Det är inget litet ansvar att axla rollen som spjutspets efter Isaac Kiese Thelin i Malmö FF, och dennes 14 allsvenska mål förra året. MFF väntade länge med att hitta en ersättare. Men när de interna lösningarna på anfallspositionen misslyckades på försäsongen tvingades den sportsliga ledningen att titta utanför Eleda Stadions fönster.
Blicken fastnade för en 27-åring som blivit av med allt förtroende efter ett tränarbyte i den grekiska toppklubben Paok. Antonio Colak behövde speltid, Malmö FF kunde garantera den, och i början av mars anlände kroattysken på ett säsongslångt lån.
Colak är redan bofast i ett MFF-lag som ligger på sjunde plats efter sju inspelade poäng på fyra matcher i allsvenskan. Colaks första allsvenska mål kom i den tredje omgången mot Östersund, där anfallaren spelade 90 minuter i 1-1-mötet – åtta dagar efter att han testat positivt för covid-19 och tvingats till isolation i en vecka.
- Jag skulle säga att det varit en väldigt positiv början för egen del. Jag anlände under försäsongen och kunde lära känna laget bättre – det var väldigt betydelsefullt för mig. Med det kunde jag under säsongens första match visa att jag redan lärt känna laget och kommit in i det – och även spela bra. Jag tycker att de två första matcherna var väldigt bra från min sida. Okej, den tredje förlorade vi så klart, men när jag summerar så har det varit två väldigt bra och väldigt positiva månader, säger Antonio Colak till Fotbollskanalen.
Ett ännu större intryck har han kanske satt i MFF:s omklädningsrum, som tappat kulturbärare som Markus Rosenberg, Behrang Safari, och Rasmus Bengtsson sedan förra vintern. Flertalet röster runt klubben vittnar om Colaks lyckade anpassningsperiod i MFF – och glädjen har varit ömsesidig.
Stämmer det om din påverkan i omklädningsrummet?
- Ja, där tror jag att jag är i centrum på något sätt. Vi har förstås ett par spelare från Balkan, och andra som pratar engelska – svenska också så klart, och danska. Jag är en öppen kille som talar många språk, är öppen mot alla, och gillar att skämta till det lite. Jag ville anpassa mig även till omklädningsrummet, och jag som spelare – som kommer utifrån med rutin – kan visa att jag kan skoja och bidra med min erfarenhet i omklädningsrummet och på planen. Det är viktigt som anfallare i samspelet med Ola (Toivonen), “AC” (Anders Christiansen), eller vem som nu spelar bakom mig, säger Colak.
Har du alltid haft lika enkelt att anpassa dig till nya miljöer?
- Det skulle jag säga. Jag är positiv och öppen som person, och ville alltid lära mig språk i skolan. Drömmen då var alltid att spela utanför Tyskland. Det är vackert att lära känna nya spelare, nya kulturer, människor och språk. På det sättet ville jag fortsätta att lära mig, då jag tänkte att det skulle komma till hands i framtiden.
Du kan engelska, tyska, kroatiska...
- Spanska, sedan lärde jag mig polska i Polen. Jag har lärt mig portugisiska och nu också grekiska hos en lärarinna. Nu när jag är här kanske jag ska börja med svenska (skratt). Några ord har jag redan snappat upp, bit för bit nu.
Har det alltid varit ett intresse?
- Ja, i skolan gillade jag alltid språk mer än fysik, kemi och sådana ämnen. Jag visste att det alltid kunde vara till hjälp inom fotbollen. Men när man väl lärt sig tre-fyra språk blir det på något vis enklare att lära sig fler. Har man lärt sig spanska blir det enklare att lära sig portugisiska, och kan man det jugoslaviska språket är det lättare att ta till sig polskan för oss. På det sättet är det lätt att snappa upp språk, och kanske har jag talang för det, säger Colak och fyrar av leendet som sällan är långt borta.
Acklimatiseringen har underlättats tack vare klicken i MFF som talar samma språk som Antonio Colak. Spelare som Marko Johansson, Adi Nalic, Pavle Vagic, och Anel Ahmedhodzic har alla rötter på Balkanhalvön.
Berätta om ert “Balkangäng”?
- Vi är då inget särskilt tycker jag. Det är klart att vi har någon annorlunda mentalitet. Ibland spelar vi våran musik, driver med varandra – ibland med skämt som man kanske bara förstår om man är från Balkan, eftersom de inte går att översätta. Det handlar inte om att bara vi umgås med varandra. Vi är alla tillsammans och skämtar i omklädningsrummet, vi har ett riktigt bra lag i fråga om karaktär. Det finns ingen vid sidan om eller någon som hoppar ut från gruppen.
Jon (Dahl Tomasson, huvudtränare) har sagt att han inte gillar er musik.
- (skratt) Det handlar om en vanesak. Om man lyssnar på texterna och förstår dem lite kommer man kanske se på den annorlunda. Det handlar så klart om kulturen. Vi har växt upp med den – jag vet inte hur jag skulle tackla dansk eller nederländsk musik! Så det kan jag köpa.
Antonio Colak, eller bara “Toni” som han kallas i klubben, registrerades som MFF:s andra nyförvärv inför säsongen. Först ut var den 23-årige Veljko Birmancevic, som köptes från serbiska FK Cukaricki en vecka tidigare. Både bodde på Malmö Live-skyskrapans hotell under några veckor, men duon väntar på att det ska klicka på planen då Birmancevic bara spelat drygt 35 minuter efter en skada på försäsongen.
Vilken relation har du till honom?
- Vi kom tillsammans, nästan samma dag. Vi umgicks nästan varje dag och vi har en bra relation fortfarande, även om jag hittat en egen lägenhet nu. Det var kanske lite tyngre för honom än mig eftersom han inte kunde språket och så där – därför ville jag hjälpa honom mycket. Det förde oss närmare så klart i vänskapen. Vi vill förstås börja hitta varandra även på planen. Vi har fått lite minuter tillsammans och jag hoppas att han är hundra procent redo för att hjälpa oss på planen.
Antonio Colak är född i Ludwigsburg, en stad med knappt 100 000 invånare i sydvästra Tyskland. Karriärsbanan i hemlandet tog sannerligen inte den raka vägen. Säsongen 2011/12 vann Colak skytteligan i Junioren-Bundesliga med Karlsruhe, vilket gav honom en flytt till 1. FC Nürnberg, vars ungdomsakademi ansågs vara välrenommerad säger Colak.
Han fick representera föräldrarnas Kroatien på U18- till U20-nivå. Men i Nürnberg blev han kvar i andralaget –ändå tills oktober 2013 då debuten kom i Bundesliga med ett inhopp mot Eintracht Frankfurt.
- Jag gjorde trettio mål på femtio matcher eller något i den stilen för reservlaget i fjärdedivisionen Regionalliga. Trots det fick jag aldrig chansen att träna med A-laget. Jag ställde mig frågan varför?, eftersom jag gjorde så många mål. Efteråt fick huvudtränaren gå och den ansvarige för reservlaget tog över. Jag gjorde en träning med seniorerna – sedan tog han med mig till A-lagets match i Frankfurt, och jag fick göra debut direkt inför 50 000 åskådare. Signalen jag fick var att även om man inte har hopp om att något ska ske, så kan det oväntade inträffa.
Colak skrev därmed ett proffskontrakt med Nürnberg först som 20-åring, och konstaterar i efterhand att det kanske inte var så sent ändå. Han säger att det är väldigt svårt att slå sig fram, även i mindre Bundesliga-klubbar som Nürnberg, då kranen med nya tyska talanger aldrig tycks sluta sina.
Colak fick åtminstone chansen säger han – i motsats till den fyra år äldre brodern Jure, som idag agerar försvarare i Regionalliga och FC Giessen. Säsongen efteråt lånades Antonio Colak ut till polska Lechia Gdansk, där han gjorde tio mål på 31 matcher.
Efter det såldes han till toppaspirerande Hoffenheim. Under de fyra år som han tillhörde Bundesligalaget fick Colak inte göra en enda match, utan lånades vidare till mindre klubbar som Kaiserslautern, Darmstadt, och Ingolstadt.
Genombrottet kom först efter utlåningen till kroatiska Rijeka vintern 2019. Hoffenheim sålde Colak till Rijeka för 850 000 euro ett halvår senare, och under sin första hela säsong vann han skytteligan med 20 mål – utöver titlar i den kroatiska cupen både 2019 och 2020.
Colak såldes inför denna säsong vidare till Paok för tre miljoner euro. Förra hösten belönades han också med att tas ut till Kroatiens tre landslagssamlingar. Han blev utan speltid i Nations League-spelet, och fick nöja sig med ett inhopp i träningslandskampen mot Turkiet.
- Första gången jag fick en kallelse blev jag verkligen tårögd. En av de största drömmar jag haft sedan jag var liten är att få spela för ens land. När jag kom dit första gången och såg att jag var bland spelare som Modric (Luka), Brozovic (Marcelo), Perisic (Ivan) och dem – tog de hand om en som att man redan varit med dem länge. Det betyder mycket, och jag blev verkligen förvånad eftersom jag kom som en Rijeka-spelare. Jag var en viktig spelare i den kroatiska ligan och blev skyttekung. Men trots att dessa spelare uppnått mer än mig pratade de med mig som om jag vore en i gänget, säger Colak.
Eftersom han i princip inte fick någon speltid i Paok efter nyår saknades Colak i senaste landslagstruppen, och möjligheterna till EM-spel i sommar har minskat.
- Min chans är kanske lite, men jag kommer att ge allt här i Malmö för att hålla den vid liv – så får jag kanske åka med. I framtiden önskar jag så klart att uppnå fler framträdanden för Kroatien, säger Colak.
Har du alltid varit säker på att lyckas inom fotbollen?
- För att vara ärlig, ja. Vägen har varit väldigt tung och jag har fått lida mycket, och fått kämpa en hel del. På något sätt har det alltid handlat om att ta ett steg bakåt för att komma två steg fram. Nej, jag skulle inte säga att Malmö är ett kliv tillbaka för mig – men för ett par månader sedan var jag i Paok och där gick det inte som det borde, och nu är jag här. I Malmö kommer jag kanske att ta två eller tre steg framåt. Så har nästan hela min karriär varit fram tills idag – det kvittar var jag varit – men jag har alltid kämpat mig ur och jobbat med mig själv, och förblivit positiv. Den stridsglöden har jag alltid haft inom mig, liksom vetskapen att jag skulle lyckas. Det spelar ingen roll – jag skulle jobba hårdare än andra, med mig själv och inte ge upp. Allt det har lett till att jag idag är i Malmö.
Grekiska uppgifter talar om en klausul på runt trettio miljoner kronor som Malmö FF behöver betala för att lösa Antonio Colak permanent, och efter matchen mot Östersund uttalade sig anfallaren positivt om en sådan lösning.
Colak svarar lite svävande på frågan om han inte vill slå sig till ro någonstans efter alla olika klubbadresser. Han hänvisar till tiden i Rijeka, en klubb Colak gav mycket tillbaka till när han väl bestämde sig för att stanna en längre tid.
Vad blir viktigast när du bestämmer dig för framtiden i slutet av året?
- Det viktigaste är att jag är glad. Jag siktar på att ge allt för Malmö i år och att vi uppnår allt. Klart att jag önskar göra så många mål som möjligt, och uppfylla alla uppgifter väl som jag behöver göra för klubben. Om jag är glad så kommer också klubben att bli glad, helt säkert. Sedan i slutet får vi se, det återstår mer än ett halvår. Om jag gör mitt så kan vi gå nästa steg. Steg för steg gäller – sedan får vi se om jag stannar eller inte. Det finns fortfarande mycket tid för både mig och Malmö, avslutar Antonio Colak.