POPULÄRA LIGOR

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
ALLSVENSKAN
3v

Djurgårdens superbritter: "Supermac" och Sheringham: "Han var legendarisk"

Foto: Djurgårdens IF

”Supermac”. Och Teddy Sheringham.
Djurgården satsade på 70- och 80-talet brittiskt - och nämnda duon gjorde avtryck på olika vis.
- Jag minns när han kom, det var ofattbart, säger Malcolm Macdonalds tidigare lagkamrat Ronald Åman till Fotbollskanalen.

Ronnie Powell skrev 1974 in sig i historieböckerna som den förste utländske spelaren att spela i allsvenskan. Regeländringar av SvFF och RF öppnade dörren för Powell som fick lov att spela i högsta serien med sitt Brynäs.

Men Powell får ursäkta, det årtiondets kanske mest spektakulära utländska namn satte sin fot på svensk mark först fem år senare, 1979. Malcolm ”Supermac” Macdonald var ett aktat namn i England och hade gjort sig känd som en målspottare av rang. Men 1979 var han plågad av skador och karriären var på väg utför. Superstjärnan, som öst in mål i både Newcastle och Arsenal och gjort fem mål i en VM-kvalmatch för England, skulle hitta formen över sommaren - och lösningen blev Djurgården. 

Den dåvarande landslagsmannen Ronald Åman kom att bli nära vän med Macdonald och han minns uppståndelsen när beskedet att ”Supermac” skulle spela med Blåränderna. 

 - Det är 40 år sedan, styvt, men jag kommer ihåg väldigt mycket. Jag minns när han kom, det var på något sätt lite ofattbart. Han var känd som den ende som gjort fem mål i en VM-kvalmatch och han var, för att använda ett slitet uttryck, legendarisk, i alla avseenden. Han kom från en annan värld, berättar Åman för Fotbollskanalen. 

Macdonald kom till Sverige och Stockholm via den dåvarande ordförande Hasse Troedsson som hade kontakter i England. Det var också Troedsson som anställt Allan Ball Sr. som tränare tidigare samma år. Ball skulle jobba ihop med Gösta ”Knivsta” Sandberg, men fick sparken redan innan säsongen började på grund av missnöje från spelartruppen, bland annat. 

- Det där blev en jättekonstig situation för han var naturligtvis med och drog i tåtarna kring när Malcolm skulle komma hit och när han skulle fasa in Malcolm i truppen så fanns han inte kvar. ”Kniven” kunde ju inte prata engelska heller och det blev lite konstigt, berättar Åman.

Macdonald hade som sagt sin bästa dagar bakom sig då han kom till Sverige, den sommaren, men Ronald Åman berättar att man kunde skymta en spelare på en helt annan nivå. 

- Om man skrapade lite på ytan så såg man att det var en storspelare. Sedan var han fortfarande snabb, även om han inte var lika snabb som i fornstora dagar så hade han det i sig. Han hade ett jävla steg även om han var lite krumbent.

Artikeln fortsätter under bilden.

Supermac gör reklam för öl.

Och även om det bara blev nio matcher och knappt några träningar för Macdonald så hjälpte han klubben inte minst utanför planen.

- Han höjde ju publiksiffrorna som på den tiden var tämligen usla. Jag tror vi snittade på 5000 men han höjde det ganska radikalt. Sedan kunde han inte träna, det blev lite av en moment 22-situation. Han spelade bara matcher och fick inte upp flåset och när han hade spelat så var det vila som gällde. Det blev inte så bra, men man såg glimtvis att det var en stor spelare.

Djurgården blev Macdonalds sista klubb i karriären. Ronald Åman har dessvärre ingen kontakt med Macdonald i dag. I dag är den tidigare storspelaren 70 år och har efter karriären varit verksam i olika former av radioprogram. På hans hemsida står också att det går att hyra in Macdonald som ”After dinner speaker”.

Ronald Åman berättar att han och Macdonald, tillsammans med en annan Djurgården-spelare, Gary Williams, spenderade många kvällar och sena nätter på puben Tudor Arms på Östermalm.

 - På den tiden så drack man ur sejdlar och ett märkligt minne som jag kommer ihåg är hur han höll glaset. Långfingret under och tummen ovanpå och jag förstod aldrig varför han gjorde så… Men det kommer jag ihåg och jag garvade åt det där många gånger. Det var en del av varumärket Malcolm Macdonald. Sedan rökte han cigarr.

Ja, ”Supermac” var en stjärna. Bara en sån sak att han kom till Stockholm med en läcker Toyota Celica fick folk att höja på ögonbrynen.

- Lite som en James Bond-bil, tyckte vi då.

Ronald Åman minns Macdonald med värme. 

- Malcolm var jävligt… hur ska jag uttrycka det, cool. Quiet. Han höjde aldrig rösten. Han var naturligtvis självsäker, men han var en bra människa. 

Saknar du den här perioden?
- Nostalgi gör ju ofta att minnena blir mer färgstarka. Nja, jag ska inte säga att jag saknar det men det hade sin charm att få vara med om den där konstiga perioden när han var här. Det vore som att man i dag skulle värva… ja , jag vet inte vem man ska jämföra med, men han var en av de mest kända spelarna i England på den här tiden.

Artikeln fortsätter under bilden.

Teddy Sheringham i Djurgården.

Sex år senare var det dags att landa ett nytt brittiskt lån av Djurgården. Den här gången var det styrelseledamoten Pelle Kotschack som drog i trådarna. Kotschack hade kontakt med Roy Hodgson som i sin tur kände Wimbledons dåvarande manager Dave Bassett. Bassett hade dock inga spelare att avvara - men i tredje led, då han kontaktade Arsenal-ikonen George Graham (då tränare för Millwall) så dök ett förslag upp på en 18-årig anfallare: Edward ”Teddy” Sheringham. 

Djurgården var ute efter ett lån för hela säsongen - vilket också Millwall gick med på. Sagt och gjort: 1985 mötte Pelle Kotschack Sheringham på centralen i Stockholm. Till en början fick anfallaren, som senare i karriären som bekant blev fruktad målgörare i Tottenham, Manchester United och det engelska landslaget, sova hos vänsterbacken ”Leffe” Nilsson.  

- Jag hade ansvaret för honom och jag var livrädd, varje fredag var jag tvungen att ringa till George Graham och berätta hur det hade gått och hur allt funkade. Och en grej var superviktig för Graham och det var att Teddy absolut inte fick bo i en egen lägenhet. Han bodde hos Leffe i någon månad men det var ohållbart för Leffe hade ingen reservsäng så han bodde på golvet, säger Kotschack till Fotbollskanalen.

Kotschack la fram förslaget att Sheringham skulle låna hans brors lägenhet en månad, men icke.

 - Graham sa att: ”Han ska inte tro att han är något, han ska uppfostras! Får jag reda på att han bor i en egen lägenhet så kommer jag och hämtar honom direkt.” Det var stenhårt. 

Så Kotschack fick använda sin kreativitet.

- Sedan hittade jag den fantastiska, bästa lösningen, som det till och med stått om i engelska tidningar. Och det var att jag hittade en tant som bodde på Östermalmsgatan och hon hade en åttarummare och hon var ensamstående, men bodde på sitt lantställe på Värmdö. Hon kom bara hem och hämtade posten en gång i veckan, men då bodde Teddy där ”inneboende”.  

På planen levererade Sheringham för Djurgården som det året låg i andradivisionen. Djurgården vann sin serie men det skulle krävas kval mot Gais för att ta klivet upp i finrummet. Efter 0-0 i första matchen slutade ordinarie speltid även 0-0 på Stockholms Stadion. Gais tog ledningen i förlängningen och det såg mörkt ut för Djurgården. Men en kvittering av just Sheringham ordnade straffar och där drog Dif det längsta strået. Självklart satte Sheringham en av straffarna.

- Det är fantastiskt vilken stor hjälte Teddy har blivit, för många djurgårdare, även de som inte sett honom spela. Jag kan ge ett exempel på hans inställning: Året efter så spelade vi derby mot AIK i allsvenskan och vi låg under med 2-1 och var skitdåliga (Djurgården slutade sist den säsongen). Sedan genom ett under gör vi 2-2 i den 89:e minuten. Vi har bollen och allt är i princip slut, men Gary Williams får snedträff när han ska spela hem bollen så den studsar till hörna och de gör 3-2 på hörna i 93:e. Just den matchen hade vi bjudit över Teddy (som då var tillbaka i Millwall) till Stockholm och han var med killarna i omklädningsrummet efteråt - och han var helt bruten. Den som var mest knäckt av alla var Teddy.

- Och jag vet att det var några som var på White Hart Lane och hängde ut en Djurgårdflagga under en match, 15 år efteråt, och då går han fram och snackar med dem och efter matchen så ger han dem sin Tottenham-tröja. 

Pelle Kotschack stötte på Sheringham i England 1995 då Sverige mött England i Leeds under för-EM inför mästerskapet 1996. Som anställd på Tipstjänst fick han röra sig i kulvertarna och även ta sig in i Englands omklädningsrum. 

- Jag frågade ”Gazza” (Paul Gascoigne) var Teddy var och han svarade att han var i duschen. Då har jag inte sett honom på sju, åtta år, men han skriker: ”Hey, Pelle!” När han ser mig. Han frågade vad alla killarna i laget gjorde nu för tiden och kunde räkna upp i princip hela A-truppen med namn. ”What is Leffe doing?” frågade han mig.

Publicerad 2020-05-10 kl 12:30

C More Classics – Allsvenskan

Streama flera av de klassiska allsvenska guldmatcherna på C More!

ANNONS
next recommended article
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
NYHETLigor & turneringar
NYHETBloggar & poddat
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto