När dagen drog i gång fick Daniel Kindberg, åtalad för grov ekonomisk brottslighet, chansen att själv inleda med en dragning. Den tog 50 minuter. Då valde han att bland annat berätta om dagarna då han anhölls av polis i april 2018.
Först sa han dock:
- Om jag skulle uppfattas som osammanhängande så är det ju välkänt att det är lite turbulent i min älskade fotbollsklubb, och jag nåddes också precis av ett dödsbud om en fotbollskompis. Så det blir lite extra till anspänningen.
Därefter backade han alltså bandet till dagen då "Sollefteåbon", som också är en av de tre tilltalade, anhölls.
- I mitten av april 2018 så blir jag underrättad om att en kompis till mig, ("Sollefteåbon") blir anhållen. Det blir för mig lite märkligt. Jag kopplar ihop det med skatterevisionen (som gjorts rörande "Sollefteåbons" företag), men i övrigt har jag inga större reflektioner om det.
- Den 17 april 2018 klockan 07.00 ringer det på min telefon. Det är en polis, och han undrar var jag är.
Då hade polis precis klivit in i en bostad där Kindberg inte bodde vid tidpunkten men där Kindbergs barn fanns.
- Det var ett knytnävsslag i magen. Jag vet att mina barn är där och jag blir omedelbart väldigt orolig.
Efter att Kindberg förklarat var han befann sig anhölls han.
- Då startar förhör ett. Det lästes upp massa, för mig, osammanhängande texter om gärningar. Jag begriper ingenting. Jag tas sedan ner till arresten i Östersund. Där jag sattes i en "fyllecell". Det var plastmadrasser, och där sitter jag. Det är ett väldigt, väldigt kaos.
- Jag försökte få ringa till mina barn och meddela mig. Mina minnesbilder av det här är ett pussel som är lagt. Men mina känslor som är starkast från den tiden har att göra med att jag inte får ta kontakt. Om jag minns rätt så meddelar jag mig till min syster via någon polis, och det blir kanske något meddelande till en kompis och kollega, men jag vet inte riktigt om det gick fram.
- Anhållandet tog ganska hårt på mig. Sedan sätts jag i förhör två. Jag vet egentligen inte vad som händer. Ett minne jag har är att det pratas om en gärningsbeskrivning. Jag vet egentligen inte vad det är, mest en massa gallimatias. Förhör två flyter på som i ett töcken.
Han berättar vidare:
- Sen skulle jag in i fyllecellen igen. Jag blir vänligt bemött av vakter och frågar var jag ska sova. Det fanns inga sängkläder, ingen filt och det var stark belysning. Jag sover naturligtvis inte. Dag två, förhör tre, är också som ett töcken. Ånyo är det en massa prat om gärningsbeskrivningar, tidsperioder, massa hopp och sammanfattningar. Jag är väldigt förvirrad och upplever naturligtvis att jag beskylls för en massa saker. Dag två tilltar min oro starkt, jag upplever att jag försöker ta kontakt med mina barn men det får jag inte. Varje paus och varje rast med advokaten går vår diskussion ut på: "Vad ska jag göra för att komma härifrån? Hur gör man? Vad är det som händer?". Jag fick en filt den andra natten. Jag fick också något form av lakan, efter att min advokat blivit irriterad. Det tackar jag naturligtvis för, för jag hade ingen möjlighet till sömn.
- Förhör nummer fyra: jag har inte sovit på 48 timmar, jag får inte kontakt med någon. Jag får meddelande om att min enda möjlighet att kommunicera med yttre världen är att skriva brev. Jag skriver fem brev. Jag frågar om jag kan få skicka de, men nej, det var ingen idé. De ska till åklagaren först för någon översyn. I förhör fyra får jag veta att ("Sollefteåbon") och ("Peabmannen") skulle ha menat att det inte utförts jobb och att det skickats osanna fakturor. För mig blir det ytterligare mer kaos, jag förstår ingenting, Jag begär en paus. Jag frågar min advokat om polisen får bluffa och ljuga. Han säger att det är förbjudet: "Det gör inte polisen", det måste vara som de säger. Jag frågar också: "Hur kommer jag härifrån? Jag vill inte bli häktad, jag ska hem". Jag frågar: "Om jag medger saker, kommer de släppa mig då? Är chansen större för det då? Vad finns det för alternativ?". Advokaten ger mig goda och korrekta råd, upplever jag. Jag beslutar mig där för att medge omständigheter, jag beslutar mig för att säga saker som inte är korrekta, i jakt på att komma ut.
Därefter släpptes Kindberg ut. I förhör därefter drar han tillbaka sina medgivanden.
- Så följer förhör fem och sex under sommaren. Jag vet att jobben är utförda. Senare under hösten och vintern så lägger man ett pussel kring vad det är som har hänt. Hur kom det sig att åklagaren väljer att väcka åtal? Vi har ju utfört arbetena. Vad har gått fel? Hur hade vi kunnat förklara det här bättre?
- Jag har i mångas mening gjort fel. Omständigheterna var som de var under anhållandet. Jag kom ut och det var det viktigaste för mig. Jag kan inte utesluta att jag skulle göra på samma sätt igen. Jag är ingen normalt sett känslig person, jag har umgåtts med de värsta människorna på jordklotet, från krigsförbrytare till nerknackade barnsoldater, jag har haft en kalasjnikov mot magen, en glock mot huvudet, jag har blivit kidnappad, utsatt för mordförsök och lärt mig lukta mig till riktig rädsla. Jag har väl kanske mest terapitimmar av alla i min position. Jag har blivit behandlad för det här. Jag har ett ganska stort referensbibliotek. men ingenting kan jämföras med den magsugen och det slaget som jag fick när polismannen sa att de varit och väckt mina barn och att jag inte var där. Det är ett öppet sår.
Under dragningen berättade också Kindberg om sin yrkeskarriär efter att han kom till Östersund den 1 april 2004, och hur mycket han utfört i sin roll som företrädare för Fältjägaren och Östersundshem. Han gick igenom hur han menar att uppdragen för "Sollefteåbon" kommit till och hur arbetena utförts. Flera gånger om tryckte han på det budskap som försvarssidan har haft genom hela rättegången:
- Det finns ingen brottsplan. Arbete har utförts.
- ("Sollefteåbon) har gjort de arbeten och de uppdrag han fått av mig. Annars är det helt omöjligt att bygga den här stadsdelen som vi gjort. Det låter sig inte göras annars. Sen är det klart att ("Sollefteåbon") inte gjort det ensam, det förstår alla.
Kindberg kom också in på sitt engagemang i ÖFK.
- Det finns någon insinuation (från åklagarsidan) som blir känslig för mig eftersom jag är så fotbollsintresserad, att det här görs för annars går det tokigt för klubben ekonomiskt. Att det är ekonomin där som tvingar mig till att göra någon form av brottsplan. Det är fel. Jag gör mycket för att få in pengar (i ÖFK) men ni kan se att det faller på sin rimlighet (det som åklagaren hävdar). Hade det vid någon tidpunkt saknats en slant och att det här (misstänkta brottsplanen) krävts när jag lagt in 16 miljoner i klubben under den här perioden? Tror ni det då hade behövts en brottsplan för att betala 250 000 kronor om det krävs innan månadens slut? Östersunds FK har inte gjort något fel, inget fel över huvud taget. Mina medarbetare där har aldrig gjort något brottsligt, som jag känner till. Dess ordförande under den här tiden, jag, har inte begått något brott. Jag har sett arbetena. Arbetena är kontrollerade, arbetena är utförda. Bullervallen finns där, alla vägar finns där, ingen annan kan ha gjort det. Det är utfört.
Kindberg, "Sollefteåbon" och "Peabmannen" misstänks ligga bakom en brottslig transaktionskedja som rör omkring 15 miljoner kronor mellan 2013 och 2017. De ska, enligt åklagaren, ha slussat miljoner från Östersundshem (kommunalägt bostadsbolag som Kindberg tidigvar var vd för), via Peab, till "Sollefteåbons" företag. Därefter ska pengar förts vidare in i Östersunds FK och Driftaren AB (ägs av ÖFK). Innan Kindberg bytte Fältjägaren (Peab-bolag) mot Östersundshem var just Fältjägaren en del av den misstänkt brottsliga transaktionskedjan, enligt Ekobrottsmyndigheten. "Sollefteåbons" företag misstänks för att då ha skickat osanna fakturor direkt till Fältjägaren. De åtalade menar dock att arbete utförts och att fakturorna inte är osanna. Alla tre misstänkta nekar till brott.