammarby (15,8). Laget är dock bland de sämsta när det gäller att komma till skott från positioner inne i straffområdet. Häcken behöver komma närmare mål.

2. Fler spelare som kliver fram

Av Häckens tre mål har Alhassan Kamara har gjort två och Alexander Farnerud ett. Det håller inte i längden att bara ha två spelare i målprotokollet. Häcken behöver en större bredd. De behöver hitta tillbaka till målskyttet i svenska cupen där såväl Joel Andersson som Nasiru Mohammed, Emil Wahlström, Rasmus Lindgren och Paulinho nätade.

IFK Göteborg:

1. Ökad effektivitet

Chanserna finns där. Enligt svenska fotbollförbundets statistik har laget haft 20 skott på mål under säsongen. Att bara ha gjort mål på tre av dem är såklart inte godkänt.

2. Släpp på handbromsen

I den senaste hemmamatchen mot AFC Eskilstuna lyckades laget inte driva upp tempot. Passningsspelet gick sakta och gästerna hade inga som helst problem med att försvara. Ska offensiven bli vassare måste passningstempot upp och riskerna ökas. Med en stabil defensiv känns det som att de borda ha råd med det (Tobias Hysén är inne och berör ämnet HÄR!).

3. Använd vänsterkanten

De allra flesta av IFK Göteborgs anfall går utmed högerkanten (Läs mer om det HÄR!). För att få riktig fart på offensiven laget kunna hota även till vänster. Att flytta ut Sören Rieks från sin centrala roll hade löst det problemet.

***

Mail: linus.petersson@tv4.se

Twitter: @Linus_Petersson

Yoshimar Yotún satte bollen stolpe in, Pawel Cibicki hade två väldigt bra avslut mot Halmstad, Rosenbergs nedtagning mot Sundsvall. Och för min poäng som kommer: Anton Tinnerholm kan utnyttja att Andreas Isaksson snubblar, sedan ett par mål på fasta situationer.

Det positiva synsättet: MFF gör många mål utan att spela till sig väldigt många kvalificerade målchanser, och att det tyder på att laget kommer att ta många poäng även när de inte har en spelmässigt bra nivå. Så många bra mål visar på en hög individuell kvalitet.

Det negativa synsättet: MFF måste hitta till fler bra avslutslägen för att hålla uppe den här målproduktionen. För så många missade kvalificerade målchanser har väl inte MFF?

Om man dock kollar runt på statistik (exempelvis “nästan-lägen”) och även tittar på matcherna så ser det bra ut för MFF. Men. För en perfekt start tycker jag att de borde ha skapat några fler “lugna” bra målchanser.

***

En annan notering: mot Djurgården var det centrala mittfältet ovanligt sällan involverade. De hade inte sin normala kontroll över matchen med boll. Var det ett annat sätt att spela upp bollen på? Gick det åt för mycket energi att fånga upp Källström? Stängde Djurgården av dem så bra?

Lewicki och Christiansen hade totalt 36 passningar i första halvlek. Det är bara två halvlekar (av 68) sedan starten på 2016 som ligger på lika låg nivå i MFF. Siffrorna är från WhoScored.

Andra halvlek IFK Norrköping borta ifjol, 37 passningar av centralt mittfält
Skadedrabbat MFF ville försvara ledning mot topplag.

Första halvlek Djurgården hemma igår, 36

Andra halvlek Elfsborg borta ifjol, 33
MFF ville försvara ledning och vända trenden efter svag start.

***

Artikeln kommer imorgon, men när jag pratade med Felipe Carvalho var hans engelska förvånansvärt bra. Kunde stå i fyra minuter och snacka utan problem. Kommunikation ska därmed inte längre vara ett argument till att han inte får spela (men det kan finnas andra argument till det, exempelvis insatserna i U21).

***

Pratade snabbt med planskötarna till träningsplan 7, den som MFF oftast använder vid träning. Gräset är faktiskt rätt bra sett till årstiden.

Gödning idag med lilafärgade små bollar, det sker var sjätte vecka, och klippning varannan dag. Det är inte officiellt exakt hur hybridplanen ska bli på den nya träningsytan i höst, men standard är att blandningen är 88-92 procent gräs och resten hybriddelar. Det mesta av hybriden sitter sedan i armeringen.

Hybridplanen ska skötas på ett relativt liknande sätt som en gräsmatta, men får inte ha samma tunga belastning (exempelvis fordon).

@jonas_hansson

Ett miniexempel från onsdagens träning. Pehrsson i väst, gick konstant in och visade och donade. Var själv med som försvarare. Tog plats. Ser ut att trivas, gillar att vara ute, arbetar aktivt för att förbättra allt.

Det enda jag är fundersam kring på träningarna är att enstaka övningar har känts korta. Att de har slängts in tio minuter och frågan är om de ger något. Men. Det finns säkert bra argument till den planeringen. I övrigt är det svårt att hitta annat än beröm för hur träningarna ser ut.

Och visst, det kanske bara är små tendenser när det kommer till Pehrssons trygghet, men åtminstone är allt stabilt nog för att ta bort både Tobias Sana (som annars har sett avslutsvassare ut på träningar) och Mattias Svanberg från en matchtrupp.

Samtidigt som det har varit nästan uteslutande positiva tecken så måste Pehrsson bygga upp ett förtroendekapital. Det krävs mycket mer än segrar mot Gif Sundsvall hemma och mot Halmstad med tio spelare. Alla negativa saker som kan börja ses som trender kommer att hållas emot honom. Exempelvis resultatmotgångar, vad händer då? Alla kan ha åsikter om Allan Kuhn, men han vände på negativa resultat.

Men. En av de sakerna som höll tillbaka Pehrsson i Djurgården var sämre spelarköp. Det ansvaret har han inte i MFF.

Annars tycker jag att han vill ha en organisation som är värdig föreningens ambitioner. Ett plus, förutom en bra start, är att han spelar exakt som han sa redan första veckorna i MFF.

Högerback mer offensiv än vänsterback. Högermitt mer centrerad. Vänstermitt mer bredd. En mer defensiv mittfältare, en mer offensiv. En mer droppande anfallare. Det kändes anpassat till spelarmaterialet. Men med viss flexibilitet beroende på motstånd.

Det här sa han redan den 11:e januari och idéerna är kvar än idag, och redan innan den 11:e januari pratade han mycket om att presspelet och mer direkt passningsspel skulle bli högsta prio i år. Det är väl just de två sakerna som en verkligen ser förbättringar på i år.

Efter tre omgångar i fjolårets allsvenska hade Allan Kuhn börjat att förändra sitt spelsätt och hur han såg på truppen. Pehrsson hade gjort klart funderingarna redan innan första träningen. Vi får räkna med att Pehrsson generellt kommer att vara ett eller två steg före media och supportrar när det gäller att tänka taktik.

@jonas_hansson

Men däremot är fotbollen fortfarande för konservativ och blind för det uppenbara: en assisterande domare kan inte längre veta vad som är offside eller inte.

Eller. “Kan inte längre”? Det är över 15 år sedan som de första forskningsavhandlingarna kom in kring ämnet. Alla har sagt samma sak: felmarginalen är hög, människan är inte kapabel att klara av offside i realtid.

Vi kan ta några av de första studierna.

Vi hade en spansk forskare som gjorde en matematisk uträkning på hur ögat och hjärnan fungerar. Ögat kan behöva göra fem olika rörelser för att se linjen. Flytta på ögonen, hitta nytt fokus, följa med i spelarnas rörelse, skifta djup, och anpassa sig om en rör på huvudet. Allt det här gör att det förloras ett antal hundra millisekunder.

Forskaren räknade ut att en spelare kan hinna flytta sig flera meter innan hjärnan har uppfattat allt. Det vi får är assisterande domare som måste bygga sin karriärer på att bli bra på att chansa.

En annan avhandling tog upp teorin ”flash-lag”.

Kort förklarat: om ett objekt rör sig och går förbi en punkt, så kommer vi i ögonblicket när de är jämsides med varandra uppfatta den rörliga punkten som längre fram.

Tänk en spelare som springer förbi en stillastående försvarare. Även om de är precis jämsides när bollen slås, så kommer hjärnan hos den assisterande domaren att uppfatta det som att den springande spelaren är offside.

Den här rapporten visade att felmarginalen på en fotbollsplan kan bli så mycket som 0,64 meter. Så, om en spelare är en (1) centimeter onside så kan den assisterande domarens hjärna uppfatta det som att spelaren är 63 centimeter offside.

Det här går inte att göra något åt. Skyll på evolutionen.

En annan studie testade tre assisterande domare på elitnivå vid 200 offsidetillfällen. 40 gånger fick de fel. Var femte gång. Det är ungefär lika vanligt att ett domarteam har rätt om offside som en spelare sätter en straff (75-80% av gångerna).

Samma personer (inkluderat Raymond Verheijen) gjorde en annan studie, där de försökte räkna ut hur ofta en assisterande domare kommer att ha fel om offsidemarginalen är mindre än en meter.

20% även där.

Vi har fler saker att ta hänsyn till. I majoriteten av fallen står en assisterande domare ungefär en meter fel åt något håll. Att stå fel går att fixa till, men studierna har visat att den assisterande domarens position sällan är ansvarig för felaktiga beslut.

Ögat får också problem att göra korrekta bedömningar när avståndet till punkten är längre än 10 meter. Till detta ökar felmarginalen när de assisterande domarna måste springa, och dessutom kan de ibland behöva ha koll på fem-sex olika spelare samtidigt som de ska veta när bollen passas.

Det måste hittas ett sätt som inte förstör rytmen av matcherna. Men det måste hittas ett sätt. Idag kan de ha gjort att “fel” lag gick till semifinal i Champions League. Under 2017 lär det avgöra en mängd allsvenska matcher. Och de assisterande domarna kommer få kritik för att de inte har superkrafter.

@jonas_hansson

I korthet handlar det om att våga ta bort det som är lysande, men som försämrar eller inte bidrar till helheten.

Jörgen Lennartsson skulle behöva använda begreppet på sitt IFK Göteborg.

Tränarens nya 4-4-1-1-formation (4-2-3-1 om ni så vill) med innermittfältaren Sebastian Eriksson till vänster och vänstermittfältaren Sören Rieks i mitten gav, efter en svag försäsong, laget en fin poäng (1-1) i premiären mot Malmö FF och en stark seger (2-0) borta mot Sirius.

I måndagens möte med AFC Eskilstuna (1-1) fungerade den inte alls.

Sebastian Eriksson vandrade ofta och gärna in i banan där han stal yta från Mix Diskerud och Mads Albaek samt uteblev som offensivt hot (passningskarta från 11tegen11).

Ute till vänster var det (väl?) tänkt att Scott Jamieson-vikarien Martin Smedberg-Dalence skulle trycka på framåt, men han tog inte speciellt många steg över mittlinjen…

… jämfört med ytterbackskollegan Emil Salomonsson till höger (bilder från whoscored.com):

43 procent av IFK Göteborgs anfall gick utmed högerkanten. Det blev lättläst. Ett lågt och långa stunder stabilt AFC hade inga som helst problem med att oskadliggöra de blåvita.

Det fungerar att ställa upp med en defensiv 4-4-1-1-uppställning i en premiär mot Malmö FF och i en svår bortamatch mot Sirius (där underlaget inte underlättar ett kortpassningsspel).

Men när man ska föra spelet, äga matchen, hemma mot en nykomling som mer än gärna lämnar planen med ett 0-0-resultat krävs en offensivare och bredare repertoar.

Framförallt kan man inte överge en hel kant.

En bit in i den andra halvleken lyfte Lennartsson in Mikael Boman från bänken, flyttade ut Sören Rieks till vänster (positionen där han gör sig allra bäst) och mönstrade ett klassiskt 4-4-2.

Med facit i hand borde han ha använt den uppställningen från minut ett.

Ända sedan Lennartsson började experimentera med sina spelpjäser har han sagt att laget byggs för att kunna skifta mellan 4-4-1-1 och 4-4-2. Under matcher, mellan matcher. Det låter klokt, men än verkar han inte ha full pricksäkerhet när skiftet måste göras.

Hittills har han hållit för hårt i sin lysande 4-4-1-1-formation, trots att den försämrat helheten.

Kill your darlings, Jörgen.

***

Uppdatering:

Efter torsdagens träning på ett kylslaget Kamratgården fick Jörgen Lennartsson flera frågor om lagets taktik mot AFC Eskilstuna.

Han sa såhär om…

… Insatsen i stort:

– Det fanns många bra saker i matchen även om det var ett dåligt resultat. Vi började ganska bra. Första kvarten hade vi tre riktigt bra lägen där vi missade på sista passningen. Sedan är det en halvtimme där det är för långsamt. I sådana matcher när man får mycket tid på sig är det lätt hänt att man använder den tiden man har. Då går man ner i tempo och det blir lättare för de att stå och försvara i sina zoner. Sedan var det en väldigt bra andra halvlek fram tills de gjorde 1-1. Det var en jättebra period där. Sedan får vi ha respekt för att vi mötte ett fotbollslag med ganska många bra motståndare. Anel Raskaj är skicklig till exempel, Turay är skicklig, Öhman stabil mittback. De har bra spelare. Sedan är vi givetvis inte nöjda med en poäng och inte med delar av spelet.

… Martin Smedberg-Dalences vänsterbacksvikariat:

– Smedberg gjorde en prickfri insats defensivt. Prickfri insats vad gäller uppspelsfas. Jag tror inte att han missade ett uppspel. Men han kom inte med riktigt lika mycket i offensiven som vi hade hoppats, fast vi hade gnuggat mycket under veckan att komma upp och slå inlägg med sin vänsterfot. Vilket han kan. Det blir inte samma offensiv som det blir med Emil (Salomonsson). Det blir det inte med Scott (Jamieson) heller. Han har inte riktigt samma offensiv som Emil har. Det är inte Haitam-nivå (Aleesami) på offensiven på vänsterkanten när en högerfotad mittfältare spelar där.

… Sebastian Erikssons tendens att söka sig in centralt:

– Tanken var att han skulle variera. Att han skulle komma in i mitten, till och med över på andra sidan i vissa situationer för att överbelasta. Och att Smedberg då skulle fylla upp där. Men inte hela tiden. Det var inte meningen att han skulle spela därinne hela tiden utan han skulle variera kant och centralt. Han skulle inte vara någon kantslickare utan en som kom in i planen och öppnade upp för Smedberg.

… Spelmodell mot Östersund på söndag:

– Det ska vi fila på lite nu.

***

Mail: linus.petersson@tv4.se

Twitter: @Linus_Petersson

1. Det har bara gått två omgångar av allsvenskan. Säsongen är fortfarande i sin linda och Mikael Stahre har inte hunnit sätta sin fulla prägel på laget än.
2. Mötet med Djurgården senast ryktes sönder av skador och spelavbrott. Det påverkar såklart.
3. Det är inte bara Häcken som innehåller mycket nytt i år, även motståndarna har förändrats under vintern. Det ska tas i beaktning när Häckens spel analyseras.

Med det sagt: Nedan följer ett försök till en första beskrivning av det “nya Häcken”.
Den bygger på hur mötena med AIK och Djurgården såg ut i fjol – och hur de såg ut i år.
Alla siffror och bilder kommer från whoscored.com.

* Färre kortpassningar och mindre bollinnehav
Peter Gerhardsson predikade ett stort bollinnehav och mycket kortpassningar. Sedan Mikael Stahre klev in har han tonat ner det där en aning.
Passningsstatistiken från mötena med AIK och Djurgården ger ett tydligt bevis på det.

Häcken 2017 slår färre passningar än Häcken 2016. Det syns också tydligt att det inte är de längre passningarna som Stahre har skurit ner på. De ligger på ungefär samma nivå som i fjol. Istället är det de korta passningarna som procentuellt sett har blivit färre.

Som en följd av det har lagets bollinnehav blivit mindre:

Mot Djurgården senast var det tydligt att Häcken sökte en längre och snabbare boll snarare än att försöka behålla den inom laget och spela kort. Det här kan vara en kortsiktig förändring med tanke på att Stahre försöker få defensiven på plats först (vi återkommer till det strax) eller en långsiktig plan för att skapa ett rakare och mer direkt Häcken. Vilket vet vi inte riktigt än.

* Laget tar mindre risker
Med en önskan om stort bollinnehav såg Gerhardsson gärna att hans spelare spelade sig ur svåra situationerna snarare än att slänga iväg bollen.
Med Stahre har dock lagets rensningar ökat. I och med det kan man anta att laget har fått instruktionen att ta mindre risker.

* En defensivare approach
2016: Två 0-0-matcher på 30 omgångar
2017: Två 0-0-matcher på två omgångar.
Siffrorna talar sitt tydliga språk.
Mikael Stahre har gjort Häcken mer defensivt. I alla fall inledningsvis.
Försvarsspelsfokuset syns också tydligt om man kikar närmare på Häckens “heatmap”. Alltså var spelarna har rört bollen på planen.
I år har Häcken inte haft bollen lika långt fram i plan, lika ofta som i fjol.

Häckens “heatmap” mot Djurgården i fjol:

Och mot Djurgården i år:

Spelarna i laget har kritiserat sig själva en del för det svaga försvarsspelet i fjol (Rasmus Lindgren HÄR! bland annat). Därför är det inte konstigt att Stahre har flyttat styrkorna ett snäpp närmare det egna målet.

Den defensivare inställningen går också att skönja genom att undersöka var på planen Häcken vinner bollen.
I fjol mot AIK och Djurgården vann Häcken 9 av 17 bollar på offensiv planhalva. I år var siffrorna 7 av 25.
Färre bollvinster på offensiv planhalva i år med andra ord.

* En anfallare som är mindre involverad i spelet och ytterbackar som slickar linjen
Gerhardsson använde allt som oftast en 4-2-3-1-formation. Mikael Stahre har fortsatt på den linjen även om han ibland har svängt på mittfältstriangeln och använt Alexander Faltsetas som tydlig, ensam sköld framför mittbackarna.
Vad gäller nya positionsbaserade direktiv så går det redan nu skönja ett par.
Det första pratade Shkodran Maholli om i en intervju redan i slutet av februari (HÄR!) – att Häckens enda anfallare inte ska vara speciellt involverad i spelet.

John Owoeris passningar mot AIK och Djurgården i fjol:

Alhassan Kamaras passningar mot AIK och Djurgården i år:

Anfallaren ska hålla sig centralt och vara i boxen när chanserna dyker upp snarare än att delta i uppbyggnadsspelet.
Mer?
Häcken använder sig av mycket bredd i sitt anfallsspel. I fjol precis som i år.
Mot Djurgården höll sig ytterbackarna Joel Andersson och Kari Arkivuo dock mycket närmare sidlinjen än vad de gjorde i fjol. Det är tydligt att de ska lämna plats och yta åt exempelvis Alexander Farnerud att verka centralt i banan.

Ytterbackarnas passningar mot Djurgården i fjol:

Ytterbackarnas passningar mot Djurgården i år:

Sammanfattning:
Mindre bollinnehav och färre korta passningar. Det är den tydligaste skillnaden mellan Häcken i fjol och Häcken i år. Sedan har Mikael Stahre flyttat ner pjäserna ett hack i banan och fokuserat mer på defensiven.

Ett par andra sista siffror att bära med sig:
Under 2016 snittade Häcken ca. 12,5 frisparkar mot sig per match. I år har de inlett med 16 och 14. Är det också ett tuffare Häcken vi ser?

***
Mail: linus.petersson@tv4.se

Twitter: @Linus_Petersson

Exakt vad det här innebär för IFK Göteborgs framtid är svårt att säga, men precis som tränaren Jörgen Lennartsson betonade, så “är det alltid fördelar och nackdelar med alla olika frågor på jorden”.
Vad gäller den missade kvalplatsen så kan fördelar och nackdelar sammanfattas på följande vis:

Fördelar:
Det finns egentligen bara en: Med ett missat Europa League-kval kan IFK Göteborg fokusera 100 procent på allsvenskan.
Laget slogs på två fronter i fjol. Under en lång tid dessutom då de nådde ända fram till play-off innan Europa League-kvalet tog slut mot Karabach.
Det tuffa matchandet satte sina spår. Lagets poängsnitt sjönk, fullt logiskt, både under och efter kvalmatcherna.

Poängsnitt IFK Göteborg 2016:
Innan Europa League-kvalet: 1,75 poäng per match.
Under Europa League-kvalet: 1,57
Efter Europa League-kvalet: 1,63

Sett över hela allsvenskan 2016 snittade fjärdeplacerade IFK Göteborg 1,67 poäng per match (mästarna Malmö FF hade 2,2). Det är klart att de blåvita har större chans att leverera bättre siffror, och nå en bättre slutplacering, i år när de inte har några kvalmatcher (åtta stycken totalt i fjol) på programmet.
Tränaren Jörgen Lennartsson är inne på just det HÄR!

Nackdelar:
Två punkter som sticker ut:
1. Ett ekonomiskt tapp
Att delta i ett Europa League-kval ger pengar till klubbkassan. Under fjolåret blev IFK Göteborgs nettointäkt (inkomster minus kostnader) per kvalomgång drygt 1,5 miljoner kronor. Med tanke på att de spelade fyra omgångar, och dessutom fick en miljon från Sef (ett bidrag som alla svenska herrlag som kvalar i Europa får), så landade den totala förtjänsten av Europa-äventyret på runt 7 miljoner kronor. Viktiga pengar för en klubb som kämpar för att undvika negativa siffror.

2. Svårare att behålla befintliga spelare – och locka till sig nya
En konsekvens av punkt nummer ett såklart. Med mindre pengar in kommer det bli svårare för IFK Göteborg att förlänga med de spelare som sitter på utgående kontrakt. Och de spelarna är ju som bekant ganska många. Framförallt påverkas förhandlingarna med danske Sören Rieks och norske Thomas Rogne som i ett eventuellt nytt kontrakt inte kommer omfattas av expertskatten (Läs mer HÄR!). Vill IFK förlänga kommer det helt enkelt kosta mer.

Vid sidan om ett tuffare ekonomiskt förhandlingsläge så kommer sportchef Mats Gren inte heller ha något Europa League-kval att locka med när han ska ut och eventuellt värva spelare till sommaren. Ett statustapp som spelar in. IFK Göteborg som klubb ska vara på Europa League-scenen.

I beräkningen ska man också ta med att spel i europeiska cuper höjer spelarnas värde. De visar att de klarar spel på en högre nivå. Ett missat Europa League-kval kan i förlängningen innebära att IFK Göteborg inte får ut riktigt lika mycket pengar när de ska sälja spelare.

Sammanfattning:
Nackdelarna väger tyngre än fördelen. Det är så det känns. Visst kommer klubben ha större möjligheter att vara med och slåss om SM-guldet 2017, men sett över lång sikt skulle de må bättre av pengarna som ett Europa League-kval ger. Särskilt när klubbens ekonomi ser ut som den gör. Ska de lyckas bygga ett framtidslag med tillräcklig bredd och spets för att klara spel i både den allsvenska toppen och i ett Europa League-kval behöver de alla kronor de kan få.

***
Mail: linus.petersson@tv4.se

Twitter: @Linus_Petersson

Magnus Pehrsson gav ingen statusförändring på försäsongen. Yotún fick endast 165 minuter, utspritt över fyra matcher, och ett OK att lämna träningslägret för att tidigare åka på landslagssamling.

Samtidigt har Yotún fått en prestationsförbättring sedan i höstas, när han flyttades bort från en fyrbackslinje. Berget hyllade honom igår (”riktigt fin match”) utan att ha fått en fråga om det, och Safari var generös med orden när han fick en direkt fråga efter Gif Sundsvall.

– Det är en fantastisk spelare med extremt mycket kvalitéer och han är jättesmart. Vi snackar igenom hela matchen (på spanska) och han sköter sig riktigt bra.

Eric Larsson, höger vingback, är Gif Sundsvall kanske överlägset bäste spelare och förmodligen en delanledning till MFF:s systemskifte i tisdags. Yotún, och Safari, var näst intill optimala på att få bort Larsson ur matchen.

Dessutom har Yotún väldigt bra siffror efter att han flyttade från fyrbackslinjen till mittfältet (eller som i tisdags: som vänster vingback), där han även spelar med Perus landslag.

Åtta starter, sju assist i allsvenskan. Hade en spelare inlett en säsong med de siffrorna hade vi i media varit duktiga på att hylla. Nu blev det mesta istället i slutet av året, en mer bortglömd period och med andra vinklar i fokus.

Enligt WhoScored har han på de åtta matcherna (+ ett inhopp) ett snitt på 2,8 ”key pass” per 90 minuter. Key pass = sista passningen innan ett avslut. Kollar man på 2016 hade endast Wolff Eikrem ett högre snitt över en hel säsong (3), Bärkroth tvåa med 2,5.

Jag ser några andra sticksiffror som fortsätter med samma tendens, men också några svaga (för många bolltapp). Det hade varit intressant att veta hur MFF:s klart större statistikdatabas värderar Yotún.

Lägg dock in siffrorna vi vet om och och prestationerna sedan i höstas, tillsammans med att han är enkel att få in i ett lags spelsätt (till skillnad från exempelvis Wolff Eikrem) och är bra på många saker. Då blir det enda stora frågetecknet kring om han presterar tillräckligt stabilt för att vara en startspelare.

Förlänga eller inte? Yotúns avtal går ut efter säsongen, vilket hamnat i skugga av andra MFF-spelares utgående kontrakt.

Jag tycker en kan bygga många bra argument till att Yotún ska spela mer och få förlängt, eller åtminstone få chans till det då många mittfältare inte är i fin form (Svanberg, Sana, Wolff Eikrem). Yotún har varit genuint bra, startelvan-i-MFF-bra, i ett gäng matcher nu.

Samtidigt kan en också förstå om Daniel Andersson vill ha något bättre än en 27-åring som kanske aldrig kommer att vara helt ordinarie, särskilt med ett ökat talangfokus de kommande åren.

***

Det här, från @11tegen11, är några intressanta kartor efter MFF – Gif Sundsvall.

MFF ”förväntades” göra 1,7 mål sett till skapade målchanser, Gif Sundsvall 0,24.

Kanske för många distansskott från MFF? Även om ett gäng var via frispark.

Passningskartan är nära på skolboksexempel för en 3-4-1-2. Safari, Christiansen, och Brorsson med bäst siffror. Väldigt rörliga anfallare, kanske bästa med hela kartan. Brorsson spelade mest vidare till Safari och Nielsen. Behövs ännu fler linjer mellan vingbackarna och de tre offensiva? Alternativt involvera Rakip mer?

Gif Sundsvall var låga. Peter Wilson sällan delaktig. Eric Larsson hade bra rörelse som höger vingback, men hittade inte lagkamraterna som mot AFC.

@jonas_hansson

Rosenberg – Cibicki
Yotún – Christiansen – Lewicki – Rakip
Safari – Brorsson – Nielsen – Tinnerholm
Wiland

Bänk: F.Andersson, Vindheim, Konate, Sana, Svanberg, Wolff Eikrem, Jeremejeff

Gif Sundsvall?

Genuint bra prestation senast. 3-5-2. Mycket bollinnehav. Tre-fyra spelare på centralt mittfält med olika roller. Långa inkast om Sonko Sundberg är med (sjuk i veckan). Väldigt bra högervingback i Eric Larsson (också fysiskt krasslig vecka). Suljevic letar långa passningar som sittande mitt.

Då kan det behövas för MFF att ha yttermittfältare som dels täcker upp sin egen vänsterkant, men också flyttar in centralt för att inte tappa där.

Tinnerholm har som fast roll att vara längre fram än Safari. Rakip vill inte vara ytter i år, när jag pratade med honom var han knappt ens öppen för strömatcher där, men ute till höger är grundtaktiken mer öppen för att komma in centralt. Yotún är lika mycket vänstermittfältare som vänsterback och central mittfältare.

Inget av de andra valen (Svanberg, Sana, Wolff, Cibicki på en kant) hade blivit samma yttersituation som kan behövas mot Gif, förutom möjligen Wolff på högerkanten. Magnus Pehrsson använde dessutom de elva formstarkaste mot IFK Göteborg, men det verkade inte ge bra taktiska svar?

Officiellt lär det stå uppskrivet som 4-4-2 ikväll – om det här blir startelvan – men Daniel Andersson tryckte flera gånger på ”flexibel tränare” under Pehrssons första dag på jobbet. Lägg till att MFF har analytikern Jens Fjellström med redan från försäsongen. Jag säger inte 3-5-2, men rollmässigt kan det bli ett mellanting av vad man ser i en typisk 4-4-2 och en typisk 3-5-2.

I år, eller åtminstone i början av året, kommer vi oftare tänka “vad får MFF med den här startelvan?”. Man får kolla på om spelare agerar annorlunda än normalt, vad motståndarna gör, vad olika spelartyper ger. Kuhn gjorde sällan sådana förändringar. Det var ofta samma startelva, på gott och ont. En av de negativa bitarna var att det slet för mycket på spelarna, vilket också Pehrsson hintat om tidigare.

Det här kan också ses som ett test inför Europacuperna. Att se hur laget reagerar på förändringar från match till match.

Det är inte likt det gamla MFF, som hade så stor teknikdominans och kontroll att motståndarna redan efter fem minuter önskade att matchen skulle ta slut, men det ska väl också ställas mot vad Hareide förändrade för att få in dem i Champions League.

Samtidigt. Pehrsson pratar sällan om “bra eller dåligt” i förväg, utan istället är “det är val man gör” som smygs in. Han hade kunnat göra valet att ha mer attackerande yttrar mot Gifs ensamma ytterbackar. Att slå ut Gif där.

Jag tror dock att man måste lyfta Pehrssons val till något mer än “modigt” eller inte. Jag har väldigt svårt att se en tränare vara så rädd för att göra val, en bra tränare kan göra bra val som i början är förvånande/irriterande för supportrar. Det handlar mer om Pehrsson är smart nog att göra rätt val.

Och efter det: få med sig spelargruppen. Även om Pehrsson är taktiskt smart nog, är han tillräckligt bra på alla nivåer av det psykologiska?

@jonas_hansson

Efter 1-1 mot Malmö FF är läget ett annat.

Under fredagen sken solen över Kamratgården.

Tränaren Jörgen Lennartsson pratade om fågelkvitter och Emil Salomonsson följde upp med att härma en fågel. Trodde i alla fall jag och GP:s Mattias Balkander.

– Nej, nej. Jag försökte bara prata som Mix. Norskan alltså…, konstaterade Salomonsson själv.

Han log. Hela IFK Göteborg ler.

Klubben har fått bästa tänkbara (nästan i alla fall) start på allsvenskan och andas harmoni och glädje.

Mot MFF visade laget upp en stabilitet som har varit osynlig under försäsongen och från att ha slängt och krängt med både spelare och spelsystem känns det som att laget har en bra grund att bygga på.

Det svänger snabbt.

Nytt svårt test redan på söndag dock.

Sirius borta. Ni vet nykomlingen som stack till Stockholm och besegrade nyförvärvstunga Djurgården i premiären (2-0).

Av fredagens träning att döma kommer Lennartsson använda samma startelva som han gjorde i premiären (4-4-1-1: Pontus Dahlberg – Emil Salomonsson, Mattias Bjärsmyr, Thomas Rogne, Scott Jamieson – Henrik Björdal, Mads Albaek, Mix Diskerud, Sebastian Eriksson – Sören Rieks – Mikael Boman).

Ingen skräll direkt.

Den enda som känns riktigt nära att knö sig in från bänken är väl Tobias Hysén. Anfallaren såg ruskigt pigg ut under fredagens träning.

“Är det Neymar där ute?”, ropade Mattias Bjärsmyr efter att Hysén klackat bollen förbi en försvarare.

Vad gäller den taktiska inriktningen så verkar planen (återigen av fredagens träning att döma) vara att ligga lågt, låta bollskickliga Sirius rulla boll och satsa på snabba omställningar.

Om det är rätt väg att gå återstår att se.

***

Mer från träningen:

* Patrik Karlsson Lagemyr kikade ut från gymmet och gav tummen upp. Rehabiliteringen av knäskadan verkar flyta på.

* Benjamin Zalo stack även han ut huvudet från gymmet. Mittbacken brottas med en skada i baksida lår. En MR-undersökning har gjorts, nu väntar klubben på svar.

* Abdul Razaks krångliga start i IFK Göteborg fortsätter. Efter att ha fått stora delar av försäsongen förstörd av skador tvingades han i söndags åka hem till Elfenbenskusten av familjeskäl. Han tros återvända till Göteborg under helgen, men det blir hur som helst inget spel på söndag.

***

Just det:

Under fredagen lanserade IFK Göteborg nya reservställ. Det röda tredjestället kommer att användas mot Sirius på söndag.

***

Till sist:

Efter mötet med Sirius väntar AFC Eskilstuna för IFK Göteborg.

Två nykomlingsmöten på rad alltså.

– Generellt är det bättre att möta nykomlingar senare på året, men man ska ju möta alla lag två gånger så…, konstaterar Emil Salomonsson.

Om ni undrar hur IFK Göteborg presterade mot just nykomlingarna i fjol så är svaret:

Östersund: Förlust 2-0 borta, vinst 2-0 hemma.

Jönköpings Södra: Vinst 2-0 hemma, kryss 1-1 borta.

***

Mail: linus.petersson@tv4.se

Twitter: @Linus_Petersson

En lugn MFF-träning. De åtta utespelarna från måndagens U21-match hade egen uppvärmning inkluderat kvadraten, men lämnade efter ungefär en halvtimme. Rasmus Bengtsson hade löpningar vid sidan av, idag med lite boll inblandat.

Efter uppvärmningen gick U21-spelarna av planen samtidigt startspelarna mot IFK Göteborg + tre målvakter + Erik Andersson + Yotún gick över till löpningar med boll och avslut mot mål. En-mot-en, två-mot-en, och tre-mot-två.

Enkla övningar, men MFF hade få spelare med på träning och Jens Fjellström gav en motivering angående övningsvalet:

– Dels tycker vi det är en förbaskat bra övning för tänk hur många en-mot-en det är där ute (under matcherna). Man ska ju träna de situationer som återkommer.

– Lägger man ihop de bitarna med spel så blir det ett bra konditionspass. Istället för att vi springer mycket så gör vi den typen av övningar, både för att vi behöver det och för att det ger någon konditionsmässigt.

Rosenberg körde för fullt hela passet, men den som var överlägsen alla andra var Wolff Eikrem. Tyvärr fick jag inga klipp på sekvenserna han gjorde bäst, men det var tunnelpassningar, bra utmanande i hög fart, och ett par gånger dribblade han så fint och stökigt att försvararna nära på ramlade omkull. Lägg där till att han kanske även var den bäste avslutaren.

Även Lewicki hade en förvånansvärt effektiv offensiv aktion, när han med en enkel dragning drog bort en motståndare och avslutade bra.

Rosenberg avslut i mål, en-mot-en.

Dessvärre den enda inspelade en-mot-en-sekvensen med dominanten Wolff Eikrem.

Rosenbergs passning till Cibicki med avslut i mål, två-mot-en.

Yotún -> Wolff Eikrem -> Yotún -> mål, tre-mot-två. (Fjellström med ryggen mot kameran, för att kolla offsidelinjen.)

Efter de här övningarna blev det matchspel, fem-mot-fem plus en spelare som tillhörde bägge lagen, men då hade jag inte tillräckligt skarpt fokus för att säga något om helheterna.

Träningen tog slut några minuter efter 12.30, men fem spelare stannade: Erik Andersson, Mathias Nilsson, Cibicki, Sana, och Wolff Eikrem. De tre sistnämnda sköt frisparkar och distansskott på Nilsson i ungefär 20 minuter.

Det har också planerats upp inför tisdagsmatchen mot Gif Sundsvall. Anfallsträning på torsdag och fredag, ledigt på lördag, och mer försvarsfokus söndag och måndag.

***

Erik Andersson tränar primärt med Malmö FF och bara någon gång per vecka i Trelleborgs FF, åtminstone innan han får spela matcher igen. MFF har tidigare sagt att de vill ta det extra försiktigt med honom, eftersom han är ung och det ändå var en allvarlig korsbandsskada. Det ska inte finnas några risker innan man sätter honom i spel.

***

Olof Persson hade i måndags nyligen ansat ett fint och stort skägg. Det försvann bara dagar senare och är bara skäggstubb kvar. ”Tog för mycket tid att hålla i ordning” var argumentet.

@jonas_hansson

Som Alexander Jeremejeff. Om vi är raka på det: Jeremejeff var dålig på försäsongen, oavsett skadan och sjukdomar. Idén med ett inhopp i halvtid mot IFK Göteborg var därför svårt att argumentera med mer än “… vem annars ska komma in?…”.

Men efteråt tog både Magnus Pehrsson (huvudtränare) och Olof Persson (assisterande tränare) initiativ till att säga bra saker om Jeremejeffs bidrag, trots kritiken mot klacksparkarna han gjorde.

Magnus idag:

– Det var mycket gott i hans inhopp.

– Det första släppet han har precis i början och den sista klacken tycker jag är bra för båda kan resultera i mål. Däremot de andra är det man hänger upp sig på. Han har tre där han bör spela ett mer kontrollerat spel.

– Men tittar du vad han åstadkommer i löpningar och duellspel tycker jag att det var rätt bra faktiskt.

– Det är kul att han är på gång, sedan ska vi få ihop hela helheten så blir det bra.

Olof igår:

– Jag har tittat på [matchen] igen och han gör det ganska bra inhopp. Skulle man bara plocka bort situationerna med klackarna… Det är en sak om man skarvar inne i straffområdet, men det är någon utanför som vi tappar boll på där han egentligen är ensam.

– Inledningen på andra halvlek var väldigt bra tycker vi och där var han också bidragande. Sedan fick han en jäkla smäll där av (Mattias) Bjärsmyr.

Klart sämre anfallare har vänt på det och gjort 10-15 allsvenska mål senare på säsongen, spelare som tidigare inte var i flytet och mest fyllde upp plats. Jeremejeff liknar Sebastian Andersson. Lång, men har ett kroppsspråk och stil som gör att han ser tafflig, ointresserad, och/eller intetsägande ut. Även ibland i de matcher där han är bra.

Det är lättare att kritisera sådana spelare, eftersom det i vanliga fall är varningstecken för en spelare som har lågt självförtroende eller inte bryr sig. I Jeremejeffs fall tror jag mer det är hans stil. Hur mycket han än vill och kämpar kan det ibland se sämre ut.

Man kanske ska ha en annan bedömningsram för de spelartyperna? Att kolla mer på exakt vad som tillförs. Det känns som en spelartyp där ögat inte gillar det, men där spelaren ändå tillför mycket.

Inhoppet mot IFK Göteborg var med bra saker och samma sak i U21 igår. Han fick inte göra mål i U21, men han tog flera bra löpningar som inte noterades av medspelarna eller där avsluten var oturliga (eller i något fall: dåligt avslut).

Med skadorna på Berget och Rosenberg behöver MFF en Jeremejeff i bra form. Han är inte i samma flyt som i höstas, men den här veckan har han höjt sig en nivå jämfört med den svaga försäsongen.

@jonas_hansson

När? 1 april 2017, klockan 13:00.

Var? Ullevi, Göteborg.

Klädsel? Blått och vitt.

Väderprognos? 12 grader och molnigt. Eventuellt en gnutta sol.

Huvudnummer? Årets match.

***

34 608 personer har svarat ja på den där inbjudan hittills. Runt 35 000 är festens maxtak.

Och om ni undrar om Ullevi är redo för lördagens volymhöjning så är svaret ja.

Förberedelserna har pågått under lång tid.

Det har monterats reklamskyltar, staket och allt möjligt annat nödvändigt.

Även under IFK Göteborgs träningar torsdag och fredag.

Lugnet före stormen (fredag).

Gräsmattan (som är fin) inspekteras under torsdagsförmiddagen.

Reklamskyltar på väg att sättas på plats (torsdag).

Hörnflaggorna ligger och väntar i katakomberna (torsdag).

Mattan som täcker över mattan (torsdag).


Det kommer smälla (fredag).

MFF-fansens sektion (torsdag).

Speaker-Mikael laddar i spelartunneln (torsdag).

Blåvitt samlas inför fredagsträningen.

***

Och under lördagen fullkomligt KOKAR Göteborg! Det är folk överallt i matchtröjor, halsdukar.

MFF-supportrarna anlände till Lisebergsstation och traskade sedan till Ullevi (se film HÄR!).

Blåvitt-fansen började sin uppladdning på Götaplatsen innan de marscherade mot samma mål (se film HÄR!).

***

Klockan 12.00 släpptes startelvorna. De var de väntade.

IFK Göteborg: Dahlberg – Salomonsson, Bjärsmyr, Rogne, Jamieson – Björdal, Diskerud, Albaek, Eriksson – Rieks – Boman.

Malmö FF: Wiland – Tinnerholm, Nielsen, Brorsson, Safari – Wolff Eikrem, Lewicki, Rakip, Sana – Rosenberg, Cibicki.

Det blir spännande att följa duellerna mellan främst Bjärsmyr-Rosenberg och Eriksson-Wolff Eikrem.

***

När jag skriver de här raderna i Ullevis katakomber hörs sången ta fart ute på arenan.

Det är dags för allsvensk premiär. Det är dags för fotbollsfest.

***

Mail: linus.petersson@tv4.se

Twitter: @Linus_Petersson