Dahlins spel med fötterna en av de stora förbättringarna
Hur stor roll har egentligen målvaktens fotspel? Jag tillhör svaret "ungefär lika mycket som en utespelares", men det är ändå en fråga som skapar många grupperingar med kraftigt skilda åsikter mellan varandra. När det gäller Magnus Pehrssons sätt att bygga fotboll så är det dock viktigt, och MFF tappade procent i och med målvaktsbytet i somras.
Inte för att Johan Dahlin var en sämre bollspelare än Johan Wiland, utan för att Wiland har nött på det i ett halvår för att bli bra. Något som Pehrsson också var inne på. Nu har Dahlin nött på det i ett halvår och är minst lika bra. Idag hade Dahlin en vindhjälp i första halvlek för att få till orimligt långa utsparkar, men han har framför allt höjt självförtroende och lagkamratskoll jämfört med när han anlände. Det gör att MFF har ännu fler lösningar ute på plan.
Startelvan känns redan bestämd
Det brukar alltid ske någon överraskande förändring i början av en allsvensk säsong, men som det ser ut nu går Malmö FF in i året med den här startelvan:
Dahlin – Larsson, Nielsen, Bengtsson, Safari – Rieks, Lewicki, Bachirou, Traustason – Strandberg, Rosenberg
Sedan är inte Vindheim långt bakom Larsson, Jeremejeff presterar lika bra som de två andra anfallarna, Svanberg gör det bra och Traustason har inte ens debuterat, och Brorsson är mer än bra nog som mittbacksreserv. Det är de spelarna, ihop med Egzon Binaku, som är startalternativ.
Strandberg nära att bli komplett
Det var en udda höst för Carlos Strandberg. Han kom in sent, men behövde bara 15 minuters inhopp för att bli startspelare.
Han gjorde inga mål, men MFF:s anfallsspel blev så mycket enklare när det var något enkelt där. Det var under hans intåg som MFF:s anfallsspel gick från "bra" till "överlägsna i allsvenskan", en förvandling som jag känner blivit bortglömd. Strandberg kunde springa ner en backlinje, hålla uppe bollen, vara något enkelt att sikta på i trängda lägen och inlägg. Han var lagnyttig snarare än superb, för målen saknades (även om han gjorde två i slutet).
I början av den här försäsongen har han börjat hitta bättre i straffområdet, och därför är han nu uppe på fyra mål på fyra matcher. Alexander Jeremejeff är varje match en av MFF:s absolut bästa spelare, men ändå inte en startspelare. Strandberg är för bra och för nyttig för att ta bort.
Det måste bli fler MFF-värvningar
Fem mittfältare har fått chansen att ta steg närmare speltid i allsvenskan 2018: Bonke Innocent (som inte ens fick hoppa in idag), Samuel Adrian, Felix Konstandeliasz, Pavle Vagic, och Laorent Shabani. Sett till hur Magnus Pehrsson har använt spelarna så är inte känslan att någon av dem kommer användas frekvent.
Det gör att MFF bara har fem mer etablerade mittfältare. Jag skulle bli rejält förvånad om MFF inte tar in något mer innan serien startar.
Rosenberg icke-hjärta försäsong
Det är helt irrelevant, men Markus Rosenberg är nu uppe i 13 raka träningsmatcher utan att göra mål. Senast han gjorde det var i mars 2016.
Samtidigt vet vi att han kommer att öka sig i cupen och bortapremiären i allsvenskan mot Elfsborg om det behövs, och sedan trycka in ett par mål mot AIK i hemmapremiären. Det offensiva spelet i MFF känns mer välklickande från början i år, så Rosenberg kommer göra fler än de sju målen han gjorde 2017. Det finns några spelare i allsvenskan som bara går igenom försäsonger och inte behöver bli betygsatta på det, för man vet att de höjer sig i april sen. Rosenberg är en av dem.