På söndagen spelar Dif sin allra sista match på den klassiska arenan, som varit klubbens hemvist sedan 1936. Under 50- och 60-talet förlades många matcher till Råsunda, men i modern tid har just Stockholms Stadion varit den självklara platsen för djurgårdarna att vallfärda till.
En som tar med sig många fina minnen från platsen är Andreas Johansson, guldhjälten från 2002 och 2003 som återvände i vintras. Han var en av de mest tongivande spelarna under lagets kanske mest framgångsrika period historiskt sett, och det är med både sorg och glädje som "Adde" kliver ut mot Öster i helgen.
- Det kommer att bli enormt kul. Festlig inramning, fullsatt och ett väldigt tryck. Vi ska ge vårt kära Stadion ett värdigt avslut. Förhoppningsvis tar vi tre poäng också. Men samtidigt som man känner sig lite dyster blir det spännande att komma till en modern arena (Tele 2) framöver också. För även om Stadion är fin och charmig har den ju många brister, säger han till fotbollskanalen.se.
Som vadå till exempel?
- Det är ju det här med löparbanorna. På en modern arena kommer publiken närmare planen och atmosfären blir bättre. Sedan säger det sig självt att lounger och övriga faciliteter håller en annan klass på ett nybygge än på Stadion som ju är 100 år gammal.
Vad kommer du att se tillbaka på med mest glädje från din Stadiontid?
- Det finns så mycket. Jag har haft fem fina säsonger där och alltid sett Stadion som vår borg. För mig personligen har det betytt oerhört mycket att få vara med och vinna så många matcher där, och dessutom att ha kunnat bidra till två SM-guld. Men det jag framför allt tar med mig är känslan när klacken, på ena långsidan, växelsjunger med sektion F på den andra. Då är det fantastiskt att spela fotboll.
Hur mycket lyfts man som spelare i det läget?
- Otroligt mycket. Det är många lag som darrat när de kommit till oss och ställts inför våra fans, så är det bara. Jag hoppas att det blir så imorgon också.
Du själv har varit vadskadad den senaste veckan. Din status nu?
- Jag är klar för matchen, inga problem.