IFK Göteborg är i en prekär situation i allsvenskan. Klubben ligger på en tolfte plats i tabellen och har fem poäng ner till Brommapojkarna på kvalplats. Vidare har inte Blåvitt vunnit en enda match i allsvenskan sedan den 20 augusti.
Men klubben har varit i svåra situationer tidigare, inte minst 2002. Då var det många som förväntade sig att klubben skulle figurera i den absoluta allsvenska toppen och avancera till gruppspelet i dåvarande Uefa-cupen. Det slutade med att IFK Göteborg var nära degradering.
- Vi hade egentligen ett väldigt bra lag på pappret. Vi hade en bra mix av rutinerade och yngre spelare. Vi hade spelare som varit med under storhetstiden som exempelvis Håkan Mild, Magnus Erlingmark och Pontus Kåmark. Det blev framför allt en konstig höst där vi inte kunde sätta fingret på vad det var som gick snett - vi hamnade i en ond spiral där resultaten gick emot oss, säger Fredrik Risp till Fotbollskanalen.
I den allra sista allsvenska omgången av den säsongen hade Blåvitt allt i egna händer för att säkra kontraktet. Men en 0-2-förlust mot Kalmar FF gjorde att IFK Göteborg var tvunget att förlita sig på att IFK Norrköping inte besegrade Gif Sundsvall. Peking-Sundsvall slutade 1-1 och Blåvitt fick därmed chansen att kvala sig kvar mot en annan Göteborgsklubb -Västra Frölunda. Det var ett möte där IFK Göteborg hade allting att förlora.
- Det var hög anspänning, det var mycket som stod på spel. Man förstod att det hade varit katastrof om vi inte vunnit. Samtidigt visste vi att vi hade otroligt mycket mer kvalitet än vad Frölunda hade. Eftersom det var ett dubbelmöte visste vi att vi skulle kunna revanschera oss om vi hade en dålig dag i den första matchen. Men visst, det var en speciell känsla att vinna, det var som en sten som lättade från axlarna. Såhär i efterhand var det någonting som stärkte mig och den motgången gjorde att jag fick bättre självförtroende, jag gjorde någonting positivt av det, säger Risp.
Då höll sig IFK Göteborg kvar med nöd och näppe. Kanske behöver dagens upplaga, precis som Risp gjorde, också göra någonting positivt av den sitsen man nu sitter i. Men mycket från säsongen 2002 skiljer sig från årets IFK Göteborg. I år fanns det inga större förväntningar på att klubben skulle vara med och slåss om SM-guldet, att ta sig ut till Europaspel var en avlägsen dröm. Trots det kan Fredrik Risp se att det finns vissa saker som påminner honom om hur det var år 2002.
- Jag kan se tendenser i att man hamnar i en ond spiral och att man inte kan sätta fingret på vad som gått snett. I år har man har förlorat några nyckelmatcher. Om hade vunnit dem hade man fått en positiv känsla i gruppen och då hade det sett annorlunda ut. Så det är klart att jag kan känna igen mig i det scenariot. Då börjar folk runtomkring spekulera i vad som gått snett. Men det jag upplever som en skillnad nu gentemot då är att vi hade en mer rutinerad trupp.
Pressen på en tränare i en storklubb är stor och säsongen 2002 fick tränaren Stefan Lundin stiga åt sidan mitt under skälvande säsong. I år har så inte varit fallet - att tränaren ska få kliva av mitt under säsongen. Blåvitt har än så länge stått vid Poya Asbaghis sida även när det blåst snålt och gett honom sitt förtroende. Men trycket på Asbaghi är stort, och en del förväntar sig att laget ska rycka upp sig.
- Det är klart att det är enorm press. Samtidigt är Poya ganska färsk och inte så pass rutinerad ännu att han kanske inte ens tar till sig det. Han verkar vara en klok man. Jag tror han skärmar av det som eventuellt är negativt runtomkring honom. Det enda han kan göra är att göra IFK Göteborg bättre, sedan är det upp till spelarna att förmedla det som han vill få ut. Jag tror Poya vet vad han gör. Spelarna behöver ta sig samman och inse att det kanske viktigaste inte är att sätta ett bra grundspel, utan att ta poäng. Då behöver man visa "fighting spirit" och hjärta.
IFK Göteborg spelar härnäst på måndag mot Hammarby på Tele2 Arena. Matchen börjar klockan 19.00 och sänds på C More Fotboll, Sportkanalen och streamat på C More.