Jiloan Hamad genomgår en tuff period med Malmö FF.
U21-landslagsmannen dras med skadeproblem och har gjort få starter i årets allsvenska.
– Det är i höften och in i ljumskarna, något som slår emot hela tiden känns det som, säger Hamad till Svenskafans.com och försöker förklara skadan:
– Musklerna blir spända runtomkring, vilket gör att det blir svårt att springa, och det gör fruktansvärt ont. Jag har rehabtränat ett antal veckor och kört två pass varje dag. Det känns mycket bättre och när jag sprang några rejäla löprundor häromdagen hade jag inte särskilt ont, förutom från träningsvärken dagen därpå.
MFF befarade att fjolårets guldhjälte skulle bli borta resten av säsongen. Men nu ser det ser alltså bra mycket ljusare ut.
– Grejen var att de första röntgenbilderna var svåra att tolka, så det blev en andra röntgenundersökning och den visade ingenting. Varken bristning eller något annat. Nu tror man att det är en slemsäck som irriterar och den går att få bort genom rehabträning och vila.
Undersökningen av skadan gav ett besked som kan ha räddat Hamad från framtida problem.
– Mitt högra ben är lite kortare än det vänstra, vilket gjort att jag har felbelastat under många år. Det visste jag inte om. Där tror man också att eftersom jag är sned i bäckenet så har höften kommit i kläm och det har blivit irriterat, vilket också kan vara en del av problemet.
– Men jag har fått iläggssulor till bägge fötterna, där den högra är lite högre då såklart. Nu är det rehab som går ut på att liksom nollställa kroppen så att jag är lika rörlig på båda sidor. Min förhoppning är att jag är tillbaka om en till två veckor.
Förra säsongen konkurrerade Jiloan Hamad med Guillermo Molins, Jimmy Durmaz och Jeffrey Aubynn.
Men nu har Molins gett sig av till Belgien för spel i Anderlecht, samtidigt som Durmaz underpresterar. En situation vilt skild från den gynnsamma under fjolåret.
– När ”Guille”, Jimmy och jag fick frågor om vem som ska spela var det rätt jobbigt ett tag. Nu är det inte så längre, för vi har inte den konkurrensen. Jag har tänkt mycket på det och fan vad mycket det gav mig som spelare att ha dem bägge att kämpa med. Vi tre var kanske allsvenskans bästa yttrar och att vi konkurrerade om två platser utvecklade oss alla enormt.