Sebastian Eriksson har hunnit uppleva mer än de flesta andra i sin redan nu ganska långa fotbollskarriär. Två korsbandsskador, proffsflytt till Italien och sedan flytt hem till Sverige och Blåvitt.
– Det är svårt att sätta ord på hur man känner efter så många år av slit utan utdelning. Nu är det bara ren lycka och glädje och stolthet som jag känner efter all skit jag har haft, säger han.
Försök att beskriva de här känslorna?
– Det känns helt underbart! Jag kom upp tidigt och växte upp i den här föreningen och fick vara med och vinna lite grann och vinna titlar som ung. Visst känns det underbart!
Hur rankar du den här titeln?
– Högt! Jag fick vara med som lärling 2007 och vinna SM-guld men det här är min första titel på riktigt och något jag kommer bära med mig för all framtid.
Mittfältskämpen visade att det inte bara är hårt slit och tuffa tacklingar som finns i hans verktygslåda. Han dundrade in vad de flesta trodde var kvitteringen med en riktig pangträff. Enda problemet att Martin Strömbergsson redan blåst frispark för IFK Göteborg efter att Sören Rieks gått omkull.
– Det var typiskt! Man får inte många sådana träffar på en karriär så det var tråkigt att det blev bortdömt men vi lyckades ju vinna i alla fall så det gör inget, säger Eriksson.
Vad kan det här betyda för er i fortsättningen?
– Svårt att svara på … men jag tror att det kommer att stärka oss. Vi leder allsvenskan och med det här guldet i ryggen kommer vi att bli farliga!