Emil Krafth går in i sin tredje allsvenska säsong och 19 åringen har gjort en snabb resa från att 2011 ha spelat i Öster till att förra året fått en ordinarie plats i Helsingborg och i början av mars varit med A-landslaget för första gången.
- Det är klart att det var lite överraskande att jag blev uttagen mot Turkiet. Jag var ju med på januariturnén och det kändes bra där, men sedan hade jag inte snackat med Erik (Hamrén) och (Marcus) Allbäck sedan januariturnén så jag hade nästan ställt in mig på att vara med i U21, säger Krafth till fotbollskanalen.se.
- Jag satt i bussen på väg hem från träningslägret i Portugal, då ropade Roar fram mig och berättade. Det var en halvtimme innan Hamréns presskonferens där han skulle ta ut truppen och det var klart att det var en överraskning. Jag hade inte väntat mig det. Det var väldigt kul.
Emil Krafth gjorde det bra på januariturnén där han spelade från start mot Island och förra året gick det även bra i U21-landslaget. Därför tror högerbacken att han kom med i A-landslaget.
- Ja, det tror jag. Det gick väldigt bra både i allsvenskan och i U21-landslaget förra året. Jag tror att Håkan (Ericson, förbundskapten i U21-landslaget) och Erik är väldigt tajta och har en bra dialog och snackar mycket. Så självklart tror jag att Håkan har en del i det, säger han.
Vad betyder det att du blev uttagen i landslaget?
- Klart att det var jättestort och ett kvitto på att man har gjort något stort förra säsongen i allsvenskan och i U21. Men det är en liten bit kvar innan man tar en startplats. Jag tror att man måste flytta utomlands för att ta en ordinarie plats där. Men det här var ett steg på vägen, ett steg i rätt riktning och början på någonting.
Om någon innan du flyttade till HIF 2012 hade sagt att i mars 2014 kommer du att vara med landslaget med bland annat Zlatan i Turkiet – hade du trott på det?
- Nej, det trodde jag aldrig. Det har gått jävligt snabbt för mig. Jag har knappt hunnit tänka efter.
Emil Krafth berättar att det var kul att vara med landslaget i Turkiet och att alla var schysta och tog hand om honom. Men det var en sak som han inte var nöjd med.
- Jag kände att det gick bra på träningarna så jag hade förhoppningar att få spela mot Turkiet. Jag trodde att jag skulle få det för att det gick bra på träningarna och det var egentligen bara jag som var riktig högerback där, säger han.
- Sedan var det ju "Seb" (Sebastian Larsson) men han är egentligen yttermittfältare. Men han gick ner och spelade där. Så jag hade förhoppningar och det är klart att man blev lite besviken när man inte fick spela, men man får göra det bra och hoppas att det kommer nya chanser. Det är bara att bita ihop och fortsätta köra så kommer det kanske en andra chans.
Innan flytten till Helsingborg 2012 gjorde Malmö FF:s dåvarande tränare Rikard Norling allt för att värva talangen från Öster. Ytterbacken tränade med MFF, men då kontrade rivalen HIF.
- När jag kom hem från Malmö hörde Jesper Jansson (HIF:s sportchef) av sig och så kom han till Småland och pratade med mig och min familj. Efter det samtalet kändes det bra och sedan hälsade jag på i Helsingborg. Det kändes helt rätt, säger han.
Först fick Emil Krafth Conny Karlsson som tränare och när han sade upp sig kom Åge Hareide. Ytterbacken är kritisk mot båda tränarnas spelidé och ingen av dem ville satsa på nyförvärvet från Öster. Krafth ville bli utlånad – men då fick han veta att hans förra coach Roar Hansen var på väg.
- Det var viktigt för mig. Jag hade det lite tungt innan. Min karriär har nästan varit spikrakt uppåt hela tiden så det var min första dipp under första året i Helsingborg. Jag trodde att jag skulle få spela mycket mer än vad jag fick. Det var ett tungt år men jag lärde mig mycket också. Jag blev starkare, säger han.
- Jag fick veta lite av min agent att Roar var på väg. Innan det pratade vi lite om utlåning för att få speltid men det blev aldrig aktuellt. Min agent sa att jag skulle ha tålamod eftersom Roar var på väg. Det var svårt att ha tålamod men jag hade det säsongen ut. Det var verkligen tufft för jag kände att det gick bra på träningarna men jag fick ändå inte den där stora chansen. "Chrisse" (Christoffer Andersson) var högerback och Jere Uronen eller Erlend Hanstveit vänsterback, och Erik Wahlstedt var ju där första året också. Det var rutinerade killar men det kändes bra för mig och jag gick och väntade på chansen. Jag fick spela i den sista matchen mot Twente och det gick väldigt bra, så det var skönt att avsluta den säsongen med något bra i alla fall.
Vad har Roar betytt för dig?
- Han har betytt jättemycket. När jag kom till Öster så började jag i Tipselit och U21. Vid årsskiftet kom Roar och han flyttade upp mig till A-laget. Jag fick spela en del på försäsongen och det gick väldigt bra. I premiären mot Sundsvall fick jag också spela och sedan rullade det bara på. Jag var bara 16 år och det var starkt av Roar att han vågade spela med mig. Även om jag gjorde en dålig match så trodde han fortfarande på mig och spelade mig i nästa match igen. Han var inte rädd för det.
- När Roar kom till Helsingborg märkte han att jag var lite sargad eftersom jag inte fått spela så mycket. Jag snackade med honom en del innan han kom, när han var i Öster, så han märkte att jag var sargad men visste vad jag gick för. Han hade fortfarande en känsla för mig och jag hade en känsla av att det här kommer bli bra, och det har det ju blivit nu.
Är det skillnad på att ha Roar och Åge?
- Ja, Åge spelade med de mer rutinerade spelarna och det var en mer rak fotboll, slå upp den på forward och sedan gå efter, men Åge hade ju ett kort kontrakt så han kanske gjorde så för att komma in och vinna på kort tid.
- Med Roar är det mer uppbyggnad, mycket passningsspel och rörelse och helst bollen på marken. Lite mer långsiktigt. Det fotbollssättet tror jag gynnar både mig och laget. Vi har många bra spelare som gillar att spela och inte bara skicka upp bollen. Det var samma med Conny, han gillade det raka spelet, slå upp på forward och sedan gå. Han ville inte bygga upp det. Jag gillar inte det.
Förra säsongen gjorde Emil Krafth 27 matcher från start, men även om det var ett bra åt för högerbacken så var det minst sagt struligt i klubben. Alejandro Bedoya flyttade till Frankrike, May Mahlangu skadade sig, klubben gjorde en förlust på drygt 6,7 miljoner kronor och Rachid Bouaouzan fick sparken efter ett bråk med assisterande tränaren Erik Edman.
- I början gick det skitbra och vi vann match efter match. Sedan stack (Alejandro) Bedoya och May Mahlangu skadade sig. Vi tappade två av våra bästa spelare, två av de bästa spelarna i allsvenskan, så det är klart att det betydde mycket. Då började spelet krångla och när vi sedan förlorade några matcher så gick självförtroendet ner. Vi blev sargade och då hade vi svårt under resten av säsongen, säger Emil Krafth.
I den vevan fick Rachid Bouaouzan sparken – hur ser du på det?
- Jag vet egentligen inte vad det handlade om, om det bara var det som hände på träningen med (Erik) Edman. Jag har svårt att se att det bara var det. Jag tror att det kan ha varit något innan. Jag tycker att det är konstigt att bara sparka spelaren.
- Jag tycker inte att det var en stor grej från början för det är sådant som händer på träningar, det kan hända. Båda skakade hand efteråt och var vänner. Det var ju Edman som tog hit Rachid. Jag tycker inte att man ska sparka någon för en sådan sak. Om man ska sparka någon så ska man egentligen sparka båda tycker jag. Sedan vet inte jag om de hade bråkat om något innan.
Det blev väldigt stort i media och fokus hamnade på det i stället för på viktigare saker, efter det gick det väldigt dåligt resultatmässigt – hur påverkades ni av allt?
- Det var onödigt att det blev så stort. Många av spelarna trodde nog inte att det skulle bli en "big deal". Nästa dag kom Rachid upp till frukosten och sa: "jag har fått kicken, hej då". Han fattade inte riktigt vad som hade hänt. Ingen trodde att det skulle gå så långt. Många trodde bara att det var en vanlig grej, båda tog ju i handen efter träningen. Men det är klart att vi också tappade en jättebra spelare i Rachid med sina stora kvaliteter. Så det är klart att vi påverkades. Vi började ju spela sämre efter det.
Ingen Bedoya eller Mahlangu i år – kan ni sluta bättre än förra årets femteplacering?
- Svårt att säga i nuläget, det är lite för tidigt. Vi har många unga spelare som är med för första gången och som fortfarande lär sig. Samtidigt kan det bli spännande med många yngre hungriga spelare som vill vara med och sparka de äldre på hälarna och utmana om platserna. Det gör att de äldre också måste visa att man vill spela. Så både och, jag tror att det på ett sätt kan bli tufft, men jag tror att det på något sätt kan bli spännande också.
Hur ser du på att Mahlangu valde IFK Göteborg?
- Jag hade ju såklart sett att han valde oss eftersom han är en riktigt bra spelare. Men man får respektera hans beslut. Jag gillar honom fortfarande som person och respekterar beslutet. Men vi har tappat en bra spelare och jag vet att han kommer att göra Göteborg bättre som lag.
Emil Krafth berättar att ambitionen är att HIF slutar topp fyra i år, men tror inte att laget kommer att slåss om guldet.
- Det som saknas är väl kanske någon spetsspelare till eftersom vi tappade två bra (Bedoya och Mahlangu). Man får jobba mer tillsammans när man inte har de stora stjärnorna som andra lag har. Men det kan nog passa oss ganska bra. Det är många som gillar att jobba hårt, säger han.
Vilket lag tar SM-guld?
- AIK ser starka ut och har en stark trupp. Malmö också och Göteborg. Men jag säger AIK.
Emil Krafth har redan fått sitt genombrott i Helsingborg. I år tror han att Anton Kinnander och "Abbe" Khalili kan slå igenom.
- Anton är två år yngre än mig. Han är riktigt bra. En bra avslutare som jag hoppas och tror får spela mycket i år.
- "Abbe" ser jättebra ut, jag gillar verkligen honom. Han har insett att han måste ta fotbollen seriöst. För några år sedan sket han i mycket, skötte inte maten och var uppe länge på nätterna. Han har verkligen tagit tag i det nu och kört hårt. Han känner att det är nu eller aldrig. Han har jobbat upp fysiken, har ett bra passningsspel och bra öga för spelet. Jag tror att han kan bli riktigt duktig.
Emil Krafth är på väg att förlänga kontraktet som sträcker sig säsongen ut. Ytterbacken tycker att HIF är ett perfekt ställe att fortsätta utvecklingen på innan han tar steget ut i Europa. I framtiden är drömmen att spela i Premier League eller i Bundesliga.
- Jag gillar Premier League. Det är den ligan jag gillar mest, men jag börjar gilla Bundesliga mer och mer. Så någon av Premier League och Bundesliga vill jag gärna till. Jag gillar den där tuffa, fysiska fotbollen.
- Självklart är målet att komma utomlands. Det här året gäller det att göra det bra här och sedan får man se lite. Stora målet är att komma utomlands men jag har inte bråttom, det måste kännas rätt.