Jag tyckte att Anders Christiansen hösten 2016 var bättre än det som Anders Christiansen har varit i år, så jag bad honom att snacka vett i mig. Kortfattat: han ska stå högre upp i år, nästan ibland som en släpande anfallare, och blir därmed inte lika involverad i uppbyggnadsspelet. Dessutom tog det månader att nå hundraprocentig form efter den långa skadefrånvaron.
– Första sex månader handlade om att hitta tillbaka till formen och orka 90 minuter.
– Spelmässigt vill jag ha mer boll, men matcherna har varit sådana att man ska vara mer offensiv. Jag har spelat mer som en tia än en sexa. Om du tittar på statistiken så har mina aktioner varit färre den här säsongen.
– Det är det jag försöker hitta. Jag vill dominera fler matcher, men också göra fler poäng. Nu har jag gått lite mer på kompromiss. I senaste Kalmarmatchen ville jag bara göra mål, och fick också gjort det, men fick inte så många aktioner.
Han tog upp två exempel till varför han står högre upp. Dels på grund av att Behrang Safari, som oftast är vänsterbacken, har haft en mer tillbakadragen roll. Det gör att någon annan spelare måste anfalla. En annan anledning är att motståndarna varit ännu mer defensiva mot MFF i år, vilket egentligen alla siffror tyder på. Christiansens roll förändras ju också beroende på vem han har bredvid sig.
– Det känns naturligt med Oscar (Lewicki) som en mer sittande mittfältare. När jag och (Erdal) Rakip spelat samtidigt vill vi båda gärna fram i planen. Balansen känns bättre när man har en mer stationär mittfältare.
På frågan om han är en av spelarna i laget som förändras mest på grund av matchbild så blir svaret ett “Ja”. Christiansen ska hitta rätt ytor när vänstermittfältaren håller bredd, högermittfältaren kommer in, en anfallare droppar, och en anfallare är spets.
– Vårat spel är lite mer detaljerat än förra säsongen. Vi jobbar mycket med djupet. Det är mycket positioner. Det är inte så mycket vilka spelare (som spelar), utan vilka positioner på planen. De matcherna vi gör det är vi bra och gör det svårt för motståndaren.
– Gör vi det inte bra blir det inte mycket flyt i spelet.
Pehrsson har i flera matcher velat få upp Christiansen ännu högre upp i planen, där han mot bland annat FC Trollhättan tidigt ville ha Christiansen 20 meter längre fram. Ett annat exempel är hemmamatchen mot Kalmar FF där det kan jämföras med hemmamatchen mot Örebro SK i våras. Mot ÖSK hade Christiansen 132 (!) passningar. Hemma mot KFF hade han 66 passningar.
– Om jag mot Kalmar hade gått ner och hämtat bollen, då hade jag aldrig fått den chansen där jag gjorde mål. Då började jag längre fram och kom in i boxen. 80 procent av målen blir gjorda i straffområdet.
Christiansen verkar också ha hittat mer offensivt flyt, med sex poäng på sina elva senaste starter i allsvenskan. Till detta har han haft ribbträffar mot Vardar respektive Trollhättan. Andra siffror visar också att han tar sig fram i fler farliga situationer:
Förra året snittade han 1,6 avslut per 90 spelade minuter. I år är han uppe i 2,3 avslut per 90.
Avslut inne i straffområdet är ännu större skillnad. 0,4 per 90 förra året, 1,0 per 90 i år.
Förra året slog han 1,5 passningar per 90 som ledde fram till att en medspelare sköt. I år är det 2,0 per 90, enligt WhoScored.
Läs även bloggen kring Oscar Lewickis skillnader mellan 2016 och 2017.
@jonas_hansson