Stark och disciplinerad första halvlek av Blåvitt
I den första halvleken var det IFK Göteborg som övertygade mest. Poya Asbaghis mannar låg kompakt och rätt i sina positioner, stängde till centralt och skapade samtidigt chanser genom snabba omställningar. Faktum är att Blåvitt borde ha gjort något mål på de chanser som man skapade. Lurige Patrik Karlsson Lagemyr flöt runt på planen och hittade fram med flera fina passningar. Giorgij Charaisjvili och Benjamin Nygren hade ett varsitt jätteläge men sköt över respektive i stolpen. Djurgården? Hade alldeles för dålig rörelse och saknade tempo helt. Visst fick man till ett rätt mycket etablerat spel på offensiv planhalva, men man kom ingenstans och hittade fram till noll farligheter.
Ibland saknar Djurgården Mrabti-typen
Djurgården har mycket kvalitet på sitt centrala mittfält, men ibland saknar laget en Kerim Mrabti-typ. Den där spelaren som kan driva igenom ett motståndarmittfält med bollen vid fötterna, en genombrottsman som låser upp ett samlat försvar. När man ställs mot ett så stabilt och kompakt försvar som det Blåvitt bjöd på i första halvlek behöver Djurgården förlita sig mycket på kantspel och djupledsbollar mot Mohamed Buya Turay, men under de första 45 minuterna fick de blårandiga inte i gång något av det. När Astrit Ajdarevic sedan inte var på sitt bästa lekhumör, för han har ju en teknik som kan luckra upp det mesta, blev det tufft för Djurgården att såra IFK.
IFK Göteborg förtjänade mer
Men ett Blåvitt som säkerligen var tillfreds i paus fick sig en rejäl kalldusch tidigt in i den andra halvleken. Jesper Karlström vann boll högt upp i plan, ordnade fram ett bra inläggsläge och plötsligt var det 1-0 till Djurgården efter att Fredrik Ulvestad träffat rätt med pannan. Men IFK Göteborg gick inte ner i en mental grotta för det och gästerna lyckades hålla uppe nivån på sitt spel och var bara centimeter ifrån en kvittering när Lasse Vibe nickade i stolpen efter en timmes spel. Men med lite mer än 20 minuter kvar att spela drog Giorgij Charaisjvili på sig sitt andra gula kort för kvällen och det såg ut att göra uppförsbacken för stor för Blåvitt. I det läget skulle det så klart väldigt mycket till för att Djurgården skulle tappa greppet om matchen. Men trots det numerära övertaget lyckades inte hemmalaget hitta någon trygghet i sitt spel. IFK var hetare, låg tätt på motståndarna och vann boll. Till slut kunde också 17-årige supertalangen Benjamin Nygren stöta in 1-1 efter att Sebastian Ohlsson alldeles för enkelt fått kliva runt Jonathan Augustinsson och slå in bollen snett inåt bakåt i straffområdet. Då kändes det otroligt hur Djurgården inte skulle få med sig tre poäng från den här matchen med tanke på att marginalerna egentligen funnits på deras sida genom hela drabbningen. De lyckades dock hitta lite kraft till och med två minuter kvar av ordinarie tid tryckte Buya Turay in 2-1 från nära håll. Om IFK Göteborg förtjänade mer än det här? Ja. Förlusten lär svida ordentligt men Poya Asbaghi kan åtminstone ”trösta” sig med att hans lag totalt sett stod för en solid bortamatch.
Ring svag i första halvlek - segerorganisatör i andra halvlek
Det var inte många som imponerade i Djurgårdens lag den här kvällen, framför allt i den första halvleken. En av de som såg särskilt het ut under de första 45 minuterna var yttermittfältaren Jonathan Ring. Men han blixtrade till i den andra halvleken och blev segerorganisatör till slut. Två gånger kom han runt på vänsterkanten och serverade perfekta inlägg som medspelare tryckte i mål. Totalt sett tycker jag Ring har mer att bevisa i Djurgårdens tröja. Kan det lossna framöver?
Lovande comeback av Vibe
Han har själv talat om att han inte är nära någon toppform och att han inte är en 90-minutersspelare i dagsläget. Men IFK Göteborgs nyförvärv Lasse Vibe fick hoppa in tidigt i den andra halvleken mot Djurgården och även om han inte hann vara inne på plan särskilt länge innan Charaisjvilis utvisning (som så klart försämrade Blåvitts förutsättningar för att trycka på offensivt) så visade han bitvis upp vilken kvalitetsspelare han är. Efter mindre än tio minuter träffade han stolpen med en vacker nick inifrån straffområdet och var således bara centimeter i från en drömcomeback. För övrigt var Nzuzi Tokos startdebut i allsvenskan för Blåvitt lovande, även om han slog bort några passningar. Den 171 centimeter långe kongolesiske mittfältaren vann dueller och visade en bestämdhet i närkamper som skvallrar om att han kan bli nyttig för IFK. Tyvärr för IFK:s del tvingades han kliva av redan innan pausvilan på grund av skada.