För inte ens ett år sedan hade Alexander Jeremejeff svårt att imponera i MFF och kom allt längre ifrån att ens få speltid. Han vände det till en bra höst, men var ändå inhoppare bakom Carlos Strandberg och Markus Rosenberg.
För tre månader sedan var frågeställningen ”kan Jeremejeff peta någon av Strandberg och Rosenberg?”. Efter vad han har visat under 2018 så är frågeställningen numera ”vem av Strandberg och Rosenberg startar bredvid Jeremejeff”?
Jeremejeffs 2018 har inneburit sex tävlingsmatcher, sex starter, bara utbytt i en, och en av lagets bästa spelare i år.
- Det har gått upp och ner, men oftast bra. Min lägstanivå har blivit högre, dipparna är inte lika ofta. Det är väl det jag har velat bli bättre på.
- Det är få spelare i världen som alltid är bra och alltid gör mål. Det är därför fotboll är så kul. Man vill bli bättre hela tiden. Jag stör mig på när det går dåligt. Jag hatar det. Jag ska slipa bort (dipparna) ännu mer.
Jeremejeff återkommer ofta till en brytpunkt under förra sommaren, där han bara bestämde sig för att förändra situationen. Han hade kommit in i försäsongen skadad och inte byggt upp sig efter det.
- Det är bara mentalt. Hur jag ska tackla det, hur jag går in i varje situation och varje moment. Det sitter bara i mitt huvud. Jag tänker ofta på vad jag vill bli bättre på.
Han lyfter framför allt fram två matcher som var viktiga för hans insikter. Premiären mot IFK Göteborg var en av dem, där han bland annat fick uppmärksamhet för klackpassningar med varierande resultat.
- Blåvittmatchen var lite sådär, men där hade jag lite förståelse. Jag hade precis kommit tillbaka, var otränad, hade inget självförtroende. Tog felbeslut, men det hade inte med touch och sånt att göra.
Den viktigaste matchen var istället mot Örebro, trots att det var den enda vårmatchen där han gjorde mål.
- Det byggdes upp, men jag kommer ihåg Örebromatchen hemma där jag visserligen gjorde mål, men min touch var... Jag har aldrig gjort en sådan match tidigare. Min touch var katastrof.
- Under matchen tänkte jag ”vafan är det här?”. Då tänkte jag att det får vara nog. Efter det fick jag inte spela heller och efter det byggdes det upp. Sedan tänkte jag att det räcker.
Jag läste en intervju där du, halvt på skämt och halvt på allvar, sa att du inte har varit ordinarie i ett lag sedan du var femton år. Kan du nu även i medgång hämta kraft som ”underdog”?
- Ja, hundra procent. Så är det hela tiden. Nu känns det mer för mig själv, att jag verkligen ska motbevisa. Ju bättre det går så kanske man tänker ”vem ska han motbevisa nu?”, men det finns hela tiden där bak, som ligger och stör mig.
- Samtidigt är det kul om folk får upp ögonen för en och tycker man är duktig, men om man ska vara klyschig så är det fortfarande en gnista som aldrig släcks.
Jeremejeff lyfter även fram ett tankesätt som han lärde sig av BK Häckens psykolog Rasmus Wallin-Tornberg och som har fortsatt med MFF:s dito Sverker Fryklund. Att fokuset alltid bara ska vara på den lilla delen som sker näst, vilket han tycker fler unga spelare ska anamma.
- Om du gör något fel så har man inte tid att tänka på plan utan du ska reagera direkt. Nästa aktion, nästa aktion.
- När man är ung för då tänker man ”nu ska jag sätta första passningen för då gör jag en bra match”. Sedan misslyckas man och då tänker man ”fan, nu gör jag en dålig match för min första touch var en katastrof”.
- Om man lär att det är skit samma, utan det är vad du gör i nästa aktion som räknas. Att du inte går och gömmer dig för att du har gjort något dåligt utan man bara kör på. Fortsätter att misslyckas, fortsätter att misslyckas, tills du spränger den här väggen och lyckas. Om man lär sig det tidigt tror jag man kan bli riktigt mycket bättre.
Malmö FF möter i dag AIK, i en match som börjar 19.00 och sänds via C More.