Maktdemonstrationen som MFF behövde
Det var länge sedan som Malmö FF senast hade en enkel och lugn vår. Istället har det handlat om små marginaler i många vårmatcher, där det ibland svängt åt rätt håll och ibland åt fel håll.
MFF vill inte hamna i en sådan vår igen. 2016 såg det problematiskt ut under Allan Kuhn trots rätt många segrar, 2017 vann de efter många sena avgöranden, 2018 var det bara dåligt. När den här våren inleddes med att åka ur cupen på grund av en förlust mot Öster, och sedan en poäng på de två inledande omgångarna....
Det har då pyst lite i MFF de senaste veckorna när det har pratats om effekterna av Chelseamatcherna. Att försäsongen gick åt att lära sig ett mer defensivt spelsätt, att man skulle ”peaka” lite väl tidigt, att det var svårt att motivera sig mot typ Öster borta efter att ha spelat på Stamford Bridge. Det blev långt ifrån optimalt inför den nationella tävlingssäsongen.
Nu har det följts upp av två segrar där de höll nollan, och en 4-1-seger mot tippade topplaget Hammarby. En överkörning som vi annars bara brukar se MFF kunna göra under höstperioderna. Nu kunde de göra det under en vårmatch också.
Hammarby fortsätter att ha många frågetecken
Stefan Billborn har de senaste veckorna lyft fram att saker inte stämmer för Hammarby såhär långt, och i dag pratade han även om att det inte kändes helt rätt i första halvlek trots ledning 1-0. Efter det kom också en kollaps lite från ingenstans. Det är inte kvickt i offensiven, MFF-spelarna pratade efter matchen att de valde att spela mer en-mot-en mot Hammarbys offensiva spelare eftersom de inte kommer förbi så ofta. Jesper Janssons vinterfönster lämnar också mer att önska just nu. Fler saker kan listas, men momentumet måste ändras snabbt, och det är inget enklare sätt att ändra ett momentum än att vinna derbyt i helgen.
Tre av fyra mål från kanterna
Malmö FF gjorde tre av sina fyra mål genom att komma runt på kanterna, och det fjärde målet var en fast situation. Hammarby tryckte in sina yttrar för att hjälpa mot MFF:s tre centrala mittfältare, men MFF kunde oroa genom att skicka iväg mittbackarna på långa löp, eller positionsändra, eller överbelasta. Uwe Rösler sa att MFF inför matchen hade siktat in sig på kantspelet i dag. Det gick ju utmärkt.
Upprättelse för Eric Larsson
Många går att lyfta fram i Malmö FF i dag, exempelvis Rasmus Bengtsson, Oscar Lewicki, och Markus Rosenberg. Däremot är det intressant att se det som Eric Larsson håller på med, och han var den spelaren som Uwe Rösler valde att lyfta fram efter matchen i dag.
Han har fått en hel del kritik för sin insats som högerback/höger vingback det senaste året. Situationer som ett insläppt mål hemma mot Blåvitt förra året, när Larsson gjorde ett stort misstag, ligger kvar. Larsson, nominerad till en av allsvenskans bästa försvarare 2017 och som ser jättefin ut på alla siffror som en dator kan hitta kring hans offensiv, hade blivit en reserv som ibland fick vara hackkyckling även om han inte var bland de sämsta på plan. En spelare som ofta fick gå in i motvind.
Nu har han gjort det starkt som mittback och det uppmärksammas. Jag vet inte hur mycket bättre han egentligen är där jämfört med ute till höger, men det har varit något nytt och det har direkt börjat med en positiv prägel. Han ska spela på ett mer dynamiskt sätt än en ”vanlig” mittback, och hans offensiva löp ger en del för MFF.
Svar på om Berget är mer än en anfallare
Han vill verkligen, verkligen, verkligen spela som anfallare, men i och med att han springer som ingen annan i allsvenskan så har han slängts runt på andra positioner under hela sin karriär. ”Han är inte värvad som vingback”, som Uwe Rösler sa, men han la då också till att man teoretiskt sett kan använda honom på andra platser om det behövs.
Redan i omgång fem behövde MFF ha hjälp av Jo Inge Berget ute på en kant. In redan i halvtid som höger vingback, och det borde nog innebära att vi får se honom där fler gånger i år.