Över hundra landskamper. Nästan 300 allsvenska matcher. Sju år som proffs i England.
Nu återstår sex allsvenska omgångar av Niclas Alexanderssons spelarkarriär.
-Det är något som har växt fram, och växt sig starkare under året, säger Niclas Alexandersson om beslutet som han valde att tillkännage under en informell pressträff på Kamratgården på onsdagen.
Det var inte utan darr på rösten som en märkbart rörd Niclas Alexandersson berättade att beslutet delvis beror på den senaste tidens skadebekymmer - IFK Göteborgs snart 37-årige lagkapten har ätit smärtstillande och tagit sprutor de senaste två åren - men att det mest är en fråga om motivation.
-Den inre drivkraften börjar ta slut. Och utan den funkar det inte att spela på toppnivå.
Vad som väntar efter spelarkarriären återstår att se. Men det lär bli något inom fotbollen.
-Jag är helt övertygad om att IFK Göteborg kommer att få nytta av honom i framtiden också, säger Håkan Mild, som säger sig vara oerhört stolt över att ha delat omklädningsrum med Alexandersson:
-Få har förstått vilken enormt bra fotbollsspelare det har varit.
Pensioneringen från landslaget kom självmant efter sommarens EM, och snart är det färdigspelat även i klubblaget. För det sista Niclas Alexandersson vill är att göra något halvdant.
Han återvände till IFK Göteborg för fyra år sedan med målsättningen att hjälpa klubben tillbaka till toppen. Och lyckades. Det har satt spår, vilket märks när TT ber Niclas Alexandersson att lista sina bästa fotbollsminnen.
-Dels är det alla underbara människor man har träffat genom fotbollen.
-Dels är det givetvis EM- och VM-slutspelen med landslaget. Och inte minst SM-gulden med IFK.
Vilket var roligast av dessa?
-Guldet i fjol har fått en lite speciell plats i hjärtat.
Med nästan hela karriären i backspegeln finns utrymme för eftertanke och kanske även ånger. Men Niclas Alexandersson hade inte gjort någonting annorlunda om han fick en chans att göra om allt på nytt.
-Jag har hela tiden följt hjärtat och gjort mitt bästa i alla lägen.
TT