Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

3v

Tio av allsvenskans mest underskattade spelare

Folk har olika definitioner av “underskattad”. Är David Boo Wiklander underskattad? En spelare som alltid presterar väl och får sitt lag stabilare, men där det ändå finns förhållandevis mycket nationell kunskap om just detta? Är Denni Avdic underskattad? En spelare med många bra egenskaper, som mest verkar ha kommit fel in i AIK och därefter inte rest sig.

Min personliga definition är mer mot hållet “spelare det borde pratas mer (positivt) om sett till talang/prestation”, och några av de tio i allsvenskan jag vill lyfta fram är:

Oscar Pehrsson (Sirius, mittback)

Under våren hade Sirius tre viktiga stommar: Oscar Pehrsson, Niklas Busch Thor, och Kingsley Sarfo. Sarfo såldes och Busch Thor har jag inte haft samma starka positiva känsla kring efter uppehållet.

Pehrsson har haft en anonym karriär, där han som 29-åring gör allsvensk debutsäsong. Ändå är han rejält trygg, och trots Sirius ambitiösa spelsätt är det sällan han tillåter motståndarna att utnyttja de bristerna han har i sitt spel (som han har i framför allt i löpningar). Kanske inte en utmanare om att vara en mittback för årets allsvenska lag, men definitivt i facket under.

Andreas Vindheim (Malmö FF, högerback)

Eric Larsson (Gif Sundsvall) lär enligt Kvällsposten komma till Malmö FF i vinter när Anton Tinnerholm lämnar med utgående kontrakt. Av det jag har sett i år är dock MFF:s nuvarande högerback Vindheim en prestationsnivå högre upp än Larsson.

Problemet med Vindheim är att hans kropp kämpar för att hålla ihop när han tar explosiva och långa löpningar. Fler gånger har han åkt på skador just av den anledningen, även om det har förbättrats i år. Under våren var Vindheim den enda MFF-spelare där jag tyckte antalet allsvenska minuter var missvisande sett till träningsprestationer. Snabb, modig, tillslag för att även ta fasta situationer, bra presspelare.

Smajl Suljevic (Gif Sundsvall, central mittfältare)

Ignorera kvalitetsskillnader när ni tänker på en spelartypsskala där Andrea Pirlo är på ena sidan och Charlie Adam den motsatta. Jag vet inte exakt var, men någonstans där emellan ska Suljevic in.

Det ser inte alltid bekvämt ut och det är möjligt att Suljevic kommer att fastna på lägre allsvensk nivå, men jag fascineras av honom. Hur han hänger kring mittcirkeln och sprider runt spelet, en av få saker som Gif Sundsvall gör bra i år. Han gillar de längre passningarna, där han har så mycket kraft att det ser ut som att han måste hålla inne på det när han slår 40-meterspass. Han blir ännu viktigare när lagets brist på centrala mittfältare uppmärksammas.

Patrik Karlsson Lagemyr (IFK Göteborg, offensiv spelare)

Han har inte många hundra minuter i IFK Göteborgs A-lag, men hans frånvaro har varit allt från förlamning i ansiktet till spricka i foten till knäskålsfraktur. Jag tror den allmänna synen på föreningens ungdomsverksamhet hade varit klart mer positiv om A-laget hade kunnat skicka ut alla tre av Pontus Dahlberg, August Erlingmark, och ”Paka” i sina allsvenska startelvor.

Jag tror ”Paka” kan bli en spelare som gör att IFK Göteborg får in en ny och svårläst dimension i anfallsspelet, nästan som en nyförvärvsboost. Få svenska U21-spelare har den blandningen av ryck, kombinationsspel, och finurliga lösningar. Hans kropp ska bara börja tillåta honom att spela matcher.

Herman Hallberg (Kalmar FF, central mittfältare)

Melker Hallberg slog igenom som yngre och med mer medial uppmärksamhet, främst beroende på några fina mål. Lillebror Herman är definitivt inte mindre talangfull, snarare tvärtom, men har precis som ”Paka” haft några illa tajmade skador. Dessutom har inte KFF skapat en bra väg in i startelvan då Rasmus Elm, Ismael, Romário, Tobias Eriksson, och Melker har varit andra startalternativ centralt.

Jag imponerades ofta av Herman Hallbergs tekniskt skickliga lösningar på ungdomsnivå, där han kunde blanda in Zidane-piruetter och Cruyff-vändningar. Sedan fick han Henrik Rydström som tränare och verkade då jobba upp en större försvarsnärvaro till att bli en tvåvägsmittfältare. Spelade ofta under lagets fina höst förra året, gör det alltid minst godkänt, inblandad som poängspelare, bara 20 år. Jag tycker han är bra nog att vara en startspelare i KFF, även om han är långt ifrån Ismaels nivå.

Dennis Widgren (Östersund, vänsterkantsspelare)

Får mest uppmärksamhet som egen produkt och att han har varit i föreningen sedan tiden i division 2. Jag är dock förvånad över att han inte har fått någon landslagschans. U21-landslaget hade vänsterbacksbrist i våras och Widgren har dessutom en norsk pappa.

Widgren är en given startspelare i Östersund. Inte som någon ”fyller ut startelvan”-spelare, utan Graham Potter sätter ofta ett stort förtroende för Widgren. Han ska hålla sig långt ut på kanten, men är ändå en av de mest inblandade spelarna i uppspelsfasen. Mittbackarna letar ut till Widgren, så att han sedan kan slå diagonala passningar till anfallsspelarna fötter. Flera gånger har han varit avgörande för att Östersund ska flyta framåt.

Oscar Linnér (AIK, målvakt)

Flera av målen som Linnér har släppt in allsvenskan i år är sådana som en bra allsvensk målvakt räddar upp. På något konstigt sätt blir jag därför ännu mer imponerad av att en 20-årig målvakt i allsvenskans svåraste lag (ut ett påfrestningsperspektiv) har nio nollor bakåt på 19 matcher. Några läropoäng och förbättringar av räddningstekniker så är AIK:s insläppta siffror nere på exceptionella nivåer.

Visst kan det synas skillnad mellan Linnér och Pontus Dahlbergs insatser i IFK Göteborg, men Dahlberg har varit ett undantag för unga målvakter. Jag vet inte vad AIK hade förväntat sig av Linnér. Han är inte en av allsvenskans bästa målvakter, och kanske är han inte heller det nästa år, men om jag läser av vindarna rätt så verkar AIK(-fansen) vilja ha en ny förstemålvakt. AIK kanske inte har tiden att vänta, men om laget hade haft det så vore det intressant att se var Linnér kvalitetsmässigt står om ett par-tre år.

Gudmundur Thorarinsson (IFK Norrköping, central mittfältare)

En bra tumregel: spelare som har varit centrala mittfältare i Nordsjälland bör vara bland de mest skickliga spelarna i allsvenskan. Nordsjälland spelar den passningsmässigt mest krävande fotbollen i Norden.

Problemet med Thorarinsson har varit att han har haft svårt att passa in både i Rosenborg och IFK Norrköping. Jens Gustafsson har ogärna honom i centralt mittfältspar med Daniel Sjölund, och Thorarinssons säsong har därför mest varit inhopp eller kantplatser. Jag tror dock att Thorarinsson, om han har tålamod att stanna kvar, inte kommer att vara en långsiktig försämring jämfört med Sjölund. När IFK Norrköping har hittat rätt sätt och plats för Thorarinsson så börjar han att styra matchbilder åt dem.

Nordin Gerzic (Örebro SK, central mittfältare)

Det hade lika gärna kunnat bli Johan Mårtensson här. Efter en mer ”slitsam i det tysta”-start har han börjat att omfamna sin mer fria roll, jämfört med hur styrd han var i Helsingborg.

Jag tycker dock att Gerzic är en nivå nyttigare. Han gör så många olika saker centralt och är den som ska lösa de första svåra sakerna när laget bygger anfall. Man ska inte glömma bort hur många offensiva spelare som har maxat i Örebro, där en stark delanledning har varit att Gerzic får fram bra passninga. Hade spelare som Martin Broberg och Nahir Besara fätt samma momentum utan Gerzic? Och har Örebro haft en totalt sett viktigare fotbollsspelare under 2000-talet?

Aboubakar Keita (Halmstad, central mittfältare)

Jag skrev om det på Twitter för ett par dagar sedan: Keita kan göra tekniska aktioner som endast tre-fyra andra spelare i allsvenskan klarar av. Sett till talang borde han kanske få ut ännu mer i Halmstad, men jag tycker ändå han kan göra en stor kvalitetsskillnad för laget bara genom att vara på planen.

Endast 19 år och lån från FCK, och i ett Halmstad som känns under uppbyggnad så kan Keita ge saker även när laget går sämre. Det som mest sticker ut är att han kan göra allt med en boll. Kommer ofta förbi förstapressen med bolldriv, påhittiga mottagningar, och välplacerade krossbollar. Till detta har han en stor kroppshydda för att täcka undan motståndare. Bör vara en kandidat till årets allsvenska nykomling.

@jonas_hansson

Publicerad 2017-08-25 kl 20:00
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER