Pekings spetsspelare visar klassen
Efter imponerande 3-0 mot IFK Norrköping klev Sead Haksabanovic förvisso av mållös men med två assist. Christoffer Nyman stod för ett nytt mål. Jonathan Levi satte ett mäktigt skott till 3-0. Trion adderade därmed fyra poäng till sina tidigare ordnade fyra poäng och visade att Norrköpings spetsar håller hög klass. Även om man kan hylla kollektivets frenetiska press där man hela tiden försöker generera misstag hos motståndarna och ta tillbaka bollen så är det givet att den här typen av spelare måste kliva fram om det ska bli seger på seger. Även om Haksabanovic kan försvinna ur matchen då och då är han ständigt farlig när han har bollen. Likadant med Levi. Det är härliga spelare att följa men knappast kul för motståndet att ställas emot. När bollen ligger stilla är de också farliga. IFK Norrköpings fasta situationer är nästan målchans och det fanns flera tillfällen där det kunde blivit fler mål. Som på Christoffer Nymans nick på hörna som räddades på mållinjen. Tänk att Alexander Fransson inte ens spelat en minut och är en bra reserv för klubben med tanke på detta flitiga matchande.
Mästarna är långt från höstens mästarklass
Efter tre spelade omgångar står Djurgården på tre poäng och enda segern hängde på en bra andra halvlek mot Sirius och att man tog vara på möjligheterna. Man föll sedan efter sent mål mot Örebro SK. Mot IFK Norrköping var det stor skillnad i kvalitet och egentligen är det inget som riktigt klaffar i mästarlaget. Dif-tränarna fortsätter att rotera i elvan vilket inte förvånar sett till matchbelastningen men det som borde oroa är att få av spelarna verkar vara uppe i nivå. Passningsspelet är fortsatt inte hundra och man kunde se etablerade spelare som Erik Berg och Jesper Karlström slå bort bollar som gav både chanser och initiativ till motståndarna. Visst, man drog fram en del avslut men bara två gick på mål och det är som om laget inte hänger ihop och det fortplantar sig till det bristande spelet. Svårt att lyfta fram någon spelare, det är rätt jämnt och svagt över hela linjen. I våras åkte man ur cupen och därför får laget en vecka på sig att återhämta sig och försöka hitta rätt.
Norrköpings målfarliga backar
Mot AIK stod backlinjen för tre av fyra mål framåt och i segern mot Djurgården skallade Rasmus Lauritsen in 2-0 på en hörna. Han bara tog sig fram i fritt läge framför Tommi Vaiho och tryckte in bollen i nät. Därmed är dansken, som gjorde fem mål förra säsongen, uppe i delad skytteligaledning med Christoffer Nyman som också hittade rätt med sitt andra mål för säsongen. Lauritsen var dessutom den som assisterade Nyman till ledningsmålet med en långboll som anfallaren kunde utnyttja till att lobba över en utrusande Vaiho. Bakåt löste backlinjen sin uppgift och såg till att freda målet helt och det trots att Filip Dagerstål fick kliva av direkt i andra halvlek.
Ingen kul återkomst för tidigare Peking-spelare
Kalle Holmberg lämnade IFK Norrköping i höstas efter en säsong där det inte blev mycket speltid. Hans kontrakt löpte ut och han fick inget nytt. Anfallaren siktade på utlandet men det blev till slut Djurgården. När det väntade match mot den gamla klubben fick Holmberg starta men hade svårt på topp. Två avslut som inte gick på mål blev det men inte mer och han fick kliva av efter 57 minuter och då var ställningen 2-0 till hemmalaget. Inte heller de två tidigare Parken-favoriterna Nicklas Bärkroth och Emir Kujovic hade någon rolig eftermiddag. Bärkroth startade men förutom något inlägg som Isak Pettersson hade lite problem med så var han anonym frma till att han sprang sig fri. Skottet räddade dock Pettersson. Emir Kujovic startade på bänken och fick hoppa in när det var en dryg halvtimme kvar men till skillnad från i höstas när han som inhoppare bidrog till upphämtningen som gav SM-guld så var han anonym.
Gormar Gustafsson för sin egen skull eller för spelarna?
Att IFK Norrköpings manager Jens Gustafsson skriker mycket under matcher är inget nytt, men det blir mycket tydligare utan publik. I perioder är det nästan bara han som hörs. Uppenbarligen har han vältrimmade stämband. Visst kan domaren få höra en och annan reaktion men mest är det instruktioner till de egna spelarna. Det kan vara allt från banala tips om att jobba hemåt till när de ska kliva framåt. På många sätt påminner han om en överentusiastisk juniortränare som vill hjälpa sina grabbar att ta rätt beslut när de inte är färdiga spelare. Frågan är om han inte skriker mest för egen skull? Kanske för att känna att han bidrar och göra något när han inte kan vara på plan. För inte kan Thern, Levi och Nyman behöva höra konstanta instruktioner.