Emil Forsberg slog igenom i Gif Sundsvall 2009 och växte ut till en nyckelspelare i Norrlandsklubben. Efter en stark säsong i allsvenskan 2012 lämnade Forsberg Giffarna för Malmö FF, men menar att han fortfarande har en bra relation med Sundsvall.
- Den är mycket bra. Jag pratar med Joel (Cedergren, tränare) och Urban (Hagblom, sportchef) ibland. Jag tränar alltid när jag är där hemma. Vi har en jättebra relation. Det är klubben som ligger mig varmast om hjärtat, säger Forsberg i podcasten Lundh.
Vad betydde tiden där?
- Den betydde allt. Jag hade inte spelat i någon annan klubb innan. Jag var ju utlånad till deras farmarlag, men annars var det Giffarna ända sedan jag började tre-fyra år gammal. Det betydde mycket, det var där jag växte upp och började spela fotboll. Jag har alltid blivit bra behandlad, de har tagit hand om mig och de har alltid haft bra och trevligt folk där. Det är en familjär klubb.
Varför har de så svårt att etablera sig i allsvenskan?
- Jag tyckte man såg bra tecken under våren, men sedan blir det ju som det blir när man gör det bra som en mindre klubb. Rúnar (Sigurjónsson) gick till Grasshoppers och Pa Dibba gick till Hammarby. Deras spelidé förstördes lite där, det de hade byggt upp från superettan. Det är det som gör det svårt att hitta stabilitet. De har spelidén men de har inte haft kontinuitet i att behålla spelare på längre tid. Det är tråkigt. Tittar man på Östersund nu får man ge dem all kredd i världen, de har gjort det fantastiskt bra. De har en spelidé som de tror på också, har fått behålla bra spelare och värvat in duktiga spelare också. Det får man ge dem, och det är det som jag hoppas att Giffarna börjar bygga nu också.
Om du vänder hemåt, vart blir det då, Sundsvall eller Malmö?
- Svår fråga faktiskt… Det beror lite på tror jag. Jag kommer definitivt spela i Giffarna, det kan jag säga till 100 procent, att oavsett vad som händer så kommer jag i alla fall göra några matcher i Giffarna. Men när, det vet man inte, utan det får man se när det väl beger sig. Sedan har jag ett stort hjärta för Malmö också. Jag hade mina två kanske bästa år i Sverige där, och jag är otroligt tacksam både mot alla supportrar och klubben. Det är klart att jag hade velat spela där igen, det kan jag inte säga att jag inte hade velat.