Ganska exakt en månad har gått sedan turbulensen nådde kokpunkten inom Stockholmsklubben. Efter att ha blivit konfronterad av tre personer på träningsanläggningen Kaknäs valde Magnus Pehrsson att avgå och ordföranden Tommy Jacobson följde efter som ett slags sympatiåtgärd.
Samtidigt pågick en diskussion kring hur allvarlig situationen verkligen varit för tränaren. I juridisk mening kunde inget olaga hot styrkas, utan den förundersökning som inletts lades snabbt ned av åklagare.
Det fick vissa supportrar att ifrågasätta Pehrssons beskrivning av sina upplevelser, och vissa gick rentav så långt som att påstå att han velat framstå som hotad för att kliva av sitt uppdrag utan någon prestigeförlust. Laget hade ju inlett allsvenskan uruselt och låg vid den här tidpunkten sist i tabellen med noll segrar.
– Att det här skulle vara ett sätt för mig att lämna Djurgården ... det är helt orimligt. Jag har lagt två år av mitt liv på att bygga det här och det var nu, när fundamentet var på plats, som man skulle börja skörda, säger Pehrsson nu till Sportbladet.
– Jag har varit med och vänt på klubbens ekonomi, förbättrat de sportsliga resultaten och tagit två riktiga hundår där jag jobbat bredare än någon annan sportsligt ansvarig i Djurgården gjort förut. Hastigt och lustigt försvinner det som var mitt drömprojekt, det kändes jäkligt tufft, fortsätter han.
Efter den jobbiga tiden har Pehrsson medvetet gjort sig oanträffbar, och nu förklarar han att han tillbringat tid med sin familj på hemlig ort för att fundera över situationen. Framtiden ter sig oviss. Enligt egen utsago kan 36-åringen inte räkna med att få ut hela den lön som egentligen fanns inbakad i avtalet med Djurgården. Fyra och ett halvt år återstår på kontraktet, men avtalet kommer inte att löpa över hela den perioden.
Snart ska Pehrsson återvända till Kaknäs för att samla ihop sina tillhörigheter och ta avsked från spelartruppen, även om det blir "känslomässigt svårt".
Sedan vill han utvärdera i vilken roll han ska jobba framöver. Klart är att det inte blir en kombination av tränarskap och som sportchef. Arbetsbördan i Djurgården blev alldeles för tung.
– Om jag ska jobba i en förening vill jag välja ett av de uppdragen, inte båda. Man märker att det inte är så många som tackar en ändå för det heltidsjobb man lägger ner. Jag kommer fortfarande göra ett väldigt stort jobb för den förening jag representerar, men jag kommer fokusera min tid bättre för att nå de kortsiktiga och långsiktiga målen.