Stark poäng - men ändå tolv raka utan seger
När matchen summeras lär det vara väldigt nöjda spelare och tränare i IFK Göteborg som åker hem med en poäng. Visst, Blåvitt ledde, men tappade sedan och låg under med 1-2 fram till den 87:e minuten då Alexander Farnerud nickade in kvitteringen. Stark moral att komma tillbaka efter den oerhört svaga inledningen av andra halvlek, och en poäng borta mot Djurgården är inte fy skam. Och på sättet som man kom tillbaka och kvitterade i slutet, det är en poäng som kan betyda mycket för självförtroendet. För tänk om det hade slutat 1-2 efter att man haft 1-0. Det hade varit hyfsat tungt för självförtroendet.
En helt annan attityd med Wernbloom på planen
Den största skillnaden med IFK Göteborg utan Pontus Wernbloom och med Pontus Wernbloom var attityden. Han kom in och stod upp för sig själv, för sina lagkamrater och för sin klubb. Han ville visa att IFK Göteborg är en stor klubb som inte tar någon skit. Det blev ett hårdare Blåvitt, både fysiskt och verbalt. Han höjde rösten flera gånger mot motståndare och utan publik på arenan så hör man som media ganska bra vad spelare och tränare säger. Och det var inte bara en gång som Wernbloom var på och kivades med motståndare. Wernbloom visade direkt att han går först i ledet. I slutet, vid 2-2, visste han om att poängen kan komma att bli viktig, och styrde sina lagkamrater i positioner och var övertydlig om att inte gå för högt utan att vara noggranna och ha fokus på defensiven.
... men är han anfallaren som Blåvitt skriker efter?
Det var så klart en tung smäll när Robin Söder gick sönder, och efter det har IFK Göteborg lidit av att inte ha en nummer nio. Därför är tanken att ha Pontus Wernbloom på den positionen. Frågan är hur bra det kommer att bli och om han är anfallsfrälsaren? Wernbloom är ju egentligen en central mittfältare. Med Wernbloom som spets skickade Blåvitt upp längre bollar än tidigare och fick ner motståndarnas försvarare. Ja, vi får se hur det blir med Wernbloom som nia.
Till en början samma effekt som mot Mjällby
Djurgården låg under med 0-1 efter den första halvleken. Precis som hemma mot Mjällby. Då som nu tog tränarna ut Kalle Holmberg och Kevin Walker i halvtid. Och precis som då kom Curtis Edwards in och den här gången fick han sällskap av Edward Chilufya. Och precis som mot Mjällby gav dubbelbytet effekt direkt.
Med Edwards fick hemmalaget en smart spelare som var vass i pressen. Med Chilufya fick man plötsligt en spelare med speed som kunde hota i djupet, något man saknade i första halvlek, vilket gjorde att IFK Göteborg gå högt med sitt försvar.
Djurgården tryckte ner Blåvitt och det tog bara fem minuter innan 1-1. Och det var fint. Erik Berg pressade smart och bröt boll från Alhassan Yusuf, bollen gick vidare till Jesper Karlström som gjorde bort Hosam Aiesh och hittade ut till Haris Radetinac till vänster som slog in bollen till Erik Berg som följt med upp och helt omarkerad nickade in 1-1.
Åtta minuter senare var det dags igen. Patrik Karlsson Lagemyr struntade i att göra jobbet i defensiven och lät Fredrik Ulvestad ta sig förbi på högerkanten och skicka in bollen i straffområdet. Kristopher Da Graca lyckades inte vinna duellen mot Edwards som fick prova två gånger innan bollen satt.
Nu har Blåvitt släppt in flest mål i allsvenskan
Om du har tolv raka matcher utan seger, då måste alla ta jobbet, i såväl offensiven som defensiven. Det går inte att göra det halvdant. Målen som IFK Göteborg släppte in mot Djurgården var just halvdant. Först fick Erik Berg bryta vid mittplan till att några sekunder senare stå helt omarkerad och nicka in 1-1. Sedan var det något som gjorde att Patrik Karlsson Lagemyr inte tog i för fullt utan var för snäll när Fredrik Ulvestad tog sig förbi och skickade in bollen i straffområdet. Efter 2-2 på Tele2 Arena har IFK Göteborg släppt in 27 mål. Det är lika många som Helsingborg och Sirius har släppt in, och med det är trion sämst i allsvenskan när det kommer till insläppta mål.