Magnus Pehrssons retorik hamnar fel ibland
Malmö FF har skapat och släppt till målchanser så att det i en helt rättvis värld hade varit bättre resultat för dem. Men. Nu finns sällan rättvisa i fotbollsresultat, och efter matchen var Magnus Pehrsson åter inne på att prestationen var bra nog för att vinna.
Det är en sak att enkelt säga att prestationen var där och svara på det på direkta frågor om det, men han återkommer själv ofta till det i mer generella frågor. Malmö FF ska vinna nästan alla matcher oavsett prestation. Det är kravet. Jag utgår från att Pehrsson mest vill dämpa fallet just nu. Det funkar kanske okej, men jag tror han ibland måste gå ifrån det lite mer.
Finsnickrad Trelleborgsoffensiv – två gubbar, två talanger
Trelleborgs offensiv hade inte klickat. När jag pratade med Patrick Winqvist i fredags så ville han både förbättra smartheten i bollhållandet och direktheten. De två prestigevärvningarna till offensiven, Deniz Hümmet och Ottar Magnus Karlsson, hamnade därför på bänken.
Dessutom har det hintats om att presspelet kan störa MFF, vilket flera andra lag har lyckats med. Helt givna Zoran Jovanovic var tillbaka, och han är allt-i-ett-spelare: press, bollhåll, passningar. Pode är smarta passningar framåt, och talangerna Felix Hörberg och Freddie Brorsson (vald till bäst på plan) är inte bara truppens två kanske ettrigaste spelare, utan de hade gott om mod att även testa tekniskt svåra saker (och lyckades ibland). Jag tror inte ens Winqvist hade räknat med så positivt utfall.
Fler spelare framåt gav inte bättre anfallsspel i MFF
MFF försökte till en början komma tillbaka till höstens succéspel. Mer 3-5-2-liknande i offensiven med många offensiva spelare på centralt mittfält (de tre egentliga yttrarna klev in där vilket kanske också säger en del om förtroendet till truppens centrala mittfältare), högre ställda ytterbackar, och mer framåtlutat lag. Färre bakåt, fler framåt. Tänka mindre, ösa mer.
Det kändes fortfarande som att för många anfall stannade upp av för många felbeslut och dåligt självförtroende. Det var för många anfall som ändå gör att MFF blir yttertunga och bollen går ut på kant för inlägg. Det var åtminstone ett försök mot något annat, men det är fortfarande alldeles för dåligt (och kanske för sent?).
Jeremejeff, årets Cibicki?
Under årets tre första månader var Alexander Jeremejeff den klart bästa anfallaren i MFF. Han kunde öppna upp motståndarlag med fina passningar och var förvånansvärt poängproduktiv. Men. Sedan allsvenskan har startat har något hänt.
Bara något mål och någon assist till ett turligt mål. Inga enskilda MFF-spelare ska hängas ut över formsvackan, men Jeremejeff har varit symbolspelaren. Stark form första tre månaderna, stora problem efter det. Det påminner om Pawel Cibickis 2017 där det även där kändes som att han hittade sin formtopp för tidigt på året.
MFF tappade poäng mot sig själva
Trelleborg tränades av MFF:s tidigare ungdomstränare, och i startelvan fanns sju tidigare MFF-spelare. Dessutom byttes två stycken andra in. Trelleborg gjorde en bra match med sina förutsättningar och deras spelare lyckades komma upp i kvalitet säkert delvis tack vare någon form av revansch- eller uppvisningskänsla.
Sedan ska det också tilläggas: TFF har tagit poäng i ganska konstiga matcher: hemma mot MFF, och borta mot IFK Norrköping och Djurgården. Det här är ett udda lag att möta.