Malmö FF:s sämsta allsvenska start på elva år
En seger (2-1 mot Elfsborg), två oavgjorda (1-1 mot AIK och 2-2 mot Sundsvall), och en förlust (0-3 mot Djurgården). Fem poäng (målskillnad 5-7) efter fyra omgångar är Malmö FF:s sämsta allsvenska start på elva år. Spelmässigt har man inte imponerat och inte heller poängmässigt. När MFF de senaste åren har tagit guld har man efter fyra omgångar tagit så här många poäng:
2017: 10 poäng
2016: 6 poäng
2014: 12 poäng
2013: 10 poäng
2010: 8 poäng
Jobbiga skador - men borde ändå gjort det bättre
Andreas Vindheim, Eric Larsson, Arnor Traustason, Fouad Bachirou och Rasmus Bengtsson (oj vad MFF saknar honom) skadade. Då var det inte mycket att välja på för Magnus Pehrsson. Eller ja, han kunde ju ha slängt in 8-miljonersköpet Bonke Innocent… men icke. Bonke satt på bänken tillsammans med fyra lärlingar (två av dem kom in före Bonke) och Markus Rosenberg. Den elvan Pehrsson fick ihop var otroligt svag mot Djurgården. Tempot var svagt, kreativitet och fantasi fanns inte, vilja och mod fattades, anfallen var korta och försvarsspelet passivt. Första halvlek var jämn och båda lagen organiserade, men i andra var Djurgården mycket bättre. Visst, MFF hade många bra spelare borta, men man ska ändå klara av att uppträda bättre än mot Djurgården. Finns en del frågetecken i MFF: Sören Rieks var vass för två säsonger sedan i IFK Göteborg, men nu händer det inte mycket och han har ännu inte visat att han borde vara en startspelare i ett lag som Malmö FF - är han det? Franz Brorssons start på säsongen har varit allt annat än bra och han lär vilja glömma matcherna mot Djurgården och AIK, och frågan är hur MFF ska hitta ett bra försvarsspel utan Rasmus Bengtsson? Håller Isak Ssewankambo i ett lag som MFF? Hur lång tid behöver Carlos Strandberg för att hitta någon som helst form?
Özcans tre förändringar gick hem
Oavgjort mot Trelleborg och förlust mot AIK - då gjorde Özcan Melkemichel tre förändringar. Ut med Jacob Une Larsson - in med Marcus Danielson, ut med Dzenis Kozica - in med Jonathan Ring, ut med Jesper Karlström - in med Kevin Walker. Alla tre som kom in gjorde det bra och tog chansen. Walker var som vanligt pålitlig och gjorde exakt det man vet att han gör, han låg ständigt rätt i positionsspelet, var lugn och klok och bra i passningsspelet. Danielsons samspel med Jonas Olsson var bra och han var resolut i duellspelet, lugn och bra med fötterna. Bäst av de tre var Ring. Förutom att han missade ett öppet läge där det borde ha blivit mål så gjorde Ring en väldigt fin match. Han var hungrig, hade mod och kreativitet och låg bakom en hel del i offensiven.
Underdogs passar Djurgården bra
Segrar mot Malmö FF och Östersund när ingen förväntade sig att man skulle föra spelet och dominera. Tuffare mot Trelleborg där alla förväntade sig att man skulle föra spelet och dominera. Det passar Djurgården väldigt, väldigt bra att kämpa, förstöra, tugga på och snabba omställningar. Det här var inte första gången som laget visade det. Jonas Olsson trivs bra med den här typen av matchbild, Fredrik Ulvestad, Kevin Walker och Niklas Gunnarsson också.
Djurgården tog revansch när det kommer till andra halvlekar
Mot AIK släppte Djurgården in 0-2 efter bara några sekunder av andra halvlek och var sedan väldigt svaga. Mot Malmö FF var det tvärtom. Laget gjorde 1-0 efter ungefär 50 sekunder av andra halvlek och var sedan väldigt bra. Första halvlek mot MFF var jämn med långsamt tempo och korta anfall, men i andra var Djurgården mycket bättre. Jonas Olsson släppte ingen förbi sig, vann dueller, kastade sig och täckte avslut och styrde försvaret. Jonathan Ring och Haris Radetinac var bra på kanterna och längst fram klev Tio Kadewere fram i andra halvlek och gjorde de två första målen.