Simon Tibblings liv har nästan bara handlat om en sak: Fotboll. Eller förlåt: Fotbollar. För att ta ett exempel, för sex veckor sedan la 19-åringen ut en bild på sitt rum på Instagram där man kunde se en Dif-klocka på väggen, en balansplatta, en skivstång med massa vikter - och bredvid sängen låg sex bollar i olika storlekar.
- Haha, ja det var en bild på mitt rum, säger han till fotbollskanalen.se.
Hur många bollar har du i ditt rum?
- 15 kanske. Allt från tennisboll till vanliga fotbollar i alla olika storlekar. Jag gillar variationen att köra med olika bollar. Det är kul. Man kan dribbla eller trixa.
Som en liten kille gick Simon Tibbling ständigt runt och trixade vilket till slut gjorde att hans mamma fick nog.
- Min mamma tyckte att jag skulle göra något annat också. Då var jag nog 11 år.
Du fick trixningsförbud?
- Ja, det fick jag. Jag fick inte kicka så mycket. Det var ett tag där som det var ganska mycket. Jag kickade med bollar överallt. Man tyckte att det blev för mycket och att jag skulle göra något annat också. Föräldrar, tränare och kompisar har bromsat mig.
Man brukar säga att träning ger resultat, något som Simon Tibbling känner igen sig i. Mittfältaren blev så bra på att trixa att han uppträdde med sina bollkonster inför ett fullsatt Råsunda i halvtidspausen under ett derby 2007 – och två år innan satte han personligt rekord.
- Jag spelade väldigt mycket fotboll och när man var själv så trixade jag ganska mycket och blev ganska bra på det. Mitt rekord är 16 008. Det var under Gothia Cup när jag var 11 år. Jag kommer aldrig försöka slå det.
- I dag skulle jag nog kunna göra en hel del, men det tar sin tid. Det tar nästan tre timmar att komma upp i 16 000 och man måste vara motiverad. Jag tror nog att jag skulle kunna göra så många om jag hittade motivation att göra det.
- Jag älskar att träna, men nu blir det inte lika mycket eftersom kroppen inte klarar av det. Vi tränar varje dag med Djurgården men när jag var yngre spelade jag fotboll innan skolan, under skolan, på lagträning, efter lagträning. Det var full fart hela tiden.
Simon Tibbling började karriären i Grödinge och som 9-åring gick han till Brommapojkarna – i ett lag som kryllade av talanger.
- Vi hade ett väldigt bra lag med bland andra Ludwig Augustinsson i IFK Göteborg, Edward Owusu i AIK, Jacob Une Larsson, Victor Söderström och Stefano Vecchia som är kvar i BP, Tim Söderström som är här i Djurgården. Sedan var det några andra spelare som nu är i Division 1 och Division 2 men som kanske kan blomma ut lite senare. Så vi hade ett väldigt bra lag och jag vågar nog säga att vi var bäst i Sverige, säger han.
Scouter för europeiska storklubbar följde det framgångsrika laget och det var nära att Simon Tibbling lämnade Sverige. Ajax, Manchester United och Bayern München visade intresse för den lille teknikern.
- Första gången jag var i Bayern München var jag 13 år. Sedan var jag där ytterligare två gånger, en gång när jag var 14 år och en gång när jag var 16 år. Jag var i Ajax när jag var 15-16 år och i Manchester United när jag var 15-16 också, två gånger i båda. Det var nära att jag gick till Ajax men det blåstes av på slutet, BP och Ajax hittade inte riktigt varandra. Jag tror ändå att det blev bäst för min utveckling att jag blev kvar i Sverige och fick spela seniorfotboll, säger han.
Men du lämnade ändå BP – varför?
- Jag spelade i BP från 9 år till 16. Jag körde fast i klubben. Det är tufft när man kommer upp i BP:s juniorer. Då slår man ihop lagen och vi hade oerhört starka kullar. Det var tufft och jag behövde ta ett kliv åt sidan för att kunna ta ett steg framåt och då blev det Djurgården. Det blev väldigt bra.
Simon tillhörde Djurgårdens U21-lag men efter bara ett halvår fick han träna med A-laget. I maj 2011 tvingades Lennart Wass lämna klubben och då kom Magnus Pehrsson in som ny tränare. Han fattade ett stort tycke för Simon Tibbling och släppte fram honom ordentligt året efter.
- Jag fick hoppa in mot Kalmar FF i april 2012. Sedan fick jag starta mot IFK Göteborg på sommaren. Sedan dess har jag spelat ganska mycket i Djurgårdens A-lag.
Magnus Pehrsson hade en långsiktig satsning med Djurgården och Simon Tibbling var en viktig pusselbit – men exakt ett år efter mittfältarens debut lämnade lagets tränare klubben efter att ha hotats av några supportrar. Beskedet kom som en smäll för Simon.
- Det var jättetråkigt det som hände med Magnus. Det var en jobbig tid. Väldigt jobbigt var det. Magnus betydde ju väldigt mycket för mig. Han flyttade upp mig, gav mig chansen och trodde väldigt mycket på mig så det var jobbigt att han försvann. Det var väldigt tufft. Det var ovant också så det var svårt att veta hur man skulle hantera det, säger Tibbling.
Per-Mathias Högmo ersatte Magnus Pehrsson och plötsligt började laget vinna matcher och avancera i tabellen. Tränaren gjorde succé, fick smeknamnet "Per-Messias" och fick efter säsongen jobbet som norsk förbundskapten.
- Han betydde otroligt mycket. Han fick ut det som vi tyvärr inte fick ut med Magnus. Det som vi hade i oss men inte fick ut, det fick han ut. Om det var en tidsfråga eller vad det var vet jag inte, men han fick i alla fall ut det, säger Tibbling.
- Det blev väldigt bra och vi vann matcher och han lyfte hela truppen. Han kunde väldigt mycket och var en väldigt bra tränare och även på det personliga planet. Väldigt duktig på att få ut max av sina spelare. I den perfekta världen skulle han kanske ha varit kvar också, men nu har vi fått in Pelle (Olsson) som också är en väldigt bra tränare och är ganska lik Högmo så jag tror att det kommer bli jättebra.
Vad är skillnaden mellan Högmo och Pelle?
- Jag tycker Pelle är ganska lik. Han är också en väldigt duktig tränare som är taktisk och som kan mycket. Han har tydliga och klara idéer på hur han vill spela och det är ganska likt förra året. Han har försökt att spetsa till det med saker han tror på och jag tror att det kommer bli väldigt bra.
- Om det är några skillnader så vill Pelle involvera forwards lite mer, det behöver inte vara att man ska hitta anfallarna snabbare men bara att de ska vara mer med i spelet. Sedan vill han ha lite högre ytterbackar och att mittbackarna ska vara ligga lite bredare.
Nu går Simon Tibbling in i sin tredje allsvenska säsong. Han ser sig själv som en central mittfältare men får oftast spela på en kant.
- Målet är att ta mig in på en central plats, men jag kommer alltid att ge allt även om jag spelar på en kant. Jag ser mig främst som en central mittfältare, men det är bra att vara flexibel och kunna spela på olika positioner, säger han.
Med tanke på att du vill spela centralt – hur ser du på att Pelle tog med sig Alexander Falsetas från Gefle?
- Det gör att det blir tuffare att komma in där såklart. Konkurrensen är ännu tuffare i år. "Adde" (Andreas Johansson), Falsetas och (Yussif) Chibsah är tre väldigt bra spelare så det är tufft, men jag gillar det. Jag gillar konkurrens och älskar att tävla och jag kommer göra allt för att ta mig in där.
Är det svårt att spela på en kant när man är van att vara centralt?
- Man blir ju bättre på det. Man kommer in i det mer och mer. Men det är klart att det är stor skillnad på att spela innermittfältare mot att spela på en kant. Det blir lite mer löpmeter som yttermittfältare och du blir lite mer offensiv som ytter också. Men jag tycker att jag har utvecklats i den rollen och jag klarar av det ganska bra.
Förra året publicerade sajten 101 Great Goals en lista över världens 100 största talanger. Simon Tibbling var med tillsammans med spelare som Bayern Münchens David Alaba, Arsenals Jack Wilshere, PSG:s Marco Verratti och Milans Stephan El Shaarawy.
- Det var chockande och väldigt kul att få vara med på en sådan lista med så bra spelare. Det var otroligt stort.
Tog du seriöst på det?
- Nej, inte ett dugg. Det var kul att vara med men jag tänkte inte så mycket på det.
Även om han inte tog seriöst på utmärkelsen så är ändå drömmen att i framtiden hålla en lika hög nivå som de bästa spelarna på den där listan.
- Mitt mål för stunden är att fortsätta utvecklas, att bli bättre på allt och bli en viktig spelare för Djurgården. Kanske göra fler poäng också. Framför allt att bli en viktigare spelare för Djurgården.
- På längre sikt hoppas jag att jag bli så bra att jag ska kunna ta mig vidare från Djurgården och nå min fulla potential. Bli så bra som jag kan bli. Jag drömmer om att jag ska kunna spela på toppnivå i Europa. Det är den största drömmen, om jag nu kan bli så bra.