Mittfältaren tillbringade 19 säsonger i Kalmar FF:s A-lag innan han i höstas meddelade sin pensionering från allsvenskan. Men Rydström lämnar varken fotbollen eller ens den småländska Östersjökusten. På fredagen presenterades 37-åringen som ansvarig för KFF:s U17-sektion, och därmed inleder han en yrkesbana som tränare.
- Det har länge funnits en klausul i mitt avtal med Kalmar FF om att jag ska få en roll inom föreningen, men vi har väl inte riktigt varit klara över vad det skulle kunna tänkas bli. Samtidigt har den här tanken successivt vuxit fram, att jag velat se om jag har vad som krävs för att bli ledare och om jag kan trivas på en sådan position. Ur det perspektivet känns den här uppgiften skitbra, säger Rydström till fotbollskanalen.se.
Att jobba med talangfulla ungdomar blir en utmaning på flera sätt, tror han. Dels tvingas han vidga synfältet för att skifta fokus från sina egna sportsliga förberedelser och prestationer till att omfatta en hel grupp med människor. Något som kan bli ovant till en början.
- Jag har ju varit duktig på att tycka till om det mesta, men har alltid befunnit mig på samma nivå som mina kollegor och inte behövt ta hela ansvaret som chef. Det blir en skillnad. Vidden av en tränares ansvar är nog svår att föreställa sig som spelare. Man kan säga att jag varit som en musikrecensent – som nu plötsligt tvingas skapa skivorna själv, säger Rydström.
Men den största och viktigaste uppgiften ser han på det sociala planet. Vid sidan av att bidra till spelarnas utveckling brinner Henrik Rydström för att motverka de normer och den likriktning han själv fått uppleva inom lagidrottens ibland ganska snäva sfär.
- När jag själv var 15, 16, 17 år vantrivdes jag med fotbollen och funderade på att sluta många gånger. Jag ville lägga av för att jag var verksam i en miljö där jag inte kände att jag passade in. Man skulle vara och bete sig på ett visst sätt och det fanns en grabbighet som jag inte tyckte om. En konformitet. Många duktiga spelare föll bort för att de kvävdes i det sammanhanget. Därför hoppas jag själv kunna bygga upp ett ledarskap som är tydligare när det gäller sådana saker, säger Rydström.
Med en ökad acceptans för olikheter följer även större framgångar, enligt Rydström, och han ser framför sig en verksamhet där man inte hackar på varandra med bögskämt eller delar ut kritik så fort någon haft en dålig dag och kanske slagit bort sex, sju passningar på raken.
- Jag tror att man presterar sämre om alla förväntas vara på ett och samma sätt. Man måste ha plats för olika typer av personligheter, för då får man också fram olika typer av fotbollsspelare.
Hur agerar du ifall jargongen blir sexistisk eller någon fäller kommentarer som inte är okej?
- Jag vet ju hur det fungerar i omklädningsrummet och att det uppstår ett visst tryck där. Som tränare och ledare kan man inte bevaka allt som sker – men när man hör saker kan man sända ut tydliga signaler kring vad som gäller. Det handlar även om attityder gentemot varandra, och jag är medveten om att det här säkert blir svårare än vad jag tror. Men min ambition är att vi ska kunna ställa krav – utan att kväva varandra.
Stöter man ofta på intolerans av olika slag inom elitfotbollen?
- Jag har inte upplevt särskilt mycket sådant i Kalmar FF:s omklädningsrum, men det beror kanske på att vi ofta haft vettiga karaktärer genom åren. Men nu kommer jag att jobba med yngre människor och då gäller det att man är jävligt tydlig med vilka värderingar som gäller. Det gäller synen på sexualitet, genus, nationalitet och olikheter generellt. För den är skrämmande begränsad inom fotbollsmiljön i stort.
När det gäller att komma tillrätta med problemen handlar det mesta om ett långsiktigt arbete, hävdar Rydström. Där tar han med sig många influenser från Nanne Bergstrand som predikat läran att bestraffningar möjligen ger effekt ur ett kort perspektiv – men att genomgripande förändringar snarare uppnås genom kontinuitet och tydlighet. Bara med tålamod kan man förändra invanda tankemönster.
- Vilka storslagna planer man har... (skratt). Men nu har jag en grupp som jag ska jobba med dagligen, ibland två gånger om dagen, och jag vill mer än att hjälpa dem med fotbollen. Målet är givetvis att skapa nyfikna, intelligenta killar som reflekterar över samhället och inte bara över idrotten. Det ska givetvis inte vara politiskt, men man måste ha med sig ett mänskligt perspektiv, säger Rydström.
Hur då?
- Ett sätt kan vara att uppmuntra spelarna att läsa och skaffa sig utbildning, då kommer man nog automatiskt ifrån det där inskränkta. Som utbildad lärare vill jag såklart betona för killarna hur viktigt skolarbetet är och den biten. Men om man ska sammanfatta allt det här vill jag bygga upp en atmosfär som jag själv hade gillat när jag var 16. Jag vill att spelarna ska reflektera över allt det man slentrianmässigt gör och säger som fotbollsspelare eller som kille.