Andreas Almgren landade på Arlanda vid lunchtid på tisdagen, dekorerad med blomsterbuketter, en bronsmedalj, ett trött ansikte och ett glatt humör. 1.45,65 gav ett brons i junior-VM i USA natten till måndagen. En sensationell tid av en 19-åringen som få då visste fanns.
TT: Vem är du, egentligen?
- Jag heter Andreas, är 19 år och kommer från Sollentuna. Jag har precis gått ut gymnasiet och ska börja plugga på Handels i år. Fram till förra sommaren spelade jag i fotboll i AIK.
I AIK var Almgren en ytterback med talang. Han var ett ämne för ungdomslandslagen och kunde bland annat ses i SVT:s dokumentär "Blågula drömmar".
"Kroppen håller inte"
Kombinationen fotbollstalang/friidrottstalang fungerade i många år.
Sedan kom en fotskada.
- Jag skadade mig förra våren, och fick inte springa på 3-4 månader ungefär. Då kände jag att kroppen håller inte för två idrotter längre. Jag gjorde en lista med fördelar och nackdelar och kom fram till att friidrotten skulle passa mig bäst.
TT: Varför friidrotten?
- Jag gillar atmosfären. Jag gillar man-mot-man-känslan man har hela tiden, speciellt på 800 meter.
TT: Men fotbollen har gjort nytta på friidrottsarenorna?
- Ja, man sprang väl runt 11-12 kilometer varje fotbollsmatch i högintensiva löpningar. Det passar bra till 800 meter där man ska springa snabbt länge.
"Tar storfirandet efter"
Nu ska Almgren skynda långsamt. En bra tid och ett junior-VM-brons gör honom inte till en självklar guldkandidat i SM i helgen, och ännu mindre en finalkandidat i EM i augusti.
- Man ska inte ha alltför höga förhoppningar. Jag ska fortsätta träna och framför allt ska jag hålla mig skadefri. Är man skadefri får man kontinuitet. Men det gäller att skynda långsamt, det är om 5-10 år som jag ska vara som bäst, sade Almgren och lämnade Arlanda med destination sängen.
- Nu ska jag sova efter en lång resa. Jag tar storfirandet när säsongen är slut.