POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
ALLSVENSKAN
2v

Andreas Alm i lång intervju om domarkritiken, rollen i Häcken samt Isaks och Quaisons framgång: "Gorilladunkar inte mig i bröstet"

Foto: Bildbyrån

LAGOS. Andreas Alm säger gärna vad han tycker.
I en intervju med Fotbollskanalen berättar han om problemet i att många tränare lägger sig i värvningsarbetet, att han släppte fram Alexander Isak och att han kritiserat domare i egna krönikor på klubbens hemsida.
- Det finns säkert folk som tycker att jag är en idiot, säger han.

Andreas Alm har påbörjat sin tredje säsong som tränare för Häcken. Förra året förde han laget till en cuptitel och en sjätteplacering i allsvenskan.

Nu är Häcken i Lagos och spelar Atlantic cup, där det har blivit 1-2 mot Vålerengen och 0-2 mot Århus.

Laget har tappat Paulinho som gjorde 33 allsvenska mål under de två senaste säsongerna. Andreas Alm säger att han inte riktigt vet om han redan har Paulinhos ersättare i truppen och att han inte lägger fokus på det eftersom han aldrig har värvat en spelare i hela sitt liv utan att klubben har andra som sköter det.

- Det är skönt att det är så, säger han.

Men är det inte konstigt, borde inte en tränare vara delaktig i värvningar?
- Jag vill att det ska vara som det är. Så var det i AIK och så är det nu. Jag har noll kronor i budget. Jag kan inte köpa en penna utan att få ett okej. Så jag kan och ska inte köpa någonting och inte heller sälja någonting.

Men kan du önska vilka spelare ni ska köpa?
- På vilket sätt då? Som till tomten, att lämna in en lista?

Men du träffar ju sportchefen Sonny Karlsson hela tiden, kan du inte säga att den här spelaren vill jag ha?
- Mitt jobb är i första hand att träna laget. Det har inte Sonny i sin arbetsbeskrivning. Hans jobb i första hand är att bygga truppen, att köpa och sälja spelare. Att jag ska ta arbetsuppgifter ifrån honom och anse att jag gör det bättre än honom, det ruckar på arbetsordningen.

- Det var samma med sportcheferna i AIK. Jag har inte värvat någon, jag har inte sålt någon. En gång sa jag till Björn Wesström att jag ville behålla Noah Sonko Sundberg när han var på väg att bli utlånad till Sundsvall, men då bad jag om ursäkt dagen efter för det ska inte jag lägga mig i, för det är hans beslut. Jag vill undvika att ha synpunkter på det. Men får jag ett uppdrag av min chef att scouta en spelare då gör jag en rapport på spelarens egenskaper. Det har jag gjort flera gånger, både till Sonny och på tidigare arbetsplatser. Men i rapporten finns det ingen önskan, att den här vill jag ha, den här vill jag inte ha. För om jag ska önska spelare in då kan Sonny också önska av mig vilka som ska vara i startelvan.

Men sedan ska Sonny då utvärderas på hur värvningen blir och du utvärderas på resultat – blir det inte lite konstigt om du inte är med och tycker till om truppen då?
- Varför då? Du ska väl utvärderas på ditt jobb, på det du gör och har i uppdrag att göra? Det står varken i min arbetsbeskrivning eller i mitt avtal en bokstav om att jag ska vara med och bygga truppen. Jag ska träna laget.

- Det vanligaste problemet mellan chefstränare och sportchef är just det. När tränaren önskar en massa spelare och bli besviken på att de inte kommer.

- Om jag börjar göra någon annans jobb då får vi inte max av den personen eller av mig. Jag har nog med 27 spelare som ska bli ett lag. Det finns tränare som har ett gott scoutöga och mycket agentkontakter, men det är också många som överskattar sin förmåga att scouta spelare och ha ett öga för spelare – som är bäst som tränare.

- Sedan finns det ju några som är manager och bra på båda. Du ser Jens (Gustafsson) i Norrköping. Han tränar laget och leder arbetet med att hitta spelare som blir värda 40 miljoner. Så han kan båda.

Hur skulle du passa som manager?
- Jag tycker att jag först och främst behöver träna på att vara tränare. Jag har väldigt bra år i BK Häcken där jag får göra många matcher, många träningstimmar. När jag var i AIK var det mycket ledarskap men nu får jag verkligen jobba med fotboll hela tiden, det gör mig nytta.

Tror du att det är många klubbar i Sverige där det är så att tränare lägger sig i sportchefens jobb?
- Ingen aning. Jag tror att du tycker det är anmärkningsvärt för att det låter som en signal om att vi inte samarbetar, jag och sportchefen. Det vet jag även att andra i Häcken också har reagerat på när jag sagt samma sak tidigare. Men så är det inte alls. Vi har en arbetsordning, arbetsbeskrivningar som vi förhåller oss till och utifrån det samarbetar vi maximalt. Så att jag inte ger önskelistor och önskar eller kräver spelare av min sportchef, det är inte samma sak som att vi inte samarbetar. Det är en jäkla skillnad. Jag samarbetar till och med bättre när jag inte håller på med önskelistor.

Det är också en del utanför Häcken som har reagerat när du har sagt så här, så många kanske tror att det inte är frid och fröjd - hur ser du på det?
- Ja, jag märker det. Många tycker att det är märkligt att jag inte säger åt min sportchef vad jag vill ha för spelare. Folk kan undra, nu tog ni in den, var du med på det? Nej, jag har inte varit med på värvningen av Jasse Touminen heller, men jag pratade med Jasse innan han skrev på för att beskriva hur rollen som forward ser ut i BK Häcken.

- Jag vill heller inte ha någon rätt till slutbesiktning på spelaren, att se honom innan vi signar. Sportchefen fattar beslutet, den som är sportchef är den som är bäst på att bygga truppen. Han är proffs på det. I vårt fall, och även på mitt förra jobb i Solna, så har den personen också extrem erfarenhet, plus att BK Häcken nu också har en assisterande sportchef plus en chefsscout.

Har du aldrig haft problem med att lita på sportchefer och scouter?
- Verkligen inte, jag utgår från att de gör sitt jobb på bästa sätt även om de arbetar på olika sätt. Nu har inte jag och Sonny jobbat ihop jättelänge. I AIK kände jag ju till både Jens (T Andersson) och Björn. De utvärderas ju bäst på sitt jobb om de får göra sitt jobb utan att jag rotar runt.

Varför tror du folk reagerar när du säger så här?
- Det är en blandning av saker. Många tränare vill gärna ha ett gott öga för att se vilka spelare som är bra. Det ligger någon flärd i det. Jag har ett jävla bra öga för spelare i mitt lag och i klubben, men jag har stor respekt för att scouta. Jag har suttit bredvid personer som jag tycker är fruktansvärt bra scouter genom åren. Jag har rest och jobbat med personer som är sylvassa scouter, vansinnigt mycket bättre än mig.

- Även sportchefer får ett scoutöga. Det är en del av deras jobb. Jag ser på lagdelar. Jag ser på hur man flyttar sig taktiskt. När jag sitter bredvid en scout och kollar på en match så ser vi helt olika saker, skulle jag bli scout så skulle jag behöva skifta fokus. Det ligger också något klåfingrigt i att vilja påverka så att det blir rätt, att du får in det du vill ha.

- Sedan är det klart att jag kan ge tips. Jag kan säga om jag vet att en spelare är ledig men jag kommer aldrig säga att den spelaren vill jag ha för då blir det fel för mig. Jag tyckte att AIK under många år hade bytt för många tränare. När jag kom dit så hade man bytt dryga tiotalet tränare på tio år, och jag tror att just relation sportchef och chefstränare är den viktiga för att kunna ha kontinuitet i att vara tränare. Jag tror att det var det stora genombrottet i att kunna vara länge, och jag var fem och ett halvt år och jag var inte osams med mina sportchefer en enda gång om nyförvärv.

Hur är det att förhålla sig till känslan att nu tappade vi den här spelaren och jaha nu tog sportchefen in den här spelaren som ersättare, vad bra eller tvärtom att man blir lite missnöjd?
- Det bygger på att du ser möjligheter i det som sker och att du inte blir en ledsen tränare för att Paulinho försvinner. Så det är klart att du får kämpa. När Jeremejeff försvinner när vi har ett jäkla flow och är med i guldstriden är det klart att det är jobbigt, men samtidigt får du ju se möjligheterna då.

- När vi tappade båda Bangura under mitt första år i AIK… vi sålde alltså båda under samma höst och så spelade vi med Admir Catovic, Viktor Lundberg och Kwame Karikari och vi tog fler poäng och kom tvåa. Vi var alltså bättre utan båda Bangura. Så det går att göra bra saker. Du får vara sorglös i det. Ganska krass. Klart att jag har ju mina svaga stunder själv på rummet eller med andra där jag kan tycka saker. Men rätt snart kommer jag tillbaka till det här att kom nu ihåg vad som är ditt jobb, gå och läs din arbetsbeskrivning, håll dig till det du ska göra. 

När jag intervjuade Jens Gustafsson så sa han att efter varje spelare IFK Norrköping har tappat så har man blivit bättre, att folk tror att man blir sämre men att laget nästan har tagit fler poäng - hur kan det bli så?
- Det är ju fullt möjligt. Det är också därför jag är besviken på vår höst när Jeremejeff försvann att jag inte lyckades få laget dit, för jag är van att få lag dit. När du bygger framgång så skapas en framgång bakom som redo att välla fram också. Om du tappar någon och allt faller så är det inte så bra. Du bygger ju lag på ett sådant sätt att du kan ta nästa steg, och också i det läget så blir det ju en utmaning för dig som tränare att se vad du kan göra nu och det är en jäkla utmaning – det är väl kanske det som är en av de mest spännande sakerna som händer under en säsong. När du får in en spelare eller när du tappar en spelare. För du får ju in massa möjligheter över en natt.

Du var inne på det, du var ju lite självkritisk om förra säsongen, att du inte fick det att lyfta på hösten?
- Självkritisk tror jag att vi tränare är hela tiden. Det var bara att jag sa hur jag upplevde det i media och pekade på mig själv som orsaken.

Vad var det som gjorde att det inte blev så som du hade hoppats?
- Det är lite hur vi balanserade laget när Jeremejeff försvann. Hur vi valde att göra, hur mycket centralt vi valde att spela, hur vi använde vår tia. Vi gick för dubbeln men sedan gick dubbeltåget och vi säckade ihop på något sätt. Samtidigt är det väl bara att konstatera att BK Häcken var inte redo att vinna dubbeln – ska jag ska vara uppriktig tror jag inte att fotbolls-Sverige heller var redo för att Häcken skulle vinna dubbeln.

Varför inte då?
- Nej, jag tror att det hade varit för mycket. Förstår du då om, haha, klubbarna i Stockholm och Malmö FF ska se Häcken ta dubbeln, det tror jag inte att allsvensk fotboll hade hämtat sig i från på ett tag. Men ju fler titlar det blir desto mer vänjer vi omgivningen och oss själva vid tanken.

AIK borta, då hade det inte gått många omgångar när du på presskonferensen efter matchen sa att ni inte är i närheten av att utmana om guldet- kan du ångra att du sa det så tidigt?
- Nej, absolut inte. Vår poängskörd efter den matchen och fram till AIK på hösten var fantastiskt bra. Vi hittade fart igen. Men matchen på Friends stod och vägde länge och vi kände att om vi bara trycker på gasen lite till så tar vi den här matchen. Men i stället gör AIK mål med en kvart kvar och vi har upprepat våra brister.

- Du sitter ofta och tror att det är matcherna på slutet av säsongen som är avgörande. Men när du möter AIK borta och har chans att klippa mästarna … det är klart att hade vi vunnit den så hade det för det första gett en jäkla boost och sedan hade de poängen varit viktiga senare. Det är ju poäng som är lika mycket värda som poängen är på slutet. I år har vi AIK hemma, Malmö borta. Torska båda matcherna och ha noll poäng och båda lagen är sex poäng före oss efter två matcher. Försök ta in sex poäng sen då. Det är klart att det går, det är en lång sträcka, men sex poäng är ändå sex poäng.

Du är inte rädd för att säga vad du tycker och tänker, du har skrivit några krönikor på er hemsida, bland annat en om domarkåren och att det finns en rädsla för hat och hot som gynnar storlagen, vilket gjorde att domarbasen gick ut och svarade att han inte håller med - hur ser du på det?
- Ja det var ju jättebra.

Sedan förlorade ni mot AIK hemma på hösten och du sa då att ni kan slå AIK men ni kan inte slå AIK och domarna - tycker du att du har varit på domarna mycket?
- Nej, i två av trettio matcher så har jag i samband med match gjort uttalande om domarna. Inga fula ord. Då säger jag det igen: två av trettio, det tycker jag är en ganska liten procent måste jag säga. Sedan fick vi lite uppmärksamhet innan säsongen när vi överklagade Paulinhos två varningar – och fick rätt – och när domarteamet gjorde en episk regelmiss i derbyt mot IFK som vi anmälde. Och jag säger det igen: jag tycker domarna var bättre i fjol än vad man var året innan. Jag är också den tränaren som har gett domarna mest beröm i media under 2019.

Hur viktigt är det att säga vad man tycker?
- Jag upplever att vi har haft stor nytta av dialogen med domarna under året. Jag har mycket större förståelse för deras kunskap, för deras yrke och också för deras rädsla.

Tycker du att era spelare är och har varit underskattade?
- Nej, jag tycker att vi får bra respekt från omvärlden. Vi bevakas mer och mer och på ett ganska intensivt sätt. Så det upplever jag inte, dessutom är vi skyldiga att skapa vår egen buzz runt laget. Däremot tycker jag emellanåt att man behandlar oss så där i förväntningar som att ja men Häcken kan vinna också. Lite slafsigt. Det finns liksom ingen riktig tro på det man säger utan man nästan bara säger det för att man ska säga det.

Hur är den här truppen om du jämför med den du hade förra året?
- Den är annorlunda. Men det vore fantastiskt om vi kunde göra en lika bra säsong som i fjol. Det tar jag alla dagar i veckan. Vi hoppas att det är möjligt.

Förra året vann ni cupen och slutade sexa i allsvenskan - men du var inte nöjd?
- Nej, jag var inte nöjd med min egen prestation. Sedan kan resultatet ändå vara bra. Det var Häckens bästa säsong sedan klubben bildades 1940. Ger du mig en titel här nu för 2020 så tar jag den. För om Häcken vinner två titlar två år i rad så är ju det något nytt för oss. Det har klubben aldrig gjort. Från 2016 och till nu så har klubben dubblat sin titelmängd och jag tror att det föder något. Det blir banbrytande för klubben.

- I fjol var också första gången Häcken var bäst i stan tre år i rad och dessutom första gången som en klubb i Göteborg är bättre än IFK Göteborg över en tioårsperiod, alltså över decenniet. Det är inte stora steg men det är fan steg framåt. Dessutom med en budget som inte spräcks utan tvärtom. Små steg men hela tiden progressivt, det vill säga på väg framåt, och det ska man inte underskatta.

Du sa att din trupp är annorlunda jämfört med förra året - kan du utveckla det?
- Vi vet ju inte riktigt än. Samtidigt som Paulinho och några till med många år i klubben är borta så är det ju andra som får möjligheten. Ali Youssef kom in mot Vålerengen och var bra. Andra får ju möjligheten. Det finns mer syre att hämta. Paulinho står inte där. När han har varit med under mina två år då har han varit det första valet till vänster. Nu har vi inte någon som har spelat som mitt första val till vänster. Så det är öppet.

Det känns som att ni har många spelare som kan bli väldigt bra, men där man inte vet om det blir väldigt bra, precis som du är inne på. Jag tänker på Ali Youssef, Patrik Wålemark, Leo Bengtsson, Jasse Tuominen, Adnan Maric, och så vidare - hur är det?
- Exakt så är det. Det är ju det som är spännande. Vi vet ju inte riktigt. Det är några som har varit utanför i sina lag. Det gör att du också blir glad när du upptäcker saker som vi kan göra med årets trupp. Det finns ju en dold dimension i oss. Men om vi inte hittar den dimensionen i spelarna så får vi det jobbigt.

Är det viktigt att ha fler säkra kort, spelare där du vet vad du får?
- Viktigt för vad?

För prestationerna?
- Jag vet inte vad som är ett säkert kort.

Men som i Paulinho, Erik Friberg, Rasmus Lindgren, Joona Toivio - där vet du ju vad du får?
- Men Häcken kommer aldrig på pappret ha en trupp som är bäst i serien. Det har jag jättesvårt att se. Nu säger jag aldrig men menar i en överskådlig framtid, säg 250 år fram i tiden. Det går ju inte. Vi kan inte bräcka Malmö och det är svårt att bräcka några till lag. Så är det bara.

- Då måste vi leka med andra parametrar. I det här fallet med truppen som vi har just nu så är det den här dimensionen som jag pratade om, potentialen som är vår uppsida. Så säkra kort, ja visst. Men med ett säkert kort så tappar du ibland också lite potential.

När vi pratade efter en av era träningar här i Lagos så berättade du att spelarnas snittålder har gått ner i lagen som du har varit i - kan du utveckla det?
- Jag har lagt märke till att i klubbarna som jag har varit i, i Solna, Vejle och Häcken så ganska snart, det tar inte ens en och en halv säsong, så sjunker snittåldern i truppen. Om det är en slump eller inte … i AIK var det inte en slump. Där var det medvetet. Det är samma här nu upplever jag. Vi har en akademi som bankar på dörren varje dag och som visar att de gör bra saker, och det är spelare som vi gärna ser på.

När du berättade det så frågade jag om du var modig och då svarade du nej – varför?
- Men jag vet inte om det är modigt. Jag känner mig inte modig på det sättet. Är spelaren tillräckligt bra då tar jag ju ut den spelaren. Det är ju inte svårare än så.

Men vet man det att den här unga spelaren kommer vara bra i match?
- Men du chansar ju inte. Du stoppar ju inte bara in någon som du inte har sett. De flesta du har haft i träning har du ju sett länge. Sedan är det klart att du aldrig kan veta hur den matchen slutar utifrån den spelarens prestation och om det föder någonting annat. Men du har ju säkerställt ganska mycket utifrån att det ska vara det bästa valet.

Du gav Alexander Isak chansen i AIK - var det fler som du upplevde att du gav chansen där?
- Jag gav ingen chansen, de tog chansen. När Christian Kouakou debuterade, han är väl fortfarande den yngsta som har debuterat i AIK, så han gjorde det tidigt. Han slog inte igenom då, men jag tror att han var väldigt viktig för de andra. För att när en 95:a debuterade blev det att andra hajade till och tänkte att oj, spelar han redan. Det var bra för andra 95:or och 96:or, som tänkte att det är ju vi snart. Det är min känsla, och det är samma med Imam Jagne här i Häcken nu. Han är född 2003, har spelat i allsvenskan och det är det yngsta för Häcken. Han är väl femte yngst genom tiderna i allsvenskan och den senast födda som har spelat allsvenskan.  Då tror jag att våra akademispelare som är födda 2003, 2004 och kanske 2005 känner att oj det är ju snart vi också.

– I AIK kom Anton Saletros, Oscar Linnér, Noah Sonko Sundberg, Sam Lundholm, Alexander Milosevic, Christos Gravius och Robin Quaison upp och debuterade. Hela gänget debuterade och såldes. Men jag känner inget mod varken när jag tänker på det nu eller när jag tog in alla. Det känns bara som att jag jagar för att få så bra lag som möjligt.

- I sista matchen med AIK som var mot Häcken så spelade Saletros och Gravius på centralt mittfält och vi vann med 3-2 borta. Då spelade Alexander Isak och Carlos Strandberg i anfallet. Spelare som är födda 96, 99, 97, 96. Då spelade Sonko Sundberg i försvaret, född 96. Det upplever jag inte modigt utan det var spelare som var de bästa för att spela. Om jag förhåller mig till det och tar ut det bästa laget så blir det inte modigt utan bara mitt jobb.

Du gav Alexander Isak chansen från start i AIK och nu har han gjort en resa och är i landslaget och i La Liga - hur ser du på så som det har blivit?
- Återigen, han själv tog chansen när jag var tränare.

Men det är väl någon som ska ge chansen också?
- Ge chansen… så fort du säger att du ger chansen till någon så säger du också att du inte ger chansen till någon annan, och jag tycker att alla har chansen hela tiden. Jag har ju spelarna i träning, det är konkurrens och så, och jag upplever verkligen att spelarna tar chansen.

- Men det finns ju många varianter på det, jag tycker att frågan runt Isak och även Quaison är större än en tränare. Jag tycker att Martin Mutumba utifrån den personen han var i AIK under många år nog har gjort den största insatsen för att Quaison och Isak ska slå sig ut i Europa och vara i toppligor.

Vad gjorde han?
- Martin stretade ju på i AIK i många år och kom sedan tillbaka och vann guld. På något sätt blev det så tydligt hur mycket av förorten som Skytteholm hade nytta av. Jag upplevde verkligen det, med akademin också. Det blev väldigt tydligt. Det är möjligt att historien är längre än så, att det finns någon innan Martin, men ur mitt perspektiv upplever jag att Martin är en extremt central figur i det som sedan hände med akademispelarna och Robin och Isak. Sedan på vägen så har ju de här spelarna haft Henok Goitom och Nabil Bahoui som ambassadörer på plats som har förstärkt det.

Kan du känna någon stolthet över Isak?
- (tyst i tio sekunder) Det är mer att jag är glad att jag får se det. Det blir att man tänker vad det var som vi såg från början, vad det var som vi gick igång på. Det är mer så. Saker som man kan använda till sitt jobb nu. Jag tycker att arbetsprocessen är intressant så när Isak och Quaison spelar i landslaget och jag ser båda på teve så är det inte så att jag sitter och gorilladunkar mig på bröstet.

Men du känner stolthet?
- Jag är glad för deras skull. När spelare når framgång är det häftigt att veta att spelarna får uppleva sig själva på den fotbollsnivån. Men däremot när jag träffar ledare som var involverade under den perioden i AIK, och även nu i Häcken när det är spelare som kommer fram, så upplever jag att där finns det en stolthet av arbetet tillsammans.

Du säger att det som var med Alexander Isak, att det var saker som du har med dig nu och kan tänka på i Häcken?
- Ja, en sak som jag försöker se på är när någon är på väg in i U19-laget och har varit väldigt bra i U17, att kanske inte nödvändigtvis ha den spelaren i U19 så länge.

- Spelaren måste inte lyckas i U19 innan den sätts i A-lagsträning för ibland hoppar spelarna över U19-steget. Det är en annan typ av fotboll i U19 än i A-laget, så ibland vill du se direkt i A-laget hur bra den nyblivna U19-spelaren är.

- För seniorspelet kan funka bättre för spelaren. Ibland funkar det inte och spelaren mår bäst av att vara i U19 ett tag. Det gäller att leta olika vägar för spelaren att slå igenom. Men det är bra att se spelarna i A-lagsmiljö så fort som möjligt.

Du nämnde tidigare om dina krönikor på er hemsida, varför vill du göra det?
- Det var en engångsgrej. Jag tror att vi ibland får skapa vår egen buzz på något sätt och jag tycker också att när de valda sanningarna om oss, om säsonger och om skeenden blir för stora så kan det vara bra att ge ens egen bild på det. När folk säger att vår säsong var sådär för att vi misslyckades med att ta dubbeln, då är det läge att ge en bredare bild av det vi gör och hur vi tänker. Det är också skönt att få säga saker utan att media lägger sitt filter på det.

En annan sak som du har skrivit om där är årgången med äldre tränare som du tycker är viktig att ha kvar - varför?
- Ja, jag är innerligt glad att Nanne (Bergstrand) är tillbaka. För det finns något där som vi andra inte har. Det är bara så. Det är inte många som har hunnit bli morfar eller farfar och har den erfarenheten av livet och fotbollslivet.

- Dessutom om vi som är mellan 45-52 år tror att de nästa 20 åren inte ger oss något som personer och som tränare, då är vi ju naiva och fel på det. Så de extra 20 åren som Nanne har är ju… du kan vara 25 år och ha ett jäkla driv men du kan också vara 63 år och ha ett driv på ett annat sätt. Det är att vaska med kunskap att inte den generationen finns kvar i tränarkåren på samma sätt.

Tror du folk kan uppfatta dig som gnällig, du kritiserar domare på er hemsida, du vill berätta hur du och ni ser på saker när du inte håller med?
- Jag tycker många människor som jag träffar har en intressant uppfattning om mig. Men det är också väldigt kul att höra den. Men gnällig, ja det är klart att man kan uppfattas som gnällig. När jag gnäller på domaren efter en förlust så är ju det nummer ett på att vara en dålig förlorare. Så när jag kritiserar domaren så vet jag ju att 90 procent av folket som hör det tycker att jag är en dålig förlorare och gnäller. Ibland är det i affekt, men oftast är det inte det och jag försöker vara så relevant och skarp som jag kan, och det var väl också lite därför jag skrev på hemsidan.

- För om media inte tycker att det är intressant med domarna så skulle ni aldrig skriva om det, media älskar ju när jag säger något om domarna, ja när vem som helst säger något om domarna, speciellt om det involverar ett storlag. Om jag är gnällig så tycker folk om att läsa när någon är gnällig, det måste vara slutsatsen.

Brukar du försöka använda media till din fördel?
- Ja, det är klart. Jag försöker tala till spelarna mer än till övriga läsare. Det är min utgångspunkt. Till spelarna och människorna jag jobbar med. Men sedan finns det ju andra som läser också.

Du sa att det är intressant att höra andra syn på dig - hur brukar den vara?
- Jag tycker folk generellt oavsett vilket lag de håller på är supertrevliga. När jag träffar folk så tycker jag att de flesta är störtsköna och har sin passion. Oavsett hur de håller på sitt lag så är det alltid intressant. Sedan finns det säkert folk som på avstånd tycker jag är en idiot eller inte vågar säga det till en.

Publicerad 2020-02-05 kl 17:01
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå