När Thomas Rogne slet av korsbandet mot Gefle i slutet av augusti var det många blåvita som drog efter andan. Rök SM-guldet där? Den 25-årige norrmannen hade varit briljant vid sidan om Mattias Bjärsmyr. Kanske allsvenskans allra bästa mittback. Nu skulle han missa resten av säsongen. Ett tungt avbräck som det kändes.
Två månader senare andas de blåvita dock ny frisk luft. In i det tomrum som Thomas Rogne lämnade efter sig har Hjalmar Jonsson klivit. En 35-årig veteran som är inne på sin 14:e säsong med IFK Göteborg.
- Hösten har väl varit okej. Jag har fått spela kontinuerligt sedan i somras och det är kul, säger han inför mötet med Kalmar FF på lördag. Matchen som kan bli hans näst sista, IFK spelar final i Supercupen den 8 november, i den blåvita tröjan.
Kontraktet löper ut efter säsongen och än har inget nytt undertecknats. Detta trots att det har snackats om att klubben vill behålla honom. Som spelare, och eller som ledare.
- Vi har snackat om framtiden och så, men inget är klart. Vi får se vad det blir av det, säger han.
- Men just nu är det fullt fokus på de två matcherna som är kvar.
Njuter man extra mycket av guldstriden när man vet att karriären snart är över?
- Nja. Jag har velat vinna lika mycket som tidigare år. Det är inte så att det blir extra nu. Men det är klart att man inte har tio år kvar. Tiden blir mindre och mindre. Och det skulle vara fantastiskt om vi lyckades vinna nu.
Nervös?
- Både och. Det är klart att det pirrar. Det gör det inför varje match. Sedan är ju det här en extrem situation. Men jag har varit med om det innan så jag hoppas kunna dra nytta av det.
Kan du med din rutin hjälpa andra att hantera situationen?
- Det är väl mer om de kommer och frågar. Men jag tror att det är bäst för var och en att få uppleva det själva. Det är inget man kan lära ut. Det är inte som att gå i skolan. Det handlar om att samla på sig erfarenheter.
Känslan inför avgörandet?
- Det är som vanligt, förutom att det här inte är någon vanlig match på det sättet. Men det enda vi måste göra är att tänka på oss själva och göra en bra prestation. Sedan får vi hoppas att det räcker.