Någon som kommer ihåg när AIK sist spelade tävlingsmatcher i december? Royal League 2006, men nog är spel mot Napoli och PSV något helt annat. 2012 kommer stå i historieböckerna som ett av de rikaste åren i AIK:s historia, med allsvensk guldstrid in i det sista, supercup mot Helsingborg, en match i svenska cupen och tolv till i Europa. Ett galet år.
- Och utmattande, måste jag lägga till, säger Ivan Turina till FotbollDirekt.se.
Den kroatiske målvaktsjätten är en av anledningarna till att fotbollsåret 2012 blev rekordlångt för AIK.
- Ja, eller hur, skyll på mig för att alla är så trötta här, skrattar Turina när vi inleder intervjun på en av hans favoritrestauranger i centrala Stockholm strax innan jul. Resten av laget har dragit på sushirestaurang istället, och det jobbas hårt på att få över kroaten till "rätt" matställe.
- Det är det här jag älskar med det här laget, fortsätter han efter att hans mobiltelefon ringt flera gånger med lagkamrater i andra änden.
- Vi är verkligen riktiga polare. Killarna hänger med varandra, drar på lunch tillsammans, har långa fotbollsdiskussioner... vi bryr oss verkligen om varandra.
Om vi ska snacka AIK och säsongen, vad är helhetsintrycket nu när 2012 nästan är slut?
- Att det var ett riktigt bra år för oss. Klart, det fick en lite bitter eftersmak eftersom vi inte vann någonting, men om man tittar på allt som hände i år så får man nog ändå säga att det var en succésäsong. Vi spelade bra fotboll, vi förlorade bara 12 av 38 matcher och vi spelade mot lag från Italien, Holland, Ryssland, Ukraina och Polen samtidigt som det var en av de mest intensiva allsvenska säsongerna på år och dar.
- Lägg till det att det var sista året på Råsunda och pressen var större än vanligt på grund av det... nej jag tycker vi klarade det bra, vi får ändå vara ganska nöjda i slutändan.
Om vi stannar till vid allsvenskan. Elfsborg vann till sist, men det var ett supertajt race med Malmö, Häcken och er i AIK. Hur ser du på det så här en dryg månad efteråt?
- Jag säger fortfarande att Elfsborg förtjänade den här titeln. De hade ett riktigt bra lag i år, välbalanserat men starkast på mittfältet och jag tror det blev avgörande i långa loppet. Malmö och Häcken imponerade, men jag vill också lyfta fram Helsingborg och Norrköping, och faktiskt också IFK Göteborg. De hade sina problem under säsongen och försvann rätt snabbt från guldracet. Men vem i allsvenskan kan bara åka till Olympia eller Ullevi och hämta tre poäng?
- Men det gör allt så mycket svårare för oss andra, och jag tror det är bra för allsvenskan att det är så här tajt. Den här säsongen var ju superintressant för de som följer serien, det kan inte finnas många andra fotbollsländer där det är så.
AIK hamnade utanför Europaplatserna trots att ni var med och slogs om guldet ända till näst sista omgången. Vad var det som saknades?
- Jag har svårt att peka på något annat än att vi saknade energi efter allt matchande. Egentligen är det rätt starkt att vi lyckades hålla oss så fräscha som vi ändå gjorde. Vi spelade match i stort sett var tredje dag där ett tag, och mot bra motstånd. Och förväntningarna steg allt eftersom när vi gjorde sådana resultat.
- Som jag var inne på tidigare, det var sista året på Råsunda, vi visste hur mycket det betyder för folk och pressen var stor. Men vi höll ändå rätt bra, tycker jag. Okej, vi tappade i guldracet på slutet men vi föll med flaggan i topp.
Europaäventyret, är det säsongens höjdpunkt?
- Självklart! Ingen räknade med att vi skulle ta oss till gruppspelet. Efter första matchen mot CSKA var vi medvetna om att de i stort sett var i gruppspelet. Vi åkte till Ryssland med målsättningen att sälja oss så jävla dyrt det bara gick, men så kom chansen att göra något mer och vi tog den.
- Gruppspelet var en fantastisk erfarenhet för oss och jag är extremt glad att vi inte gick ut och spelade som fegisar, vi stod verkligen upp och försökte. Det var några misstag här och där, som mot Dnipro och mot Napoli, men totalt sett tror jag vi gjorde fansen stolta.
Fansen ja. Det blev mycket snack om Råsunda, Malmö i sista allsvenska matchen och lyckades ni få en till "sista-sista-match" mot Napoli på det. Hur kände du under de matcherna?
- Mest av allt var jag stolt. Stämningen på läktarna var grym rakt igenom hela säsongen, men slutet var bara helt fantastiskt. Malmö-matchen är oförglömlig, alla känslor som kom fram där.
- Och så Napoli-matchen på det ja, men där har jag en lite bitterljuv känsla faktiskt. Jag är ledsen att vi förlorade, ett oavgjort resultat hade sett så mycket bättre ut och vi hade fortfarande haft en chans på avancemang inför sista matchen mot Dnipro, det hade varit så mycket roligare för fansen.