I dagarna släpps TV4-journalisten Olof Lundhs bok "Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll". Den handlar främst om svensk fotboll och i boken avslöjas det att IFK Göteborg blåst division 5-klubben Åsebro IF på nästan en miljon - 916 000 kronor.
Allt handlar om det kontrakt som Blåvitt skrev med Åsebro när man i december 2005 köpte en 17-årig Sebastian Eriksson. Det gav Åsebro totalt 450 000 kronor i övergångssumma och betalningar för antal spelade matcher mellan 2006 och 2009. Men utöver det fanns också en klausul i kontraktet, som gav Åsebro rätt till tio procent av övergångssumman om IFK Göteborg sålde Eriksson vidare till en utländsk klubb. De pengar som Blåvitt redan betalat till Åsebro skulle dock dras av från övergångssumman.
2011 visade så Serie A-klubben Cagliari stort intresse för mittfältaren och en övergång var i stort sett klar när Eriksson slet av ett korsband under sommaren. Men trots skadan genomfördes affären i augusti samma år. Eriksson lånades ut i ett år från IFK Göteborg och Cagliari hade sedan en köpoption.
Fotbollskanalen har tagit del av utdrag ur "Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll" och i boken skriver Olof Lundh att IFK Göteborg hörde av sig till Åsebro IF först när Cagliari utnyttjade köpoptionen sommaren efter lånet blivit klart. Då meddelade sportchefen Håkan Mild att Blåvitt fått 500 000 euro av Cagliari och när solidaritetsersättningen till Erikssons ungdomsklubbar räknats bort fanns 475 000 euro kvar att dela på.
"Sommaren 2012 var eurokursen 8,49 och övergångssumman blev totalt 4 032 750 kronor. Efter att man dragit av 450 000 som Åsebro redan fått fanns 3 582 750 kvar och av de pengarna skulle Sebastian Erikssons moderklubb ha tio procent: 358 275 kronor", skriver Lundh i boken.
Men faktum är att Åsebro har rätt till ytterligare 100 000 euro, 916 000 kronor. IFK Göteborg fick nämligen en miljon euro för att låna ut Sebastian Eriksson under ett år, utöver de 500 000 euro som Cagliari betalade för att köpa loss spelaren. Kontraktet med Cagliari ville dock Blåvitt aldrig visa upp för Åsebro, men division 5-klubben lyckades ta del av innehållet ändå. Hur vill de inte avslöja.
"Givetvis tog man kontakt med Håkan Mild som sa att Åsebro inte hade rätt till de pengarna för det var en hyra som Cagliari hade betalat Blåvitt. I kontraktet mellan Åsebro och Blåvitt stod att man bara hade rätt till tio procent av övergångssumman", skriver Olof Lundh i sin bok.
Fifas regelverk säger dock att oavsett om en ersättning är i form av hyra eller för ett köp så räknas de pengarna som en del av övergångssumman. Men trots att fem år gått står Åsebro IF utan sina tio procent för pengarna från lånet. Stefan Broberg, tidigare ordförande för Åsebro, och Bengt Janveden, tidigare ordförande för klubbens herrsektion, har genom åren förgäves jobbat för att få sina pengar.
Under den senaste tiden har IFK Göteborg försökt köpa sig ur konflikten. Under ett möte hösten 2015 erbjöds Åsebro 250 000 kronor av Blåvitt och efter att Åsebro inte accepterat budet höjde IFK till 300 000 kronor. Göteborg har även lockat med att Åsebro ska få tio procent av övergångssumman nästa gång Sebastian Eriksson säljs. Det sista förslaget överraskade Åsebro.
- Jag trodde inte det var sant. Vi sa: ’Vad är det för trams? Gör rätt för er gamla affär i stället. Vi är inte intresserade av något annat, säger Stefan Broberg i "Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll".
I boken går också att läsa:
"Men inte ens när Blåvitt köpte tillbaka Sebastian Eriksson från Cagliari i maj 2015 följde man regelverket. Klubben ska betala ut solidaritetsersättningen inom 30 dagar, men först i slutet av april 2016 kom de knappt 50 000 kronor som Åsebro hade rätt till. Det skedde efter ännu ett möte mellan klubbarna, denna gång var Blåvitt representerat av Mats Gren (sportchef), nye ordföranden Frank Andersson samt Olof Myhrman (styrelseledamot och advokat). Gren skyllde då den uteblivna betalningen på den ansvariga på ekonomiavdelningen, men ville inte avslöja vad man betalat för Eriksson".
Åsebro har under hela konflikten haft kontakt med Svenska Fotbollförbundets chefsjurist Krister Malmsten, ordföranden Karl-Erik Nilsson och generalsekreteraren Håkan Sjöstrand. Men klubben har bara fått svaren: ”Håll det inom familjen” och ”ni får ta det till skiljenämnd”, enligt Olof Lundhs bok.
- Aldrig att vi går till skiljenämnd. Det här är solklart och vi ska ha våra pengar som vi har rätt till, säger Bengt Janveden i boken.
Åsebro känner sig alltså blåsta av IFK Göteborg och berättelsen om konflikten i "Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll" avslutas med följande stycke:
"Fifa införde i mitten på 2000-talet systemet 178 att vid varje internationell transfer ska 5 procent av övergångssumman gå till de klubbar som utbildat spelaren mellan 12 och 23 års ålder. Sebastian Eriksson tillhörde Åsebro mellan 12 och 17 års ålder och föreningen hade därmed enligt Fifas regelverk rätt till 1,75 av de 5 procentenheterna i solidaritetsersättning. Plötsligt i mars 2016 kom två utbetalningar, en från SvFF och en från Cagliari. Man fick totalt 240 000 kronor och med tanke på att det ska motsvara 1,75 procent av övergångssumman som Cagliari betalat IFK Göteborg så är det bara att räkna baklänges. Beloppet pekar tydligt på en övergångssumma på 13 680 000 kronor. Så den italienska klubben har sin syn klar på hur mycket man betalat för Sebastian Eriksson. IFK Göteborg hävdar fortfarande att försäljningssumman bara var en tredjedel så stor".
Fotbollskanalen har varit i kontakt med IFK Göteborgs nuvarande ordförande Frank Andersson som beskriver konflikten på följande sätt:
- Jag har varit med på en träff med Åsebro vi hade för typ en och en halv månad sedan. Om jag har förstått det här rätt så handlar det om att Sebastian var skadad och att det skulle bli ett lån och då är frågan om hur de som då gjorde affären resonerade. De från IFK som var med och gjorde affären säger att det var ett lån och att det är utifrån det man ska hantera det. Men vi har träffat Åsebro en gång och diskuterade hur vi ska lösa det, för vi är också intresserade av att lösa det precis som de är. Vid det tillfället så kom vi inte överens, vi har avsatt en summa pengar som vi har sagt att vi kan tänka oss betala. Men de tycker inte att det räcker. De vill ha sina 916 000 kronor.
- Vi hade styrelsemöte i går (läs onsdag) och då hade vi uppe den här frågan. För de (Åsebro) har varit i kontakt med en jurist som heter Stefan Alvén, så han har skrivit till oss och är deras juridiska ombud. Det han har skrivit har vårt juridiska ombud fått. När vi hade det uppe i styrelsen i går och sa vi att vårt juridiska ombud får läsa igenom det och fundera. De vill ha pengarna till den 10 juni. Vi får ta ett snack, dels inom klubben men också med Åsebro naturligtvis.
Men Fifas regelverk är ju tydligt med att det inte spelar någon roll om ersättningen är i form av en hyra eller för ett köp - allt räknas in i övergångssumman.
- Frågan är om det (regelverket) var det (tydligt) då, när avtalet skrevs. Det är det som det egentligen handlar om, och hur resonemanget gick då. De från IFK hävdar att det var ett lån och att det också var så man tolkade det. Men vi ska givetvis försöka lösa det här på ett klokt sätt.
Är det inte lika bra att göra allt rätt för sig och betala pengarna en gång för alla?
- Samtidigt, när affären gjordes så påstår de från IFK Göteborg som gjorde affären att det inte var så som Åsebro säger. Det är det vi måste reda ut, hur var det tänkt från början? Det absolut enklaste vore att betala de 916 000 kronorna, men det är mycket pengar även för oss.
Varför ser inte ni på övergångssumman på samma sätt som Cagliari, som genom sin utbetalning av solidaritetsersättningen visat att de menar att övergångssumman är 13 680 000 kronor?
- Det är… Anledningen till det är ju utifrån att Sebastian var korsbandsskadad. Det gjorde att han blev lånad, och då är frågan hur man ska ersätta utifrån det. Det är där Åsebro och IFK inte är överens. Det är det som det här handlar om.
Men att man lånar in en korsbandsskadad spelare för en miljon euro och sen köper en frisk spelare för hälften av det – kan man inte dra några kopplingar där till varför det blev som det blev med tanke på uppgörelsen med Åsebro?
- Det som jag har fått mig till dels är att man inte var säker på om Sebastian skulle klara av att komma tillbaka. Därför blev det ett lån. Det är så jag har fått det berättat för mig.
Men själva upplägget att man betalar mycket mer för lån än att köpa loss en spelare som är frisk? Borde det inte varit tvärtom rent pengamässigt?
- Jag kan faktiskt inte… Jag kan prata med Olof (Myhrman), vår jurist, och så är det nästan bättre att du för ett samtal med honom om det.
Hur ser du rent generellt på att Åsebro upplever att man blivit blåst av IFK Göteborg?
- Det känns så klart aldrig bra.
Varför har ni inte visat avtalen och avslöjat detaljer för Åsebro?
- Där är det faktiskt så att när vi träffade Åsebro, Mats Gren, Olof Myhrman och jag så visade vi avtalet. Vi hade fått reda på att de inte sett avtalet, vilket vi inte visste innan. Det avtalet fick de se när vi träffades. Vi mejlade över det direkt.
I boken står det ju att Olof Myhrman bekräftat i ett mejl till Åsebro att Blåvitt hyrt ut Sebastian Eriksson men utan att avslöja summan som man fått.
- Nej, de har fått se alltihop. Vi har mejlat över allt.
Ni har erbjudit Åsebro tio procent av nästa övergångssumma, varför kom ni med det erbjudandet med tanke på er historia?
- Jag är för dåligt insatt. Kan vi göra så här, jag ringer han som håller på med det här och är jurist så får han återkomma till dig, avslutar Frank Andersson.
Efter en stund ringer IFK Göteborgs ordförande upp Fotbollskanalen igen och säger:
- Jag har pratat med vårt juridiska ombud. Han tycker inte att vi ska föra den här diskussionen i media. Självklart är det så att vi gör det vi kan för att komma överens. Vi håller på att titta på hur gamla rättsfall från den tiden ser ut. Det är där vi är just nu.