Roar Hansen suckar högt när ämnet dyker upp. Han börjar bli trött på hur det skrivs om Helsingborg - och specifikt ordvalet i att Pär Hansson har "avgått" som lagkapten. Han får förklara med egna ord:
– I slutet av april berättade han att det hade växt fram att han hade tröttnat på sin röst. Han hade varit kapten länge. Han har fått en förändrad situation hemma, med ett barn, och att vara lagkapten för en allsvensk klubb så pass stor som Helsingborg innebär extra aktiviteter. Det är klubben, sponsorer och hela mediabiten bland annat.
Hansen bad honom då att hålla ut i de sista veckorna fram till sommaruppehållet. Så blev det, säger han, och när alla väl var tillbaka i träning i torsdags samlade de gruppen.
– Vi berättade båda hur vi kände. Det har vi inte gått ut med och det är inte ens säkert att alla i HIF vet om det. Vi tycker att det är en laggrej. Det var totalt odramatiskt och hade ingenting med något annat göra.
För att undvika en liknande situation vill Roar Hansen tillsätta en kapten och en vice-kapten som kan dela på arbetsuppgifterna. Vem det blir vill han inte avslöja men klart är att frivilliga har anmält sig.
– Folk började pika mig och pekade på sina armar. Så det har mer handlat om vem tränaren ska utse till nästa kapten. Arnor Smarason har sprungit runt på träningarna med tejp runt armen.
På bara ett par dagar har Paul Myllenberg fått lämna klubben, Pär Hansson avsagt sig kaptensbindeln och samtidigt har Loret Sadiku inte dykt upp på träningarna sedan i torsdags.
– Det är klart att det har varit mycket i Helsingborg. Men man får ta varje fråga för sig och inte göra allt till en jävla soppa, menar Hansen.
Känner du att ditt ansvar har blivit större?
– Absolut, det har jag känt ända sedan i vintras. Där kan jag bara svara otvivelaktigt ja. Men jag är så jävla dum att jag älskar att jobba med människor och fotboll.