Klasskillnad i första halvlek
AIK körde egentligen över IFK Göteborg under de första 45 minuterna. Hemmalaget kunde utan vidare problem styra spelet, mycket genom Kristoffer Olsson. AIK hittade också bakom Blåvitts mittfält, fram till Stefan Ishizaki och Johan Blomberg. Bortalaget var långt ifrån en kompakt enhet och fick noll grepp på de svartgula. Inte konstigt att tränaren Alf Westerberg var rejält frustrerad i intervjun med C More i pausvilan och inte kunde hitta mycket som hans lag gjort bra i första halvlek.
Ett mål från ingenstans väckte liv i Blåvitt
Det blev, i alla fall till en början, inte mycket bättre för IFK Göteborg efter pausvilan. AIK-keepern Oscar Linnér hade ytterst lite att göra, fram till den 70:e minuten. Då skapade Blåvitt sitt första fina anfall i den andra halvleken och ordnade fram en hörna, som Vajebah Sakor nickade in en reducering på. Mål brukar ge lag energi och inget undantag den här gången, för IFK väcktes till liv efter 2-1 och det blev faktiskt lite nerv i matchen mot slutet. Den sista skärpan för att kvittera fick de dock aldrig till, och det är fullt rimligt sett till matchbilden totalt.
Dags att utmana MFF nu, AIK?
I och med segern står det klart att AIK slutar tvåa i allsvenskan 2017. Med tanke på att laget inte tog sig till gruppspel i Europa League kan jag inte se på den svartgula säsongen som mer än godkänd. Kritik mot Rikard Norling har stundtals funnits under året, men tränaren behöver mer tid och jag menar att han ska få den. Truppen var för svag offensivt under våren och när den sedan förändrades i somras behövdes tålamod för att spelet skulle klaffa. AIK var aldrig nära att utmana Malmö FF den här säsongen, men nu har sportchefen Björn Wesström tillgång till Alexander Isak-pengarna från början inför nästa säsong och med Enoch Kofi Adu på plats redan ser AIK:s förutsättningar för att ge MFF en kamp betydligt bättre ut. Därmed kan också kraven på de sportsligt ansvariga höjas (om det nu går i en klubb som AIK) ytterligare.
Vilken utveckling, Rasmus Lindkvist
Vindsnabbe Rasmus Lindkvist passar på pappret in perfekt i AIK:s 3-5-2-system. Hans egenskaper är som gjorda för rollen som vänster wingback, men jag tycker att det tog några omgångar för honom och laget att hitta rätt efter att han anlände från Vålerenga i somras. Sedan en tid tillbaka har han dock levererat på en hög nivå och mot IFK Göteborg var han strålande. Han var viktig i presspelet och en offensiv kraft som fick mycket yta och boll att jobba på. Dessutom bjöd han på ett läckert volleymål till 2-0, även om han fick lite hjälp av Emil Salomonssons knä med att överlista Pontus Dahlberg.
Var finns Blåvitts energi?
Uttryckt ”Ursäkta röran, vi bygger om” är lika utslitet som fotbollarna på valfri skolgård runt om i världen. Men det stämmer in väldigt bra på IFK Göteborg. Energin i klubbens bygge ser ut att helt ha försvunnit. Visst, laget har inte mycket att spela för längre och säsongen har varit turbulent, men den avslutningen man håller på att göra är inte okej för en klubb av den digniteten. Sportchefen Mats Gren har mycket att hugga tag i under vintern. En ny huvudtränare till nästa säsong ska vara funnen några dagar efter sista omgången, enligt Gren, och det gäller att man träffar rätt i den rekryteringen om resterande pusselbitar ska kunna falla på plats därefter. Pressen är helt enkelt stor på Mats Gren, med en ekonomi som är allt annat än bra.