Hammarbys nyförvärv Jiloan Hamad har en stark bild av klubbens supportrar. Bajen hade ett hemmasnitt på 22 885 åskådare förra säsongen och vann den allsvenska publikligan. Men det är inte bara det som imponerar på Hamad. Mittfältaren menar att Hammarbys fans inte vänder sig emot sitt eget lag i motgång, vilket han tycker att Stockholmskonkurrenternas supportrar kan göra.
- Jag har ju mött AIK och vunnit över dem borta, och jag har vunnit över Djurgården på Stockholms Stadion. De är inte snälla mot sina egna spelare. Det behöver man inte som spelare, säger Hamad i podcasten Lundh.
Du tycker att det är stor skillnad på hur Hammarbypubliken är mot sina spelare kontra Djurgården och AIK?
- Ja, det är jättestor skillnad. Även Malmö ibland… Malmö har ju fantastiska supportrar, det måste jag säga. Jag hade otroliga år där och fick alltid bara kärlek, jag har inte hört något negativt från någon. Men det var ju vissa stunder där man kunde ha ledningen med 2-0 mot Gefle i paus och ändå bli utbuade. Det handlar om att man har höga förväntningar på sitt lag, och det vill jag att man ska ha i Bajen också. Inte att de ska bua, men de ska börja ställa lite krav på laget, på spelarna, på spelet. Ibland får jag känslan att man har för mycket kärlek för sitt lag, och det är ju fantastiskt, det är ingenting negativt i sig, men jag tycker ändå att det är dags för Hammarby att steppa upp nu och bli ett storlag igen. Jag har varit här i två veckor nu, och klubben har så mycket potential.
Fast det säger man alltid om Hammarby och de har haft det svårt, de har ju bara vunnit ett SM-guld. Det är svårt att omvandla potentialen i framgångar.
- Det är klart, det krävs ett stort jobb. Det är inte bara spelarnas uppgift, det måste komma högre uppifrån och så vidare. Men jag ser potential i Hammarby, och jag tror att om man väl bestämmer sig så är det inget snack om saken – man kan bli, om inte störst, så en av de största klubbarna i Sverige, säger Hamad.
Jiloan Hamad berättar att han redan sedan tidigare haft en relation med Hammarby, som han spelat mot på Söderstadion under sin tid i Malmö FF.
- När man var där, det trycket… Det går inte att beskriva. Jag hade aldrig varit på Tele2 Arena innan jag kom hit, men jag har följt matcherna på tv. Det har varit lite smärtsamt ibland om jag ska vara helt ärlig, de var i superettan och det var jobbigt att se dem där. Det är tufft att åka ur och ta sig upp direkt. Det var många matcher där man beundrade de otroliga supportrarna som var där och stöttade laget, men laget fick inte riktigt till det. Man kunde förlora hemmamatcher mot mindre lag. Då kände man ”fan, man vill spela i Hammarby och hjälpa dem”. Jag minns att när det var nära att jag skrev på för Bajen så sa farsan ”bra, nu kan du hjälpa dem som du alltid har sagt”.
Har du haft en liten crush på Hammarby tidigare alltså?
- Om jag ska vara helt ärlig: ja. Men på senare år, i lite äldre ålder. När jag var yngre hade jag en lärare i skolan som hette Anders Petterson, han var tokig i Djurgården. Man gick i ettan, tvåan, trean, upp till sexan med honom, han hade Djurgården-tatueringar och följer laget än i dag. Då spelade jag i BK Forward och hade Djurgårdsakademin, ett samarbete med dem, så vi var på Kaknäs och tränade med Djurgården och hade utbyten, så det var lite med dem. Men ju äldre man blir så inser man också vad de här tre Stockholmsklubbarna AIK, Djurgården och Hammarby står för. Då blev det mer och mer Hammarby, jag kunde relatera mer till dem än till Djurgårdens supportrar eller till Djurgården som förening.