Örebros insats var något av en dödsryckning…
När Hammarby tog emot Örebro på Tele2 under söndagseftermiddagen, så var det hemmalaget som var snäppet vassare. Läge efter läge kändes farligt, men Bobby Allain räddade flera gånger om, och försvaret rensade. I paus var det istället Örebro som ledde, och helt orättvist kändes det inte. Spelet var bättre från bortalagets sida, än vad det varit på kanske hela säsongen? Det finns fortsatt långt mer att önska, men man kunde se hur gärna spelarna vill lämna Stockholm med tre poäng och en annan gång kunde den här insatsen räckt för seger. Örebro hade kommit till matchboll, tre poäng var enda räddningen, och då fanns det en till dimension att hämta.
…men den - och Marcus Lantz - kom för sent.
Marcus Lantz tog över som huvudtränare i Örebro i början av oktober, för en månad sedan. Krisdraget har inte direkt fått poängen att ramla in, men spelet har onekligen haft fler ljuspunkter än det hade tidigare. Det är dock ingen överraskning att tränarbytet inte fick allt att vända över en natt. Vad är tanken att spelarna i den här truppen skulle kunna få självförtroende ifrån, efter den här fiaskosäsongen? Nej, det behövs mer tid för att kunna vända ett så pass sjunkande skepp som Örebro var redan när han tog över, och kanske framförallt för att få spelarna att tro på det igen. Jag vågar påstå att problemen åtminstone till viss del sitter mentalt på dem, med tanke på att en rejäl morot kunde få dem att stå för prestationen de ändå bjöd på i dag.
Var är kontinuiteten, Hammarby?
Det finns nog inget det har pratats mer om kring Hammarby, än kontinuitet. Jo, Akinkunmi Amoo och Williot Swedberg, men om man bortser från dem, då. Med antalet vassa chanser som Bajen skapade i första halvlek, är det långt från godkänt att inte få in bollen i mål. En annan match, hade de fått in tre. Varje gång står spelarna och säger att de behöver bli mer jämna, sedan svajar det ändå i matchen efter. Och då har vi inte pratat om försvarsspelet. Spelarna pratar om att det är svårt att vinna, om det alltid krävs tre eller fyra mål för att ha gjort flest. Ändå fortsätter det läcka bakåt. När Hammarby är bra, då är de ett riktigt bra fotbollslag. De måste bara lära sig att utnyttja det på riktigt, gärna mer än 30-40 minuter per match. Då förtjänar de den där Europaplatsen, som de sliter för att nå.
Det är en fin egenskap att inte ge upp
Örebro tog ledningen, två gånger om. Hammarby kvitterade, två gånger om, och ganska direkt. Kanske är det publiken som hjälper till, kanske är det viljan. Drömmen för alla i och runt Hammarby att ta ledningen, men att komma tillbaka snabbt efter ett bakåtmål, gång på gång, är starkt. Jag står fast vid att Bajen behöver släppa in färre mål, för med jämna mellanrum misslyckas man med att göra flest. Men deras otroliga kämparvilja har gett dem flertalet poäng den här säsongen. Vi alla som har sett Astrit Selmani i avgörande moment, vet hur beslutsam han är. Gör motståndarna ett mål, då får vi följa upp med ett vi också. Han ger aldrig upp, och kanske är det han som smittat av sig på lagkamraterna. I dag vände de underläge två gånger om, och tar med sig tre poäng.
Örebro spelar i superettan 2022 - och det är faktiskt vad de förtjänar
Jag tror att det är förhållandevis få som i våras trodde att ÖSK skulle spela i superettan 2022. Men ingen kan säga att de förtjänar att vara kvar efter den här säsongen. Inget lag har gjort färre mål, och inget lag har släppt in fler. Säga vad man vill om spelet (som inte varit särskilt skimrande det heller…) men mål, både framåt och bakåt är vad som avgör. Spelet i båda straffområdena måste, måste, måste bli bättre. Det har under säsongen osat en rädsla kring Örebro när de kommer nära någon av planens båda målburar, och de blir direkt passiva. Försvaret kommer inte få stopp på ett anfall om de bara står och kollar på. Det är där, i straffområdena, som ÖSK måste bli bättre, även om det såklart är lättare sagt än gjort.