Surrealistisk känsla på Friends Arena
Publiktaket slopat, drygt 42 500 åskådare på plats och makalösa tifon. Det var väldigt svårt att inte låta sig imponeras av stämningen på Friends Arena under söndagen. I det här jobbet går jag ofta in i ett läge där jag stänger av mycket av det som händer på arenan, och lyckas därför inte till fullo insupa den atmosfär som supportrarna skapar. Men den här gången kom jag på mig själv med att bara sitta och skaka på huvudet åt hur otroligt saknade de här matcherna har varit under pandemin. Det var närmast en surrealistisk känsla att få uppleva allsvenskans storhet på nytt.
Märklig första halvlek
Vad matchen på planen bjöd på? En otroligt märklig första halvlek. AIK var nära att göra 1-0 redan i den första minuten men en fin räddning av Jacob Widell Zetterström satte stopp för Nabil Bahouis avslut. Tio minuter senare åkte Rasmus Schüller på ett direkt rött kort efter en farlig satsning mot Nicolas Stefanelli, och fick så klart Djurgården ändra om i sin matchplan. Först började man spela 4-3-2 genom att dra ner Joel Asoro i planen och i den 37:e minuten byttes sedan Kalle Holmberg ut. Jesper Löfgren kom in och Djurgården gick över till ett 3-4-2-system. Väntat nog fick de blårandiga också mest ha ett defensivt fokus fram till paus. AIK tryckte på för ett ledningsmål och hotade mest via inspel eller skott utifrån. Till slut fick man också in 1-0 på tilläggstid. Men då lyckades målskytten Nicolas Stefanelli samtidigt bli utvisad, vilket omkullkastade mycket.
Stefanelli - planens gigant OCH dumbom
I den första minuten fintade Nicolas Stefanelli bort tre-fyra Djurgården-spelare och spelade fram Nabil Bahoui till ett friläge. Redan då syntes det att argentinaren var het - och han fortsatte på den inslagna vägen därefter. Han var lurig i duellspelet, ordnade ett rött kort på Rasmus Schüller, drev med boll över stora ytor och levererade i passningsspelet. Fram till den 46:e minuten var Stefanelli planens gigant, och då gjorde han också 1-0 till AIK. Men sjukt nog bjöd han på samma gång in Djurgården i matchen igen, genom att dra av sig tröjan, tilldelas sitt andra gula kort och därmed bli utvisad. Helt otroligt dumt, så klart, men det var också tydligt att han agerade impulsivt och endast utifrån sina känslor. Han tappade huvudet.
AIK stängde till
Jag gissar att en hel del AIK-supportrar hellre hade tagit 0-0 och en man mer på planen när domaren blåste av den första halvleken än ledning med 1-0 och spel tio mot tio. För det numerära övertaget gav de svartgula ett tydligt grepp om matchen, ett grepp som det var svårt att se Djurgården ta sig ur. Det röda kortet på Stefanelli fick AIK att gå över till en 4-4-1-uppställning med Nabil Bahoui på kanten och Henok Goitom ensam längst fram i planen, och den andra halvleken handlade så klart mycket om att inte ge bort något defensivt för att kunna hålla i ledningen. Det gjorde inte heller AIK, som trycktes ner av ett kvitteringsjagande Djurgården men samtidigt stod pall. Närmare än ett halvfarligt långskott från Hampus Finndell och två luriga nickar i slutminuterna kom egentligen inte gästerna ett 1-1-mål och AIK gjorde vad man gjort så många gånger förut: stängde igen butiken.
AIK-seger - men mycket talar för MFF-guld
De tre svartgula poängen innebär att AIK kliver upp på samma poäng som Djurgården, vilket även Malmö FF har möjlighet att göra under söndagen. Det kommer bli en rysare till guldstrid i höst och för AIK var det här mycket möjligt en helt avgörande seger för chanserna att kunna slåss om titeln på allvar, men min magkänsla är tydlig just nu: derbyresultatet är främst viktigt för MFF. Skåne-laget har en större bredd, en större spets och numera ett Europa-spel som man kan nedprioritera. Malmö kommer bli tunga i höst och det här var poängtappet som Djurgården inte hade råd med, är min övertygelse.