Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
ALLSVENSKAN

”Barcelona? Vem vet, en dag kanske...”

Som 16-åring lämnade han Husqvarna för Holland, gjorde hattrick mot Ajax i debuten och jagats av PSV. Men drömmarna är större än så.
– Barcelona? Ja, vem vet.. en dag kanske, säger Samuel Armenteros.

Samuel Armenteros, 21, är ett av våra mer anonyma proffs. När han flyttade till Holland och Heerenveen som 16-åring lämnade han också det svenska mediafokuset som kommer med titeln ”supertalang”. Först det senaste året då Armenteros fått debutera i U21-landslaget och gjort sju matcher och ett mål, har den svenska fotbollspubliken fått upp ögonen för anfallaren som varit ett omtalat löfte i Holland sedan han anlände.

Det började i Husqvarna där det tog fart ordentligt. Som 15-åring debuterade han för a-laget i division 1 och gjorde mål då mål i derbyt mot Jönköping Södra. Skriverierna i hemtrakten började och under spel med juniorlandslaget blev han scoutad av Heerenveen. Samuel bjöds ner till Holland och fick spela en träningsmatch med klubbens juniorer mot Ajaxs dito.
– Jag gjorde hattrick, de ville ha ner mig direkt. Men mamma sa stopp, hon ville att jag skulle gå klart nian och sa ”Nej Samuel, du får inte åka”. Just då var jag sur, men all kärlek till morsan för att hon såg till att jag stannade, säger Armenteros till FotbollDirekt.se.
– Det var svårt att säga nej när kontraktet låg på bordet. Som liten grabb när jag spelade med kompisarna på gården i Göteborg så snackade man ju om att ”jag är den och den och spelar i det och det laget.” Nu fanns chansen att bli proffs, det jag alltid drömt om, där framför mig och jag fick tacka nej.  

Den unge anfallaren var orolig för att han hade fått sin chans och att klubben nu inte skulle vara intresserade efter hans ”nej tack”. Han hade fel. Efter ettan på gymnasiet kom ett ”bud som svar dubbelt så bra som det första” och då satte inte mamma stopp. Armenteros skrev på ett tvåårskontrakt med Heerenveen.
– Jag var väldigt överlägsen i allt jag gjorde när jag var yngre och där har jag den tidigt utvecklade fysiken att tacka för mycket. Folk sa alltid att ”Samuel, du kommer att bli något” och jag har bara försökt att leva upp till allas förväntningar.

Som 16-åring blev han under sin första säsong i Heerenveen lagets bästa målskytt under försäsongen med nio mål. När säsongen sen drog igång fick han hålla till i b-laget där debuten blev minst sagt minnesvärd.
– Vi mötte Ajax och låg under med 3-0 med 20 minuter kvar. Då blev jag inbytt och gjorde två mål och två assist, så vi vann med 4-3. Efter matchen sprang jag fram till Kennedy (Bakircioglu) som var med i Ajax och skakade hand och sa ”tjena tjena, jag är också svensk”. Han hade ingen aning om vem jag var men sa att jag imponerade. Det var stort att komma från lilla Husqvarna och helt plötsligt möta Ajax, säger Armenteros.

Flytet i Heerenveen fortsatte.
– Det var skitkul, jag var i Heerenveen i tre månader innan jag blev uppflyttad till a-laget och hade spelare som Miram Sulejmani och Afonso Alves, som den säsongen gjorde 34 mål, som träningskamrater samtidigt som jag spelade med b-laget där jag vann skytteligan två år i rad med 24 respektive 22 mål. Det var ingen dålig liga för en 16-åring.

Efter två år i Heerenveen valde han att inte skriva på nytt kontrakt utan hämtades istället till Heracles där Gertjan Verbeek (numera AZ Alkmaar), som hämtade Samuel till Heerenveen, nu var tränare.
– Heereveen erbjöd ett nytt kontrakt men samtidigt köpte de in massa nya spelare och jag kände att jag sjönk längre och längre bort från startelvan. Så deå tackade jag nej och valde Heracles, ett steg klubbmässigt men spelmässigt är de helt klart topp fem i Holland. Jag tog ett steg tillbaka för att kunna ta två fram.

Första året i Heracles blev lyckosamt och Armenteros fick göra 14 inhopp i Eredivisie och gjorde tre mål. Vid sidan av det vann han för tredje året i rad skytteligan i b-lagsserien.

Förra säsongen tog han ett rejält kliv i utvecklingen. 27 starter resulterade i åtta ligamål och en debut i U21-landslaget samt intresse från storklubben PSV Eindhoven.
– Det var en del klubbar som var och kollade på mig. PSV vet jag att de var intresserade, de la ett bud som blev nekat i slutet av transferfönstret. Det hade varit en rolig transfer men det kommer fler chanser.

Sedan i somras har det blivit sju U21-landskamper och de två senaste matcherna (två 1-0-segrar borta mot Finland och Malta) har han startat på topp tillsammans med John Guidetti.
– Det har alltid varit en dröm att representera Sverige på ett bra sätt.  

Men det tog ett tag innan du fick chansen. Har du känt dig bortglömd?
– Jag har inte känt mig bortglömd. Det är inte så att jag lägger märke till hur det snackas om mig i Sverige, jag har fullt upp med allt här. Men när jag spelade nästan en hel säsong som utlandsproffs i holländska ligan och gjorde åtta mål så var jag inte ens med på något träningsläger. Det var lite konstigt, men det är väl så att de oftast har bättre koll på spelarna i Sverige än utomlands.

Att göra så många mål i Eredivisie som 20-åring borde intressera U21-landslaget, tycker man.
– Jag tyckte under hela den tiden att det var självklart att jag skulle vara med. Men ibland får man jobba i motvind och då får man lägga in en högre växel och träna ännu hårdare och spela ännu bättre. Så det var inte så att jag gick runt och surade.

Det tog ett tag innan du fick spela också.
– Håkan (förbundskaptenen Ericson) tog John (Guidetti) som förstaval när jag väl kom med. Det var självklart något som jag inte var överens med honom om, jag tyckte ju absolut inte att det var kul och tyckte själv att jag skulle spela. Om jag hade suttit där på bänken och hållit med om det har man inget där att göra överhuvudtaget.
– Men jag sa till Håkan att jag kommer att vara en så pass bra lagkamrat att jag kommer vara där och stötta, får jag chansen ska jag visa allt jag har.

Hur har din flytt till Holland utvecklat dig?
– Jag har alltid varit väldigt fysisk, även när jag var 14-15 år var jag ganska kraftig och vägde runt 80 kilo så att spela med seniorer var inget större problem. I Holland är de influerade av teknisk fotboll och mycket kombinationsspel. När jag kom dit första veckan såg jag 10-åringar som stod och nötte passningar och mottagningar om och om igen. Jag kände skillnaden direkt mot Sverige och spelsättet där nere har hjälpt mig väldigt mycket.
– Sen har jag fått se holländska toppspelare på nära håll hela tiden och jag har lärt mig väldigt, väldigt mycket av det.

När du lirade med de andra pojkarna på gården i Göteborg, vem ”var” du?
– Jag var alltid Ronaldo, den riktiga, och spelade alltid i Barcelona.

Drömmer du fortfarande om Barcelona?
– Ja, absolut gör jag det. Jag tänker fortfarande som en liten pojke. Ibland kan folk säga åt mig att hålla sig till något realistiskt istället. Men den dag jag slutar drömma tappar jag ambitionen att jobba hårdare varje dag. Man ska alltid följa sin dröm, det är mitt motto. Så Barcelona… en dag, vem vet…

Du har spelat med eller mot många spelare som är stora stjärnor i större ligor än den holländska nu. Hur stort är steget?

– Gränserna i fotboll är alltid väldigt små, det handlar om väldigt små detaljer. Luis Suarez (Liverpool) var ju i Groningen ett tag och jag hade lite kompisar som spelade där då. När han kom dit sa de ”Alltså allvarligt, har de skickat fel kille? Är han målvakt? Anfallare?”. Sen gjorde han ju kaos i Groningen och jag tror han gjorde över 100 mål på tre säsonger i Ajax efter det. Och nu lirar han i Liverpool, så som sagt, det är sådana smågrejer som håller hoppet levande.D

Ger det extra motivation?
– Absolut. Jag är 21 år gammal nu och det är nu det ska hända. Jag hoppas att i slutet av den här säsongen kunna ta ett steg till. Det är det man vill i sin karriär, de större klubbarna, matcherna och priserna. Jag drömmer fortfarande och det gäller att prestera när man får chansen.
– Utan att låta sån men, med lite extra kryddning skulle jag  kunna slå igenom ordentligt en dag. Till dess handlar det bara om att kriga vidare varje dag. Jag tror att jag har det som krävs.

Publicerad 2011-12-12 kl 14:42
Annons
Annons
Annons