NORRKÖPING. IFK Norrköpings Haris Nezirevic fyllde nyss 16 år men hans namn finns redan med i surret kring a-laget.
Den 23 september förra året spelade han sin fjärde landskamp med P95-landslaget och kom in från bänken i en förlust med 0-3 mot Norge. Två föregående landskamper hade han startat och Sverige vunnit, först mot Finland och sedan mot Norge. Noll insläppta mål.
Drygt en månad efter senaste landskampen ringde det i familjen Nezirevic telefon.
– Det var Milan som ringde och var helt på, ville erbjuda mig kontrakt och så. De hade följt mig i lite mer än ett år utan att jag hade koll på det. De ringde bara upp och allt gick väldigt snabbt, säger Haris Nezirevic till FotbollDirekt.se.
Vad tänkte du då?
– Jag visste inte själv vad jag ville. Men det var ett snabbt beslut man var tvungen att ta.
Det var under ett läger i Halmstad som Milan fått nys om Haris Nezirevic talang. När han sedan kom med i landslaget hörde fler klubbar av sig. Inter, Manchester City och Stoke City visade intresse. Men Haris valde att stanna i IFK Norrköping. Att gå ut nian på Viktoriaskolan i somras och inte börja på fotbollsgymnasiet som man kunde tro, utan istället utbilda sig till entreprenör eller företagare. Om fotbollen inte går som planerat vill han starta en agentfirma och "pusha upp småbarn så de blir bättre".
Hur lockade var det att flytta ner och spela för en klubb som Milan?
– Vi är ett så bra lag så jag tror inte det är någon större skillnad på ungdomsfotbollen. Bara att de är italienare och i en större klubb.
Han gillar teknisk fotboll och vill i framtiden helst spela i Italien. Han är inte där än men har varit med och tränat med a-laget, där tempot är bra mycket snabbare och spelarna tuffare.
– De smäller på men är schyssta och pushar dig som om du vore en i laget. Astrit Ajdarevic är som en pappa för oss juniorer.
När får vi se dig spela i a-laget?
– Jag hoppas inom två år, då skulle det vara riktigt bra om jag fick köra. Om inte IFK är redo att satsa på mig inom den tiden kan jag säkert flytta utomlands eller till en annan klubb i Sverige.
Haris är uppvuxen nära sjukhuset i Norrköping. Som åttaåring började han i IF Sylvia inte långt därifrån. Fotbollen finns i blodet. Farfar spelade i högstaligan i Bosnien, i FK Sarajevo, och pappan med FC Borac.
Vid 13 års ålder kom Haris till ett vägskäl. En kompis pappa tipsade om att han skulle komma till IFK Norrköping för uttagningar, till deras spelarutvecklingstrupp, men han var osäker och kände sig inte redo.
– Jag satsade inte mycket på fotboll då. Det tog ett tag, vi hade ett par möten, så tog jag chansen och kom in på ungdomsakademin. Det var då jag började känna att jag kan bli nåt stort om jag fortsätter spela fotboll. Jag började satsa rejält och nu har jag kört två år i IFK.
Kanske är det för att Haris på nära håll sett hur snabbt en lovande fotbollskarriär kan ta slut som han väljer att gå färdigt skolan.
– Storebrorsan åkte på en skada som gjorde att han inte kunde spela längre. Jag började i Sylvia för att han spelade där. Nu pushar han på mig och jag lyssnar på allt han säger. Han har spelat längre än mig och förklarar alltid på match vad jag gör fel och måste förbättra.
Haris är en tuff och rejäl mittback med bra tillslag. Han tycker själv att styrkorna är huvudspelet, fysiken och snabbheten. Både på träning och med kompisar på fritiden jobbar han på att bli bättre på att läsa spelet och på spelet man mot man.
– Jag vill helst inte skryta om mig själv men jag tycker jag är bättre än de flesta ungdomarna i min ålder. Jag skulle kunna bli något men man vet aldrig vad som händer i framtiden.
Vad skulle hindra dig från att bli en landslagsspelare i framtiden?
– En skada är det enda som skulle kunna hindra mig. Om man tänker på det kanske man får en skada, så jag brukar inte tänka på det.
Mathias Asplund - Mårthen Bergman