Allan Kuhn blev den första danska tränaren sedan Morten Olsen i Ajax 1998 att vinna en stor titel utomlands. Nu handlar det om att inför 2017 bygga upp ett ännu bättre spel.
- Jag vill gärna att vi är svårlästa. Jag har läst på om Pochettino i Tottenham. Han har också flera olika spelsätt, uppbyggnadssätt, särskilt nerifrån, så att motståndarna inte riktigt vet vad man gör den dagen. Jag ser lite på dem och på Liverpool.
- Presspelet är jag mycket nöjd med. Det finns utvecklingsmöjligheter, men det har vi varit riktigt bra på. När det sedan inte funkar, som mot Östersund, så ser man vad som händer.
Däremot så blir förändringarna inom den nuvarande 4-4-2-formationen. Malmö FF ska bli flexiblare på spelvarianter, och nu kan Kuhn återgå till att skapa det som han ville ha i början av 2016.
- Kanske var vi för positiva i början på säsongen. När vi fick två förluster så fick vi hitta en annan väg för att komma tillbaka till vinnarkursen.
- Vi har hur mycket tid som helst, nu när vi torskade mot Landskrona (i cupen), till att bygga upp det här till nästa säsong.
- Man har inte mycket tid när säsongen börjar i Sverige, det har jag känt. När man har möjlighet så är alla med landslaget. Det har inte varit mycket tid inne i säsongen för att ”nu tränar vi på detta”.
Kuhn har funderat på 3-5-2 för framtiden, men då i enstaka matcher. Han gillar vinklarna man får i det systemet, men att det blir svårt att attackera ytterbackarna ofta kommer långt ner. Han tar Åge Hareide som exempel, som har spelat trebackslinje med Danmarks landslag, men bytt till 4-4-2 i paus vid ett par tillfällen då det har varit svårt att forcera framåt.
På fråga från Kvällsposten om det kan bli aktuell med fler återvändare som nyförvärv sa Kuhn följande:
- Det är klart att det alltid finns några möjligheter, det gäller att hitta rätt trupp. Det blir min första trupp jag sätter själv. 2016 var en trupp jag kom till, den var nästan klar.
Vad är det då som främst letar efter när det kommer till att hitta nyförvärv?
- Vinnarenergi. Att man är van att vinna, att man är van att ge allt.