Även IFK Göteborg jobbar på en svit, om än en mindre smickrande sådan. Blåvitt har inte slagit Helsingborg i allsvenskan sedan sommaren 2005, då Håkan Mild fortfarande spelade på mittfältet och målskyttarna hette Marcus Berg och Niclas Alexandersson.
Hemmalaget säkrade de två sviternas fortlevnad i andra halvlek. Nikola Djurdjic nickade in 1—0 i den 50:e minuten — och i den 75:e minuten satte Álvaro Santos 2—0 på straff sedan Hjalmar Jonsson rivit ner en fri Alejandro Bedoya och blivit utvisad.
Gästerna var aldrig nära att störa. Det väl samlade HIF-försvaret, där 19-årige Jesper Björkman gjorde sin andra allsvenska match någonsin, hade inga större besvär med att ta den nästintill obefintliga udden av det blåvita anfallsspelet.
- Vi är för tafatta just nu. På tre, fyra matcher har vi kanske fem skott på mål. Okej, vi släpper in också, vi har hållit nollan i väldigt få matcher. Hur ska vi kunna vinna matcher?, undrade IFK-målvakten John Alvbåge uppgivet efter matchen.
Att det hårdsatsande laget, med tanke på sin fiaskosäsong, bara skulle vilja spela av serien vill han helst inte kännas vid.
- Jag vill inte tänka så, att någon luft har gått ur oss och vi kanske har någon jävla pyspunka här mot slutet då vi har säkrat det, sade John Alvbåge.
- Jag vill inte tro att det är så. Men jag vet inte.
Stämningen var muntrare i HIF. Tre av fyra i lagets backlinje var tonåringar och övergången från dåtid till framtid blev nästan övertydlig i den 78:e minuten. Då byttes 36-årige Erik Wahlstedt in för att hyllas av publiken och spela sina sista allsvenska minuter någonsin på Olympia — mot laget där han påbörjade sin allsvenska karriär för 18 år sedan.
- Att få möta dem tyckte jag var kul i sig. Och samtidigt den här avslutningen också, med folket, supportrarna. Det kändes som att man rös, sade Erik Wahlstedt efter sin 289:e allsvenska match.
- Jag känner mig glad och stolt över min tid som jag har haft här i klubben.
Wahlstedt är dock redo för ytterligare en match på Olympia om han behövs, mot Levante i Europa League.
- Jag kör hela vägen tills de stänger och låser dörrarna så att jag inte kommer in igen.